Vilken härlig dag (nananana nanannananana)

Nu är jag ungefär frisk igen. Åkte helt olägligt på en förkylning häromveckan, och har följaktligen kommit efter med lite av varje. Men förra tentan gick hem, tack och lov, och nu har jag bara en kvar innan terminen är slut och en universitetsfri, men förhoppningsvis inte skolfri, termin börjar. Jag var på intervju i morse! Trött var jag, men bra gick det nog, hoppas jag. Jättefint område och fin skola och trevliga människor - de två som höll i intervjun, vill säga, alla andra hade gått på jullov. Hoppas hoppas.

Under återstoden av dagen ska jag plugga, göra marsipangodis, sy i knappar i de jackor och plagg som har tappat en och annan och äta lax. Och blodapelsin. Och ikväll är planen att ha paketinslagningsceremoni med glögg, julmusik och klappar. Mysigt!

Livet är en fest och jag är bjuden

Våra vardagsrumsmöbler är fortfarande lite kladdiga här och där efter att vi gav dom en antislitagekur av nåt slag, så igår när vi skulle fika satte vi våra fåtöljer i den lilla guldkorridoren mellan mitt och Camillas rum, och mellan oss ställde vi en av barstolarna på vilken vi dukade upp fikat. Sedan satt vi där och myste med glögg, pepparkakor och saffransbullar.

Idag har jag badat, läst i Foucaults Vansinnets historia (den blev ganska blöt i och med att detta skedde samtidigt som nyss nämnda aktivitet), ätit köttfärspaj, tittat på Waterloo bridge, gråtit. Jag har sett den några gånger förut, men den är ju fortfarande lika sorglig. Jag har även skrivit en del och druckit några koppar tjeckiskt te.

Vår vän Winnerbäck

Nu släcker de på scenen
Nu återstår ett öronsus
Spara känslorna till gryningen
Ta in varenda blick och alla orden
Det är tomt i garderoben
Och allt har fått ett annat ljus
Hon i baren räknar kassan
Och vakterna går runt och flyttar bord

Och allting, allting, allting
Allting, allting, ja allt
Är nästan perfekt

Alla sjöarna och skogarna
Natten är så varm och still
Och det är tjugo mil att åka
Och jag sover hela vägen in till stan
Alla ljus och alla ögon
Allt som jag har längtat till
Det är tyst i telefonen
Det är ingen som har sökt mig under dan

Men allting, allting, allting
Allting, allting, ja allt
Är nästan perfekt

Och jag känner inte riktigt
Och jag lever inte riktigt
Under dagarna som inte riktigt finns
Men så kommer en säsong igen
Och strömmen går igång igen
Och nätterna blir ljusa
Och jag känner och jag lever
Och jag minns

Att allting, allting, allting
Allting, ja allt
Är nästan perfekt
Ja allting, allting, allting
Allting, ja allt
Är nästan perfekt

Nästan perfekt

- Lars Winnerbäck

Sömnlös på Silja och i Stockholm

Ja, nu var det ett tag sedan. Jag har bland annat varit på kryssning till Helsingfors. Det gungade mycket, det har precis slutat gunga faktiskt, trots att vi kom hem i lördags morse. Jag gillar när det gungar, mysigt att ligga i kojen och vaggas till sömns. Även om det inte blev så mycket sömn, men jaja. Mindre trevliga saker träffade vi också på, som fylletrattar med bedövat eller förlorat omdöme. Men det roligaste var att träffa och se det showande gänget som vi var där för. Fantastiska!

Inatt sov jag inte en blund, vilket är mycket konstigt. Jag brukar aldrig aldrig ha svårt att sova, tvärtom, jag sover i tid och otid och närhelst jag tycker att det behövs eller vore skönt. Men inte inatt alltså, jag funderar på om det hänger ihop med det faktum att jag känner av nåt förkylningsaktigt i kroppen. Jag chockäter i alla fall frukt idag, så jag räknar med att förbliva frisk. För övrigt läser jag nu Unica Zürns Jasminmannen, en psykosskildring som är ganska läskig att läsa. Jag hoppas på att klara mig psykiskt välbehållen genom läsningen. Sedan har jag sökt några fler jobb också. Undrar vad jag får.

Mina stackars inte så sällan åsidosatta studier, nu ska här bli bättring

Det där senaste inlägget var ett sidospår, egentligen sitter jag och tentar. Jag jämför den allegoriska personifikationen i Bunyans Kristens resa och Strindbergs Stora landsvägen. Det är ju märkvärdigt bara att jag inte kan hålla mig till ämnet. Nu ska jag försöka att återgå till tentan.

Ändå

Krubban och korset
Stallet och segern
Barnet och blodet
Stjärnan och skalvet

Och allt däremellan
Och allting därefter
Och får jag se mer
Går hjärtat kanske sönder

Men ändå,
Visa mig mer
Jag vill se mer
Ge mig mer

Av en briljant låtskrivare som jag inte vet vad han heter

Visst är det värt att leva
Visst är det värt att leva
Visst är det värt att leva
Pom pom pom pom

När skolfröken säger du fick alla tal rätt
När man klarat någe svårt och allting går lätt
När man träffat en hund
som ville leka en stund
Då är livet jättevärt att leva

Visst är det värt att leva
Visst är det värt att leva
Visst är det värt att leva
Pom pom pom pom

När man varit ganska ensam och fått en ny vän
När nalle varit borta och kommit fram igen
När vädret är tö
och man gör nåt av snö
Då är livet jättevärt at leva

Visst är det värt att leva
Visst är det värt att leva
Visst är det värt att leva
Pom pom pom pom

När man käkar ute en varm sommardag
Då är det ganska mysigt tycker varje fall jag
För bina säger surr
och magen säger kurr
Då är livet jättevärt att leva

Visst är det värt att leva
Visst är det värt att leva
Visst är det värt att leva
Pom pom pom pom

När man gett bort en grunka till nån som blev glad
När solen killar mage efter ett bad
När gräset är grönt
och allting är skönt
Då är livet jättevärt att leva

Visst är det värt att leva
Visst är det värt att leva
Visst är det värt att leva
Pom pom pom pom

För det så

Den unga Saras lidanden

Jag var riktigt uppåt i måndags kväll när jag kom hem efter att min sista visdomstand förpassats till historien. Det gick ju jättebra det där, sade jag kaxigt och så gott det gick utan att öppna munnen eftersom jag fortfarande bet på en liten antiblödarpuff. Bio i Kista blev det sedan, och kaxig/dum/tanklös som jag var skuttade jag iväg utan värktabletter. Under filmens gång släppte bedövningen, och en makalös smärta jagade all kaxighet på flykten. Gårdagen spenderade jag mestadels i sängen, ätande flytande saker som Camilla i all vänlighet serverade mig. Jag var mörbultad och sov som en bebis. Värst var nog ändå att jag var uppsvullen intill barbapappaförväxlingsrisk. Spegel, spegel på väggen där varför så skrämmande plötsligt du är?

Idag däremot, växer sig hoppet om att inom en snar framtid återfå min ordinarie ansiktsform större och större i takt med att käken blir mindre och mindre. Jag har dessutom tagit på mig kläder, slutat tycka synd om mig själv samt börjat med tentan.

Inifrån och ut

Det är inte det du tar in
Vin, blod, levande vatten
Det är det som kommer ut
Skratt, löften, förbannelser

Det är inte det du beskyller
Skymfer, svek, gudhaveri
Det är det du kan beskyllas för
Skymfer, svek, guldkalveri

Kärlek, värme, ljus

Det är inte det utanför
Vindar, falskhet, krig
Det är det inuti
Stormar, lögner, fruktan

Tillit, tankar, tro

Som gör någonting
Som gör dig
Som spelar roll
Ren eller oren

We're not gonna take it

Nu kan jag koncentrera mig på mina böcker. Tack, Joe.

Vandraren som fick bråttom

Vandraren läser man om både här och där. Eftersom jag nu läser en allegorikurs, har jag på sistone mest läst om vandrare vars vandringar står för människans vandring till tron, själens vandring från mörker till ljus och så vidare. Hur som helst är, eller kanske rättare sagt var, vandraren ett vanligt motiv inom litteraturen. Jag rättar mig själv eftersom jag ibland uppfattar vandraren som någon som bara, åtminstone nästan bara, återfinns i historien.

Vart tog han vägen, vandraren? Har han vandrat färdigt? Nej, han har ökat farten. Började med att jogga lite smått, blev så småningom till en löpare, och rusar numera fram i en takt som gör att man inte ser mycket mer än fartränderna efter honom. Inte hinner han se mycket själv heller. Han rusar genom livet i tro om att han måste. Varför han måste, har han glömt. Kanske var det något med att han var tvungen att hinna först. Före vilka det nu var till hanminnsintevart.

Någon gång då och då hinner han uppfatta en röst tillhörande någon han rusar förbi:
-Du, ska du inte stanna till lite, så att vi kan utbyta några visdomar?
-Visdomar?
-Ja... jag har vissa erfarenheter, och du har andra, förmodar jag. Vi kunde ju lära oss ett och annat av varandra?
-Öh... nu förstår jag inte riktigt... Du, jag har lite ont om tid...

Så flåsar han vidare. Vandraren som nånstans efter vägen blev Rusaren.

För de svaga

Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra att tron är till för de svaga, för dem som måste ha en Gud för att kunna hantera svårigheter. En låtsaskompis för vuxna. Ofta har jag låtit detta gå in genom ena örat och ut genom det andra, eftersom det har varit så främmande för mig. Ett stolt och kaxigt bortviftande av tron som jag aldrig riktigt har tagit på allvar. Jag upplever mig inte vara svagare än andra, och vad min tro grundar sig på vet jag ju bättre än de som inte tror själva men som försöker (bort)förklara min tro med svaghetsargumentet. Att min tro har hjälpt mig genom tunga saker, som exempelvis min hjärnblödning, är inget jag sticker under stol med, absolut inte, jag har svårt att se hur jag skulle ha pallat det överhuvudtaget utan Gud. Men efter att ha blivit frisk var jag starkare, och Gud fanns kvar.

Min bild av Gud stannar dock och lyckligtvis inte vid Någon som man vänder sig till för att orka med. Oftast mår jag ju bra, väldigt bra till och med. För mig är Gud först och främst Livgivaren. Han är källan, energin, glädjen. Jag läser en bra bok, går ut och dansar, hamnar i en spännande diskussion, njuter av en varm bastu, beställer en Jack Daniel's, hör en bra låt, ligger på marken och tittar på molnen, åker lekparkslinbana mitt i natten, äter en messmörsmacka, bestiger en kulle - och det är Gud jag tackar. Gud är en Gud för de glada.

Och för de svaga. Finns det nån som inte är svag?

Trött

Jag vill ha en egen måne
som jag kan åka till
där stannar jag
tills jag har fått jobb och nån har skrivit min tenta och allt är som det ska och det är julafton och det enda jag behöver bekymra mig över är att knäcken fastnar i tänderna



fast jag har ju typ inga kvar, så det lär ju inte heller bli nåt bekymmer

...men tentan ska nog gå bra

Den här...

stressar mig mer än de här.

Lalalatino lover

Kursboken som jag sliter med just nu innehåller en massa latinska, franska, tyska, italienska och engelska fraser och uttryck. Ungefär varannan mening är osvensk, skulle jag nog säga. Vad sägs om den här till exempel: "Involucrum är ju en medeltida term för 'allegori'." Vadå "ju"?! Är det en självklarhet för alla utom för mig eller? Dumma bok. Jag tror att jag läser skönlitterära texter idag istället, så att jag slipper bli arg på viktigpettriga författare. Homeros och Dante är mina vänner idag.

Kottjakt

Idag gick jag ut för att försöka hitta en kotte (officiellt har jag pluggat hela dagen, förstås). Jag knallade omkring på schamanberget och sökte under, i och omkring barrträden. Men inte en kotte så långt ögat kunde nå. Är kottsäsongen över?

Kristen i landet lagom

Det är måndag, dämpa dig
skratta inte för högt
gå och lägg dig i tid
Det är tisdag, ta det lite lugnt
förvänta dig inte så mycket
gå och lägg dig i tid
Det är onsdag, coola ner
hoppa inte för högt
gå och lägg dig i tid
Det är torsdag, behärska dig
tänk inte så stort
gå och lägg dig i tid
Det är fredag, ligg lite lågt
prata inte så mycket
gå och lägg dig i tid
Det är lördag, spring inte iväg
skylta inte med dina drömmar
gå och lägg dig i tid
Det är söndag, idag ska vi ha det bra
drömma, dansa, tänka stort
ladda inför ny vecka

Nöjd och glad

JAAAAA!!

Jag fick vg på tentan, hon tyckte att den var jättebra! Oj. Kul. Dessutom har jag nu fått svar från min nya lärare, vi har en dejt på måndag. Det innebär, tycker jag, att jag är lite ledig fram till dess. Mycket härligt.

Ikväll har jag träffat inspirerande, intressanta och roliga personer som jag gärna skulle träffa lite mer. Dessutom har jag varit hos min nya frisör, Ida, och är mycket nöjd. Håret är mörkt och fint. Nu ska jag sova, glad i hågen.

Svårjobbat

Kursen jag läser nu är jätterolig, förutom att läraren verkar ha gått under jorden och att böckerna inte står att finna nån himla stans, vare sig att låna eller köpa. Vad göra..? Jag fattar inte varför man utformar en litteraturlista bestående av böcker som inte verkar existera, och dessutom som kursansvarig sätter en person som verkar vara ungefär lika lätt att få tag på som Doktor Snuggles. Veckorna går, och snart är det väl dags för tentan, det går säkert bra det.

Vem är det som går och går och går och går och går och går och går

Idag bar det av till Willys. Tänkte innan vi kom dit på att jag alltid brukar se nån jag känner där, före detta sollentunabo som jag är. Och väl där träffade vi självaste mamma, som också var ute med spenderbyxorna på. Månadshandling som det var tog det ett tag för oss. Vi hann i alla fall lämna tillbaka bilnycklarna till Camillas mamma på hennes jobb klockan fyra. Sedan påbörjade vi vår vandring hemåt, på väldigt udda vägar. Två timmar senare stapplade vi in på Pizzeria Alibaba och beställde varsin pizza.

Nu undrar jag varför min nye lärare inte har svarat på mina mail. Dessutom undrar jag varför Delblancs hedebyböcker inte går att hitta på vare sig CDon, AdLibris eller Bokus. Mycket konstigt.

Eva!

Kolla här, en liten tripp längs Memory Lane... Och tack så mycket!

Kram

23

Vad är det för en dag, är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag, för det är Saras födelsedag,
HURRA HURRA HURRA!

Det obligatoriska årstidsväxlingsinlägget

Nej se det snöar, nej se det snöar, det var väl roligt, jovisst, om jag hade hunnit skaffa mig ett par vinterskor som jag kan vistas bland folk med så... Så, då har man kommenterat årstidsväxlingen igen, enligt Lagen om vad alla bloggare bör blogga om fyra gånger om året.

Spegel spegel på väggen där, säg vem som vackrast i landet är, sade jag, varpå spegeln brast ut i ett diaboliskt skratt och rådde mig att gå till frisören. Så nu har jag bokat tid hos I, Johannas frisörkompis. Johanna har ju fixat mitt hår så länge jag kan minnas, så jag kommer förmodligen inte att kunna föra mig riktigt på en frisörsalong, men det ser jag som ett problem av modell mindre om jag tänker på att jag kommer att gå därifrån med en frisyr. På onsdag kommer denna transformation att äga rum.

Sol och skratt

Igår skrattade jag mig till sömns, det var mycket roligt. Ni vet sådär när det ur minnet pluppar upp roliga händelser - saker som folk har sagt eller gjort och sånt som hänt, som får en att skratta rakt ut i luften. Det brukar annars mest hända mig när jag sitter på tunnelbanan, vilket förmodligen får mig att framstå som lite lätt störd.

Idag flög/flyger pappa, mamma och Simon till Lübeck. Jag är själv sugen på att åka till Egypten. Häromnatten drömde jag att vi skulle åka dit, och sedan dess kikar jag ibland på hur vädret är i Hurghada. Alltid 30 grader och helsol. Jag känner mig lite mobbad av mina egna drömmar.

Om mossa och såna som pomperipossa (och såna som jag som inte kan låta bli att rimma hur tråkigt det än är)

Tentan jag skriver handlar om sagan som litterär text. Sagor ska, om de ska vara som traditionella sagor ska vara, ta sina läsare eller lyssnare från a till o på en rak väg utan onödiga omvägar och långa beskrivningar. Jag gör mitt bästa för att ta min läsare examinatorn från a till o utan att ordbajsa om för mycket ovidkommande. På sätt och vis är det ju rätt kul att sitta inne och skriva, på ett annat sätt och ett annat vis känns det som att det växer mossa på mig efter att ha suttit framför datorn i en och en halv dag. Det är då man tar sig ut på utflykter, som till affären idag.

Egentligen var det Johanna som hade skickat dit mig, mitt eget ärende var till biblioteket. Jag hade därför fått med mig Joes kort att betala ProViva och Aco-kola med. Jag hämtade dessa varor samt en chokladbit till mig själv, och gick sedan till kassan för att betala. Tänkte att kassörskan säkert skulle komma att ifrågasätta att jag drog upp ett annat betalkort än vanligt, och blev säkert lite röd och darrig bara av det, pokerfejslös som jag är. Tryckte in koden och väntade, väntade, väntade tills jag med förskräckelse läste: "lämna legitimation till kassören".
- Ojoj, jag har tyvärr inte leg med mig, sade jag och försökte låta bli att avslöja nåt med mitt tonfall.
- Hm, okej, men kan du säga då, tyckte kassörskan.
- Javisst, åttiettnollfemnollsjuXXXX, rabblade jag som ett rinnande vatten och var räddad. Jag må vara pokerfejslös, men inte sifferminneslös.

Nu är det dags att laga en fantastisk middag på korv och makaroner.

Godnatt

Ja, det hjälpte ju ganska bra det där, nu blev det fart på skrivandet. Helt färdigt är det inte, men någorlunda. Nu orkar jag inte längre, får putsa till det imorgon.

Imorgon får jag kanske även försöka rädda min blogg från att bli nåt slags loggbok som bara innehåller reflektioner kring tentaskrivande. Tentaskrivande är ju typ det som mitt liv minst består av.

Klara, färdiga, gå

Okej, för att sätta press på mig själv och få eländet gjort ger jag mig själv en timme från nu att skriva klart första delen av tentan. Om en timme skriver jag ett inlägg igen, och jag får ju skämmas inför er om jag då inte kan meddela att jag lyckades.

Habari za leo

En ny dag har kommit och jag kan le, gäspa och äta igen utan större besvär. Fick min tenta idag, det var nåt att sätta tänderna i (de jag fortfarande har kvar). Men det känns bra att ha lite koll på vad som förväntas av mig, nu kan jag spurta.

Idag ska jag:

Förarbeta inför tentan
Söka jobb (VILL HA!)
Tacka nej till jobb (vill inte ha)
Promenera
Lyssna på Bo Kaspers senaste
Kanske baka

Stackars

Nu har bedövningen släppt och DET ÄR SYND OM MIG!

Två inte så roliga saker

I förmiddags fick jag ett sms, vilket inte händer för ofta nu för tiden. Det var från tandläkaren som ville påminna om att han tänker skära ut en visdomstand ur min mun imorrn. Så snällt av honom. Jag hoppas innerligt att jag åtminstone får ett bokmärke som pris.

I torsdags spelade Blindside i Stockholm, och bara för att jag just den här gången inte gick så spelade de After you´re gone. Som jag har längtat att få höra live ungefär sedan första gången jag hörde den överhuvudtaget.

Hemma bra, borta bäst

Den sjätte åkte vi till Kreta, där vi vistades till den trettonde. Mycket najs! Souvlaki, saganaki, grekiskt kaffe (med sumpen i koppen), vila, värme. Solen sken dock inte alltför mycket på oss, det regnade ganska ofta. Men vi hittade på saker ändå, bland annat letade Camilla och jag rätt på ett gäng grottor vid havet, där vi klättrade runt i sann femböckeranda. (Fem på upptäcktsfärd, typ). Om kvällarna gick vi ut och käkade gott, och oftast spenderades sluttampen av kvällen på det egna hotellets bar, där många långa instressanta diskussioner ägde rum.

Nu ligger jag efter i pluggandet, men jag vet inte om det beror mest på att jag har varit borta en vecka eller att jag har försökt att ta mig igenom en gammal fackbok på danska, det lutar åt det senare. Hur som helst, det ska väl lösa sig. När det gäller min utbildning har jag för övrigt tänkt om lite, eller ganska mycket faktiskt, så nu blir det spännande. Men mer om det en annan gång.

Pappa och Simon, ha det så bra i Italien! Och mamma, ha det så bra hemma! ;-)

Vardagslyx

Fjorton sidor tenta (inte ens med ett och ett halvt radavstånd!) och mer ska det bli, jag siktar på att komma i säng om nån timme i alla fall. Men nu vill jag inte skriva mer om tentan, då blir jag ännu mer less på det hela än vad jag redan är, och det vore förödande. Jag måste tvärtom försöka uppbringa ännu lite lite entusiasm för att kunna göra en bra slutspurt. Men jag sticker emellan med ett blogginlägg, och då det inte ska handla om det ena jag har gjort idag, dvs tentan, får det handla om det andra jag har gjort idag: chokladprovning.

Camilla plockade fram sin chokladprovning som hon fick av mig i julas, och läste högtidligt upp instruktionerna. Det var efter att ha skapat chokladprovarstämning med levande ljus och Andreaz Hedén Trio i bakgrunden. Instruktionerna gick ungefär ut på att

1. Titta på chokladen
2. Lukta på chokladen
3. Bryta itu chokladen
4. Lukta igen
5. Ta ett bett av chokladen
6. Låta chokladen smälta mitt på tungan
7. Flytta runt chokladen på tungan

Resultaten blev lite olika, men i stora drag såhär:

1. Den är brun
2. Den luktar choklad
3. Det klickar lite, inte som i Tobleroneklick, men lite
4. Det luktar fortfarande choklad
5. Biter av en bit
6. Chokladen smälter inte - måste tugga
7. Försöker uppfatta olika smaker, vilket lyckas ganska bra. Skillnad känner vi, och utser varsin favorit - min blev en sort från Jamaica.

Men vi hade lite svårt att pricka in beskrivningarna som fanns i "facit". Den sorten som vi till exempel tyckte smakade rök som i fastna-i-kläderna-efter-att-ha-stått-vid-majbrasa smakade tydligen slitet läder egentligen. Men det har jag aldrig smakat, så det var ju inte lätt att veta.

Denna dagen ett liv

Hemtentor och jag, alltså jag vet inte. Innan jag får den tänker jag alltid hur jag nitiskt ska skriva varje ledig stund (som följaktligen inte blir ledig) tills det har växt fram en enastående tenta. Och visst, i slutändan brukar de bli rätt bra. Men jag har ju inte mycket till självdisciplin i sådana här fall. Jag städar, bakar, pratar, dansar, ringer, promenerar, diskar, fejar, plockar, bloggar, betapetar, äter och fixar, jag gör allt och lite till minus tentaskrivande, hela tiden med tentan hängande över mig. Men nu, inne på tredje dagens tentaskrivande som jag är, börjar jag bättra mig. Jag har snart besvarat fem av de tio tråkfrågorna, därefter kan jag sätta tänderna i de resterande uppgifterna som mera består av uppsatsskrivande.

Igår kväll hade vi grannarna här på fika. Vi hade bjudit in alla i vår uppgång, alla kunde inte komma dock. Men vi hade det mycket trevligt med dem som kom. Nu ska jag gå och skala potatis.

Måndag kväll

Idag jobbade jag mitt sista pass i Stadshuset och oj, ni skulle ha sett reaktionerna. Folk skrek och grät och slet i mina kläder och försökte hålla mig kvar med våld. Jag förklarade milt och pedagogiskt att jag måste ägna mig åt mina studier nu, inte minst för mina blivande elevers skull, men det hjälpte ju föga. Jag kommer säkert att säga ja nångång när de ringer och vill att jag ska komma in och jobba extra, som tröst.

Kan meddela att tentan visade sig vara tidskrävande, utmanande men med några små frågeställningar som satte sig lite som taggar i mina kreativa idéer. Men det ska väl inte innebära just några problem att ta sig runt de där konstigheterna. På det stora hela blir det nog en tenta som jag blir nöjd med.

Jag avrundar med lite mer flummerier såhär på kvällskvisten.

Till mitt hjärta
hjärta som bultar
utan anmärkning
hjärta som brister
stjärna i kanten
hjärtan som aldrig brister
har ingen stjärna i kanten
hjärta som bultar igen
ej utan beröm mycket väl godkänd
bulta och brist bulta igen och bli starkare

Fjodor

Kära Bullen.

Jag är snart tjugotre år. Ibland när jag är ute och cyklar förflyttas jag ungefär femton år tillbaka i tiden och låtsas lite lätt att min cykel är en häst. Fjodor heter han. Kära Bullen, är jag väldigt illa däran?

Jorå, så att...

Idag på tunnelbanan satt jag mittemot en man som reagerade på följande sätt när det kom en kille och tiggde pengar:

- Men duuu... här i Sverige tigger man inte. Hmm... få se här... *rafsar runt i plånboken och fiskar upp några mynt som räcks över till tiggaren* ...men man tigger inte i Sverige!

- Nä, inte om man inte får några pengar, var jag på vippen att säga. Men det gjorde jag inte, och jag nappade inte heller på den underlige mannens fiskande efter konversation när han sedan började konstatera att vi väl sitter i samma båt allihop ändå. Jag fortsatte att läsa istället.

Jag läser och läser och läser, och nu har jag även skickat efter en hemtenta för att så småningom sätta punkt för den här kursen. Jag är laddad upp till öronen och känner att jag har många briljanta saker att skriva ner, bara det blir en hemtenta som passar för mina briljanta idéer.

Blindside var för övrigt och som väntat förskräckligt bra. Vi stod nära scenen och kunde till och med glutta på Simons spelningslista, vilken väl föll oss i smaken. Jag saknade i stort sett bara Eye of the storm. Dessutom skulle jag gärna höra After you're gone live nångång, men det lär jag väl få vänta mig grå på.

...sen var det bara två tänder kvar

Idag cyklade jag iväg till tandläkaren. Skulle hälsa till pappa och mamma från både honom och tandsköterskan, som tyckte att jag var lik pappa. :o)

Jag hade lyckligtvis inga hål, och det såg allmänt fint ut, tyckte han. Förutom mina nedre visdomständer. Dom ska bort! Det blir tand nummer fyra och fem i ordningen som ryker, och jag börjar undra om min tandläkare är lite väl förtjust i just att dra ut tänder. Den första tanden var det i och för sig inte han som drog ut, den togs bort av en annan tandläkare när jag var ganska liten. Men de övre visdomständerna drogs ut av samme man som nu vill göra mig helt visdomstandlös. Den här gången kallas det dessutom operation, han ska göra snitt i tandköttet och sy stygn och det hela känns allmänt obehagligt. Fast det värsta är nästan att kalaset kommer att kosta nästan precis lika mycket som Astrid Lindgren-dvd-boxen som jag häromdagen tänkte att man inte kunde lägga så mycket pengar på. Nu ska jag i stället lägga de pengarna på jämmer och elände.

Jaja. Roligt är i alla fall att jag idag har köpt filmmusiken till Nicke Nyfiken. Och att vi ska åka till Kreta snart. Och att jag läser en ofantligt rolig kurs. Och att jag och Simon ska på Blindside imorrn.

Morgonlagen

Camilla läser juridik nu och delade idag med sig av några nyinförskaffade kunskaper. Bland annat att det finns några slags föreskrifter om vilken tid på dygnet som man ska sova (eller "vara ledig", som det visst hette). Mellan midnatt och klockan fem på morgonen ska man "vara ledig", och vad som gällde kring det där vet jag inte riktigt, det hänger väl ihop med nån anställning och att man förväntas sköta sitt jobb på ett oklanderligt sätt, får man anta. Så jag tänkte att nu när vi är på gång att få en ny regering så kunde de kanske se över de där reglerna och putsa dem lite. Typ lagstifta om hur tidigt man får gå upp på morgonen och inte. Förbjudet att gå upp tidigare än åtta, det vore väl nåt för framtiden det. Kanske ska plita ihop några rader till Reinfeldt nu på en gång.

Älskade Julita

I helgen gick alltså årets släkthajk av stapeln, och det blev som väntat tämligen galet. Jag har själv inte några bildbevis på galenskaperna direkt, men Simon har väl en del, till exempel? Mycket kul var det att träffa alla, och härligt härligt att vara i Julita-miljö.





Och så valet sedan.
Tack och lov!

Till mina syskon

Till Elin (och Micke!):

Till Johanna:

Till Simon:

Kram på er! :o)

Då, nu, snart

Tillbakablick:

Jag jobbade på gamla jobbet igår kväll och kom återigen fram till att det är bra att jag slutar. Idag jobbade jag i Stadshuset och kom fram till att det är väldigt roligt men att det är bra att jag inte har så många pass kvar där, eftersom jag ska hinna med studierna nu. Är der tänkt.

Ögonblick:

Efter att ha kollat klart på Morden i Midsomer och kommit överens med Simon om att gå på Blindside den tjugoförsta är det nu hög tid att läsa ut en av Lindgren-biografierna.

Framåtblick:

I helgen ska vi till Julita och träffa släkten, vilket jag ser hemskt mycket fram emot. Känner på mig att det kommer att bli helt galet. (När det gäller vår släkt behöver man inte ha någon extraordinär intuition för att känna på sig något sådant inför en släktträff). Jag har bjudit in Johannas pojkvän, kära nån, det är tur att det är nån som håller lite ordning. Funderar så smått på att ragga upp en man att á la amerikansk rom-kom ta med och visa upp som pojkvän, men jag vet inte riktigt vem det skulle vara. Hur som helst skulle det bli lite stressigt, det får i så fall bli nåt att tänka på till julen.

Söndagsstrapatser

Idag var Simon och jag i Citykyrkan, det var både det ena och det andra, vi hade båda lite blandade utlåtanden när vi gick därifrån. Mest irriterad var jag över att farbrorn som satt bakom mig på nåt vänster lyckades dra mig i håret och sedan inte ens bad om ursäkt, inte ens med ett ansiktsuttryck. Men det var en liten detalj i sammanhanget, i stort var det en positiv upplevelse. Sedan åkte vi till 113 50 och åt deras enormt goda pasta. Med den i magen gick vi sedan på bio, eftersom Simon hade fått två biljetter som gick ut idag. Det enda som gick på en för oss passande tid var Bilar. Den var ju rätt kul, undantaget det faktum att det var med svenskt tal och allt vad det innebär (biopublik med en medelålder på typ tre år). Men det var en bra förberedelse, i veckan tänkte Camilla och jag gå och se Nicke Nyfiken.

Bye bye biljard (hello happiness)

Inledningsvis kan jag tacka er som var med ikväll för gemenskapen, kul att träffa er.

Och med det sagt kan jag avhandla ämnet för detta inlägg. Biljard. Jag avskyr att spela biljard. Jag har inte gjort det många gånger och man får gärna tro att det är därför jag avskyr det och säga att jag måste ge det en chans till och man kan tycka att det är väl inte så farligt och jag kan väl ställa upp för lagandans skull. Men priset för den lagandan blir att jag vantrivs, och det är väl ändå en laganda i dyraste laget. Jag tycker helt enkelt inte om det, känner mig dum som ett spån och önskar att jag hade en egen måne att försvinna till och göra något som jag tycker om att göra. Nej, då är det väl bättre att de som vill spela spelar och jag inte spelar. Vi lever ju ändå i ett hyfsat fritt land. Så låt mig vara bara, så ska jag försöka låta bli att övertala folk att göra sådant som jag tycker om men inte folken i fråga.

September

Framför allt som ska bevaras, bevara ditt hjärta
din smärta
din svärta
som formar, lär och visar dig
Framför allt som ska besvaras, besvara min längtan
min smärta
min svärta
som hugger, smärtar och ärrar mig

De kallar det självförverkligande
inget annat än självförvekligande
och själförvekligande
Verklig och vek,
likväl längtande
och du hör mig
Jag vet att du hör mig,
har alltid hört,
Du hör

Att leka stor

Den här terminen kommer jag att läsa alla poäng mer eller mindre på egen hand. Jag kommer att ha kontakt med den lärare jag ska tentera för, men kurserna är inte undervisningsbelagda så jag är ganska utlämnad åt mig själv och min självdisciplin (som jag undrar om jag kanske har värderat lite för högt, men det lär märkas). Idag hade vi dock en timmes sammankomst med studievägledare och kursansvarig, vi som läser fördjupning i litteratur. Det var inte bara lärarstudenter, och till en början höll jag på att göra i brallan när jag insåg hur seriöst allt kändes. Kursansvarige professorn med mustasch och allvarlig uppsyn uppmanade oss att presentera oss och berätta lite om vad vi hade skrivit för uppsats med mera. Jag kände hur jag började svettas när person nummer ett tog vid och började beskriva sin C-uppsats om Gud och Jesus vet vad, själv fattade jag föga, och att han hade för avsikt att skriva om den till en D-uppsats. När person nummer två bredde på om sin uppsats och en massa avancerade krusiduller insåg jag panikslaget att jag var nummer tre. Jag presenterade mig, tackade tyst mig själv för att jag åtminstone hade glasögonen på mig (de ger ett lite mer intelligent och beläst intryck, vill jag tro), och för att jag inte hade på mig den gula t-shirten med nyckelpigor på som jag av någon anledning först hade tänkt gå hemifrån i, och förklarade sedan att jag ännu inte skrivit någon C-uppsats och inte kommer att göra det inom svenskan. Personerna nummer fyra, fem och sex var till min stora glädje och lättnad även de lärarstudenter och sade ungefär samma sak. Resten av tiden satt jag och hoppades att ingen skulle syna min bluff. Det känns nämligen så ibland, som att jag bara låtsas. När de där människorna läste Brott och Straff första gången hade jag förmodligen precis läst ut första boken om Skratt-Maja, bara en sån sak.

Jag vet att det finns fler än jag som ibland känner så, men frågan är om alla gör det ibland. Tänk om kirurgen i samma stund som han sticker kniven i en funderar på om nån kommer att upptäcka att han bara är en vanlig människa och att alla kirurger i världen säkert är mer kirurger än vad han är. Eller om frisören tänker att det känns som på låtsas, som att hon leker, när hon står där och klipper en. Tänk om alla ibland går omkring och känner sig lite för små för sina skor.

Brats och böcker

Nu har jag uppnått nummer 43 på min dessa-hundra-saker-vill-jag-uppleva-innan-jag-dör-lista. Nämligen vara med här. Scrolla ner lite så hittar ni Klara, det är jag. Jag försökte verkligen förklara för fotografen att jag inte alls var rätt person att fota för stureplan.se, att jag på intet sätt är trendig eller rätt på stureplansvis. Men han sket visst i det. Dessvärre.

Det var i onsdags det där, när vi var på kickout med jobbet, vemodigt nog. Supertrevligt hade vi, och butikstjejerna och -killen utsåg mig till att hålla tal för chefen ("du ska ju bli fröken"). Eftersom jag verkligen är en talare - gick ju retorikkurs så sent som i våras - gav jag med mig och improviserade ihop ett litet minital som rörde chefen och roade resten. Churchill, Palme och gänget skulle förmodligen ha imponerats å det djupaste om de hade hört mig.

Just ja, sedan var det en lista som Sara tyckte att jag skulle skriva också. Här kommer min boklista:

1) En bok som förändrade ditt liv?

Böckerna som jag hade när jag lärde mig att läsa förändrade ju tillvaron ganska drastiskt. Den där boken i ettan med Amiralen Ankarlund , Knutte Knop &co till exempel.

2) En bok du läst mer än en gång?

Bibeln. Som är både mer och fler än en bok.

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?

En tom anteckningsbok, tror jag.

4) En bok som fick dig att skratta?

Liftarens Guide till Galaxen, hela tiden. Och Adrian Plass' he(m)liga dagböcker, högt hela tiden.

5) En bok som fick dig att gråta?

Det är väl ett flertal det, men jag minns att jag grät ganska rejält när jag läste Banjo, blandrashunden när jag var liten. Han fick en kvarnsten om halsen och kastades i sjön och jag grinar nästan nu när jag skriver det. En sån där liten rufshund var det.

6) En bok du önskar hade skrivits?

Så kommer du till rätta med din extrema morgontrötthet (något för doktor Phil, kanske?)

7) En bok som inte borde skrivits?

Det är ju svårt för mig att sitta och säga, men det skulle väl vara nån av böckerna som har påverkat människor att göra hemska saker. Men jag vet inte hur mycket exempelvis Mein Kampf förvärrade situationen, det hade kanske inte sett så annorlunda ut utan den.

8) En bok du just nu läser?

Återkomsten av Håkan Nesser, som skriver grymt bra!

9) En bok du tänkt läsa?

De resterande van Veeteren-böckerna. Anna Karenina. Da Vinci-koden, bara för att. Och förmodligen en hel del Lagerlöf och Strindberg med mera i höst.

10) Skicka vidare till fem andra bloggare!

Skriv den som vill!

Pastasynd

Idag kom det till min stora glädje många italienska turister till oss på jobbet. Jag kände mig dessutom på ett ypperligt trevligt humör. (A: "Flörtar du, Sara?" Jag: "Flörtar? Nej, jag är bara trevlig idag."). (Tilläggas kan att jag basunerade ut en förhoppning om att samla in tillräckligt med dricks för att köpa glass. Totalt skrapade jag under dagen ihop fyra och femtio, som jag fick av C. Han tyckte att det var generösa procent med tanke på att frimärket som han köpte kostade fem och femtio. Det tyckte jag också, men någon glass blev det förstås inte tal om, särskilt inte med tanke på att vi var fyra som jobbade och man bör dela med sig). (Oj, vilken lång parentes).

Jo, italienarna ja. En av dem frågade om jag var från Italien. Det har hänt förut, men det anmärkningsvärda var att han frågade det efter att jag hade yttrat italienska saker. Fast i och för sig är det inte direkt nån konst att få buongiorno, si, certo, sedici euro ventotto, grazie, arrivederci att låta bra.

På lunchen, när jag var i färd med att hälla upp min mat på ett fat, kom F. Han är känd för att kommentera andras mat.
F: Jag har förstått att man inte ska kommentera andras mat, men....
Jag: Nej, säg inget, det är inte mitt fel, jag ville faktiskt hellre ha falukorv, men så blev det varmkorv, mot min vilja...
F: Korven har jag inget att säga om.
Jag: Nähä?
F: Pastan... man KAN INTE BLANDA OLIKA PASTASORTER!
Jag (tittar ner på en i mina ögon vacker mix av penne, gnocchi och fussiliellervaddeheter): Men... nej, PASTAN är det inget fel på!
F: Är det du eller jag som är italienare?
Jag: *muttrar ohörbara saker*
Jag: Men alltså... händer det aldrig dig att det tar slut i ett pastapaket och du får fylla på från ett annat?
F: MAN BLANDAR INTE OLIKA PASTASORTER.
Jag: Nej, nej, got it...

Att ta emot en komplimang

Kollega: Å, vad fin du är i håret, har du gjort nåt nytt?
Jag: Tack, nej, det är bara otvättat.

Kollega: Oj, vilket fint nagellack!
Jag: Tack, men titta vad väl det syns när det skavs bort!

Kollega: Snygga glasögon, är de nya?
Jag: Nej nej, jag använder dem bara i nödfall, när ögonen inte pallar med linserna.

Jag kanske borde satsa mer på att bara tacka, bli glad och avsluta meningen lite tidigare?

Nu ska jag på trettiofem minuter göra matlådor och ta hand om katterna. Den med ätstörningar har utan tvekan nån annan form av störning också, han krafsar överallt förutom där han ska (dvs i lådan när han har uträttat sina behov).

Sjukt

Jag hoppas att ingen sitter och väntar ivrigt på mitt sammanhängande inlägg om frikyrklighet, för jag börjar inse att jag nog kanske inte kommer att skriva nåt sånt, åtminstone inte inom den närmaste framtiden. Det hade i vilket fall som helst inte handlat om så mycket mer än att jag tycker att man ska tänka själv, samt att det verkar finnas två feta diken med en smal väg emellan. Det kanske är det som menas med att vandra på den smala vägen - att den är så smal så att man lätt druttar ner i ett av dikena.

Jag är sjuk, helt plötsligt. Gick till jobbet i morse men kände efter en och en halv timme att jag inte pallade, så jag åkte hem till Camilla, som troligen är den som har smittat mig. Om det inte var tanten som handlade av mig igår och fick ett läskigt och långvarigt hostanfall utan att vända bort ansiktet från mig. Vi passade på att låna ett par filmer av våra grannar kattägarna, och såg först Vuxna människor. Den var sjukare än vad vi är, kass, kass, kass. Sedan gjorde vi purjolök- och potatissoppa och såg på Remember the titans som fick oss på bättre humör igen.

Igår kom en kines fram till mig och sade "excuse me, sir!". Jag tänkte att jag kanske skulle ha kjol oftare. Lite senare kom en man och sade att jag var "very beautiful, could be an actress or a model. Yes, it´s true! Very beautiful", och jag tänkte att jag kanske kan fortsätta att ha byxor ganska ofta.

Kikade på jobbet igår i nån bilaga till Aftonbladet, på vars framsida man kunde läsa "så blir du kompis med Madde!". Prinsessan alltså. Guiden till vänskapen gick i stort sett ut på att man skulle ha rätt kläder, handla på rätt ställen, festa på rätt ställen och hänga med rätt människor. Jag blev insprierad och bifogar här en egen guide som kanske kan vara av intresse.

SÅ BLIR DU KOMPIS MED SARA

- Köp inga kvällstidningar.

Jo, samma dag stod det på framsidan: "HÄR ÄR FISKEN SOM GÖR DIG SMAL - UTAN ATT BANTA". Behövs det ingen språklig utbildning för att bli anställd för en sån där skitblaska? Visst, ett litet syftningsfel kan väl hända den bäste, men det känns lite pinsamt att de skyltar med sin korkadhet.

Summering

Det blir inget sammanhängande, seriöst inlägg ikväll inte. Det blir en liten summering av dagen bara...

Jag sov länge, åt frukost och läste tidningen, cyklade till pa & ma och lånade bilen, åkte till Willys, storhandlade, åkte hem och dumpade mina inköp, åkte tillbaka till pa & ma, bjöds på middag, fick med mig klarbär, cyklade hem, gjorde klarbärskaka, avnjöt den med grädde och kaffe och Camillas sällskap, tittande på "Johnny tandpetaren", en italiensk film från det tidiga nittiotalet som jag lånade av föräldrarna. (Ja, jag vet att det blev ett syftningsfel där, men jag utgår från att alla förstår att jag inte har fått något nittiotal från mina föräldrar, och om det nu var någon som ändå blev förbryllad så borde det vara utrett efter den här långa harangen).

Osammanhängande

Jo, den svartvita är bäst.

Gustav, skriv en lista nu då, jag är nyfiken.

Den unge Werther lider och jag har lite svårt för att lida med honom. Kanske ett gott tecken.

Idag hoppade en snubbe från Stadshustornet. Vet inte vad jag ska säga...

Italienaren ringde igen, och jag lät S, som jag satt och fikade med, svara. Lite fjortisaktigt, det medges, men han är ganska barnslig själv - skickade en massa tomma sms häromdagen. Och han är verkligen inte 14 längre, han är ganska till åren.

Jag tror bestämt att jag bör satsa på att skriva en sammanhängande text nästa gång. Möjligen kommer den att handla om frikyrklighet.

Godnatt.

Allt för konsten

Lite dåligt med bilder i den här bloggen. Jag tar mig friheten att lägga upp de här bilderna som JOHANNA står bakom. Men det var alltså jag och Milla som fick offra bekvämligheten ett tag. Jag kan precis höra hur Jo lät då, för snart ett år sedan: "Äsh, lägg er där nu bara! Allt för konsten!" Och jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag tycker bäst om den i färg eller den svartvita.

Muntra böcker

Igår köpte jag ett plagg i storlek 34, eftersom det inte fanns några sådana i 36. Det var ett väldigt fint plagg som jag med nöd och näppe och envishet krängde på mig. När jag kom hem och provade det lite mer var jag tvungen att se sanningen i vitögat och bestämde mig för att lämna tillbaka den igen. Det känns onödigt att ha kläder som får en att känna sig tjock och som man dessutom knappt kan sitta i. Jaja, det blev en kortärmad skjorta med slips idag istället, så jag är nöjd ändå. Idag köpte jag även nummer 3-6 i Nessers van Veeteren-serie. Jag är fast nu efter att ha läst ettan och tvåan, så jag ska börja med trean så fort jag har läst ut Den unge Werthers Lidanden, som jag har hunnit påbörja under tiden. Känns lagom uppåt, men what the heck. Fast det värsta är inte själva boken, det värsta är vetskapen om att folk som läste boken när den kom gick och tog livet av sig. Måste raskt glömma den när jag har läst färdigt och genast gå över till Nessers Återkomsten. Och läsa om mord.

100

Ambitiösa bloggare skriver 100-listan, och jag ville ju inte vara sämre.

1. Jag älskar att dansa och förvånas över att få som dansar ute verkar tycka att det är särskilt roligt.
2. Jag klarar av ganska många sit-ups, men är värdelös på armhävningar.
3. Jag älskar Afrika.
4. Jag stör mig på bromsklossar i gångtrafik.
5. Jag har pluggat tyska, franska, italienska, spanska och swahili.
6. Jag tycker att utsidan är viktig.
7. Jag tycker att en snygg utsida är dödligt trist utan utstrålning.
8. Jag har hoppat bungy-jump.
9. Jag har varit livrädd för att få hjärnblödning.
10. Jag älskar att flyga.
11. Jag har mer eller mindre kommit över min rädsla för spindlar.
12. Jag har haft hjärnblödning.
13. Jag heter Linnéa, som gammelmormor.
14. Jag tror att min släkt är roligast av alla.
15. Jag kan äta ungefär hur mycket glass som helst.
16. Jag bakar mycket hellre än lagar mat.
17. Jag tycker att åldersfixeringen är för stor och för vanligt förekommande.
18. Jag dricker hellre öl än söta drinkar.
19. Jag ryser när jag ser vissa frisyrer.
20. Jag tror att jag skrattar lite för högt.
21. Jag var blyg när jag var liten, men inte längre.
22. Jag älskar att gå upp för kullar.
23. Jag gillar att vika lakan.
24. Jag slarvar för mycket med tandtråden.
25. Jag är oerhört morgontrött.
26. Jag är väldigt förtjust i Lilla Huset På Prärien och tycker att det borde börja sändas igen.
27. Jag svär inte men säger bajs lite för ofta.
28. Jag kan bli väldigt, väldigt arg.
29. Jag har svårt för att inte gråta när jag är ledsen eller rörd.
30. Jag har svårt för att hålla mig för skratt.
31. Jag tycker att väldigt många telefonförsäljare är väldigt oförskämda.
32. Jag har bra sifferminne.
33. Jag har dåligt lokalsinne.
34. Jag sjunger i duschen.
35. Jag dansar i köket.
36. Jag tycker att politiker som super upp våra skattepengar borde be om ursäkt.
37. Jag älskar Alice Coopers Poison.
38. Jag har inte drömt mardrömmar sedan jag var väldigt liten.
39. Jag älskar rött.
40. Jag har haft väldigt många hål i tänderna, inte på senare år dock.
41. Jag har druckit bananöl.
42. Jag är rädd för fåglar.
43. Jag gillar att handla.
44. Jag tycker att ironi är ett bra och roligt sätt att uttrycka något på.
45. Jag vill lära mig att busvissla.
46. Jag har fått en pistol (vet fortfarande inte om den var äkta) riktad mot nyllet.
47. Jag skulle vilja kunna sjunga som Anouk.
48. Jag har inget pokerface.
49. Jag är bra på att ordbajsa.
50. Jag älskar Liftarens Guide till Galaxen.
51. Jag ser ut som en hottentott om jag låter håret självtorka.
52. Jag förstår inte grejen med att gå på bio om syftet är att lära känna varandra.
53. Jag tycker om att känna att jag har tagit mig nånstans för egen maskin, antingen genom att gå eller cykla.
54. Jag går snabbt, förmodligen för att jag har gått mycket bredvid mamma som går snabbt, förmodligen för att hon har gått bredvid sina långbenta bröder.
55. Jag är ärlig (förutom när jag svarar på frågan ”oj, väckte jag dig?”).
56. Jag tyckte som liten mest om makaronpudding av alla rätter.
57. Jag är numera mera förtjust i exempelvis lax.
58. Jag är ganska säker på att ”A walk to remember” är den sämsta filmen som har gjorts.
59. Jag tycker att det är äckligt när folk knakar och knäcker med fingrarna (eller huvudet, ryggen etc också för den delen).
60. Jag funderar på att köpa en grön cykel.
61. Jag tycker om att se folk göra saker de är bra på.
62. Jag och Milla firade våra 18årsdagar genom att ställa till med fest för ungefär 100 pers.
63. Jag kan knappt stå på ett par skridskor.
64. Jag läste alla fem-böckerna när jag var liten och funderar så smått på att göra om det.
65. Jag tycker att strumpbyxor är krångliga att ha på sig.
66. Jag tror på mirakel.
67. Jag tycker att det är dags för maktskifte.
68. Jag börjar bli bättre på att inte jämföra mig med andra (på ett felaktigt sätt).
69. Jag skulle nångång vilja ha två katter vid namn Telefonplan och Blackeberg.
70. Jag blir pigg av att räkna får.
71. Jag är väldigt förtjust i mannagrynsgröt, men måste alltid göra en stor portion eftersom en del alltid bränner fast i kastrullen.
72. Jag tycker om att läsa Hjalmar Gullbergs dikter.
73. Jag har svårt att förstå varför vissa pratar med sin partner som med en bebis.
74. Jag tycker dessutom inte om när folk grovhånglar på offentliga platser.
75. Jag gick upp i vikt under de månader jag bodde i Tanzania, och undrade när jag kom hem varför alla kläder hade krympt.
76. Jag tror att jag har gått ner till en mer lagom vikt igen.
77. Jag förstår inte hur folk kan tycka om att spela volleyboll, då det enda som händer när jag försöker spela är att jag får fruktansvärt ont på underarmarna.
78. Jag är cynisk i vissa avseenden, icke-cynisk i andra.
79. Ibland tycker jag att cyniker är jätteroliga, ibland har jag svårt för dem (oss?).
80. Under gymnasietiden trodde mina lärare att jag var mer ambitiös än vad jag var.
81. Jag tycker att det är fult med särskrivningar.
82. Jag vill inte dejta nån som inte kan stava.
83. Men jag kanske skulle göra undantag om det berodde på dyslexi.
84. Jag tycker om röda italienska viner.
85. Jag funderar på att gå och lägga mig istället för att skriva klart den här listan.
86. Jag tycker om att sova utomhus, men har inte gjort det så många gånger.
87. Jag tyckte inte om min lekisfröken för att hon skällde ut mig när jag sade negerbollar.
88. Jag tyckte även att det var konstigt att hon hette som en fågelsort.
89. Jag äter messmör på de flesta mackor som jag äter.
90. Jag blir då och då väldigt sugen på kokt ägg med kaviar.
91. Jag är mer höjdrädd om jag står på en hög stol än om jag sitter högst upp i Fritt Fall.
92. Jag skulle vilja gå på bal.
93. Jag älskar grönt också.
94. Jag är ganska rädd för eld och ogillar Valborgsmässoafton.
95. Jag ogillar även Alla hjärtans dag.
96. After Eight är nästan det godaste jag vet.
97. Jag tycker att Blindside är ett fantastiskt bra band.
98. Jag är ganska dålig på att rita och måla.
99. Jag skriver otroligt fult om jag skriver med skrivstil.
100. Jag tycker om att ligga på marken och titta på himlen och molnen.

Livet är ingen dokusåpa

"Ja, sovmorgnar är underskattade", sade någon som jag pratade med nyligen. Men i min värld är de långt ifrån underskattade, bara inte särskilt vanligt förekommande. Dessvärre. Men idag är jag ledig, och det enda jag behövde försöka åstadkomma under dygnets tidiga del var att mata katterna innan tjejen som kommer till dem kring lunchtid kom dit. Jag lyckades med det och satte mig sedan på balkongen med frukost, syster och ett öronbedövande ljud som jagade all matro på flykten. Orangeklädda människor angrep växtligheten alldeles under oss med högljudda maskiner, och det var inte utan att jag började undra om vi skulle behöva skydda våra tomatplantor (på balkongen) från att stryka med.

På tal om stryka, jag fick just en kjol från Joe med motiveringen "jag kan inte ha nåt som måste strykas". Lyckat för mig att hon glömde det i köpande stund då, för jag kan absolut ha nåt som måste strykas. Jag gillar att stryka.

För övrigt måste jag ge italienaren nåt slags korg, jag kan inte fortsätta att skutta ut ur butiken och försöka söka skydd i Blå Hallen när han dyker upp. Även om vi hade ganska kul åt det. L hade väldigt kul åt min förklaring till att jag höll mig borta från shopen ett tag:
- Jag har tänkt på det, sade han förtjust, det här är lite som Big Brother... man samlar ett gäng unga, snygga människor i en byggnad och så får man se vad som händer liksom...
Big Brother, Gud bevare mig väl.

Hå och hej

Det går ju väldigt bra med skrällena.

- Var är bajsskyffeln nu då?
- Dom har spytt på golvet...
- HON ÄR UTE PÅ BALKONGEN, JAG TROR ATT HON TÄNKER HOPPA!!
- JAG TROR ATT HAN HAR SATT I HALSEN, DET LÅTER SOM ATT HAN KVÄVS!!

Jaja, de lever och frodas i alla fall.

Idag var det smått kaotiskt på jobbet, och imorrn väntas det drygt 7000 pers, vilket ska bli mycket kul. Dock känns det som att det ska bli riktigt skönt med semester nästa vecka. Över måndagen och tisdagen blir det förhoppningsvis en tripp till Lübeck för att fylla på garderoben och skohyllan. Dessutom ska jag införskaffa en parfym som inte finns i Sverige och som i och för sig verkar locka till sig mest kvinnor, men hur lyckat brukar det egentligen bli när man lockar till sig män, det är ju frågan. Kommentar från den senaste: "Flickvän? Ja... jo... eh, men vi bråkar ganska mycket, det tar nog slut snart."

(Elin: Det lär bli Lübeck framåt hösten också, september kanske, haka gärna på då!)

(Nej, alltså, jag vill fortfarande ha en man, om det finns nån med vett i).

Ätstörningskatter

Milla och jag har åtagit oss att den närmaste månaden kattvakta katterna som bor i lägenheten ovanför. Kul att få lite kattsällskap nu när jag inte träffar Zorro så ofta, tänkte jag. Det hade varit ännu roligare om det inte vore för att den ena katten lider av ätstörningar (men i ärlighetens namn undrar jag om inte vi lider mer av dem) och måste trugas med specialmat som han i bästa fall lapar i sig, och den andra är lite för rund och glupsk, går på diet och som en följd av det ser det mesta som potentiell föda. I morse försökte hon ta sig in i min matlåda. Zorro måste vara en dröm att kattvakta, har jag dragit som slutsats. Han må vara fet, men han försöker ändå inte sluka allt som kommer i hans väg (hur han kan ha dragit på sig alla sina kilo är ett mysterium). Dessutom bajsar han utomhus, ofta i alla fall.

Idag jobbade jag kort dag - till två - och jag var nästan lite avundsjuk på mig själv när jag gick från jobbet så tidigt. Det blev lite rearekognoscerande och därefter glass med Johanna i Kungsan. Nu har vi just ätit köttfärspaj och min plan för återstoden av kvällen är att sätta mig på balkongen och läsa lite Nesser. Och så katterna, när Milla kommer hem.

Garfield och jag

När det gäller jobb så finns det två situationer som jag inte uppskattar: den ena är att vara ny på ett jobb och inte ha koll på nånting, den andra är att ha blivit lite för invand så att man har så mycket koll så att det blir tråkigt. Man går från första och andra dagen på jobbet med den brist på trygghteskänslor det innebär, och det enda som kommer ur ens mun är "hur funkar det med det här?", "hur brukar ni göra med de här?", "var finns de där?" och liknande saker, till en period av mera trygghet och den sköna känslan av att ha blivit lite varm i kläderna, till leda. Ledan som kommer av att man vet precis var det här och det där finns. Man vet precis vad som händer om man gör sådär, och förutsägbarheten kan så småningom bli snäppet värre än otryggheten man upplever som förstadagare. Nu kanske det låter som att jag är hundra år, men man behöver inte ha jobbat på ett jobb i tjugo år för att nå stadiet av leda. Och det finns förmodligen jobb där man kan vara i fyrtio år utan att nå det. Jag vill bara ha sagt att jag befinner mig i en alldeles perfekt fas där jag fortfarande möter utmaningar och utvecklas (läs: gör bort mig), men samtidigt känner att jag har hyfsad koll på läget och faktiskt gör ett bra jobb. Det är kul.

För övrigt kan nämnas att jag är trött som en apa, att jag är lite less på att inte kunna spanska, att jag har fått beröm för min tyska av en tysk tjej (!!), att jag oftast lyckas linda italienarna runt lillfingret bara genom att le, ha mörkt hår och kunna lite italienska, att jag fick VG på tentan som jag skrev nattetid under perioden i våras då jag jobbade dubbelt, att jag säkert kan ge sken av att vara skrytsam. Men det är som Garfield säger, det är svårt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst. Slutsatsen blir alltså att jag låter mig försvaras av en påhittad katt som är lat och äter för mycket lasagne.

Salt och jobbarkompisar

Sitter här och festar loss på havregrynsgröten som jag har micrat till lunch och som jag i skrivande och ätande stund inser att jag råkade salta lite för mycket. Det här med att mäta ingredienserna i olika mått har sällan varit min stora grej här i livet. Jag inledde dagen (som blev jobbfri eftersom S gärna ville ta mitt pass och jag inte hade nåt emot att skänka henne det) med att gå en timmes promenad, väldans härligt. Därefter följde städning av lägenheten, och ikväll är det middag med före detta jobbarkompisar som står på schemat. Närmare bestämt "bli bjuden på middag av före detta chefen". Ska bli trevligt! Mina nuvarande jobbarkompisar ska samlas hemma hos F ikväll och se på matchen hos honom, och jag skulle i och för sig gärna vara där och heja på Italien (F, som är italienare, var lite bekymrad över att de flesta som skulle komma hade visat sig vara tysksympatisörer), men det kan inte hjälpas att det krockade.

Sådärja, mer än sådär får jag nog inte i mig av den här salta geggan. Jag avslutar med messmörsmackor och marsipankladdkaka så står jag mig till ikväll.

Språkförbistring

De senaste dagarna har jag haft väldigt roligt, och till det har vissa kunder bidragit mer än andra. Som ryssen som ville pruta på två böcker.

- How much are they, JURU?
- In Euro... 21,07.
- Fifteen.
- No, 21,07. Look here. (Visar på siffrorna på kassan).
- I will only give you this. (Visar upp tio fingar en gång och fem av dem en andra gång).
- Ok, but then you can only have one of the books, not both.
- How much, these books?
- 21,07.
- Fifteen I give you.
- Sorry, no.

Som politikertanterna som kom in idag och uppförde sig på ett sätt som fick mig att inse att jag aldrig kommer att rösta på Vänsterpartiet (som om det hade funnits nån risk..).

Eller som spanjorskan som började prata i etthundrafemtio kilometer i timmen under en väldigt lång tid - PÅ SPANSKA - för att jag hade gett henne lillfingret och sagt si och gracias, och som sedan skrattade när hon insåg att jag inte hängde med för fem öre trots att jag nickade och log så mycket jag hann.

Idag har jag även av någon anledning pratat engelska med tyskarna och tyska med fransmännen. Språkförbistring känns allt som oftast som ett nyckelord, men det är samtidigt otroligt kul att försöka kommunicera med alla olika turister. Det funkar ju i alla fall! (Oftast).

Nu ska vi snart se om kladdkakan med marsipan som vi har tillverkat ser ut att vara färdig att sluka.

Sommar

Sådärja, lite bilder i alla fall. Nu måste jag gå och ta hand om riset och kycklingen och göra matlådor av det och sedan duscha innan jag sätter mig på cykeln och beger mig hem till pappa och mamma där Simon ska bjuda på trerätters. Lyx!

Borta bra men hemma bäst, blablabla, det gäller inte vädret i alla fall

Jag är tillbaka, jag är trött och vädret är kasst. Trots den grå himlen är jag mycket uppåt, tillvaron är till belåtenhet. Men jag är väldigt sugen på att lägga mig och läsa nu, så jag sparar skriverierna till ett senare tillfälle, imorgon förmodligen. Tänkte lägga ut några bilder, men det tar sån tid och jag måste vända dem och hålla på först... orka. Det blir imorgon.

Dan före dan före doppimedelhavetdan

Grattis farmor, 80 år idag!

Det är ju underbart att sommaren har kommit. Skönt att svettas lite (okej, mycket) och känna att det faktiskt är sommar på riktigt nu. Mina tips till er som ändå inte tycker att värmen är tillräcklig är följande:

- Föna håret.

- Stryk.

Jaha, vad mer... Den efterlängtade resan närmar sig, imorrn ska jag packa, städa och köpa batterier till kameran. Förvånansvärt många frågar "jaha, vad ska du göra där?". För alla er som undrar så ska jag:

- Sola
- Bada
- Äta gott
- Dricka gott
- Tänka
- Läsa
- Umgås
- Promenera
- Sova

Fullt upp, med andra ord.

Fantastiska och förtryckta

Jag behöver faktiskt mitt numera ganska goda självförtroende, annars skulle jag behöva ta en spade och gräva en grop och lägga mig i gropen och bearbeta mindervärdeskänslor uppkomna av att vara omgiven av idel fantastiska människor. Alla i min familj är smartare än jag, och då är jag ändå rätt smart själv. Och snygga är dom. Och allmänt fantastiska. I helgen har vi firat syster Elin som tagit examen - grattis! Tack ska ni ha, jag hade jättekul.

Frustrerande fotbollsspel, enerverande Lagerbäck, stillastående Svensson, in med Kim!! Om han inte får spela från start i nästa match ska jag personligen se till att en matförgiftad fågel flyger över Lagerbäck och släpper en skit på hans hjässa.

Och vad är det här med att inte fira skolavslutningar i kyrkor? Om det är så vi ska ha det, borde vi inte för väldigt längesedan ha bytt namn på Odenplan och Frejgatan? Onsdag, torsdag, fredag? Jag som kristen störs inte av att vakna upp och inse att det är torsdag och att Tor är ett fenomen som jag inte tror på, men borde inte nissarna som tydligen brinner för frågor som dessa ha fört min talan och sagt att jag ändå lider av det och utsätts för ett religiöst förtryck och ändrat namnen till förslagsvis Orbackplan och Frejvaldsgatan? Det som är lite intressant är att det inte heller den här gången är de berörda som slåss med näbbar och klor - de berörda används istället som slagträn i debatten som förs av människor som man kunde tycka borde ha annat för sig än att sitta och snacka en massa bullshit.

Vimmel

Idag kom det femtio bussar med turister under förmiddagen, vilket innebar att ungefär 2500 pers genomströmmade huset, inklusive shopen, mellan halv tio och elva ungefär. Ja, vad säger man... vi sålde mycket. Huset stängde tidigt för att det sedan var dags för polishögskolans bankett. Nyutexaminerade snutar uppfyllde borgargården efter bankettens slut, och i vimlet spanade vi också in Tomas Bodström. Det kom för övrigt in en kvinna i butiken under dagen och frågade om hon kunde lämna ett paket som skulle till Bodström. "Han eller NN kommer och hämtar det. Går det bra? Jättebra! Tack!" Därefter följde någon timme då jag (vi) väntade - förgäves - på att han skulle komma och hämta sina grejer. Det blev nämligen NN som kom, och jag hann inte ens ropa "hälsa Tompa så gott!" efter honom.

Kollade efter klänning på hemvägen, men allt jag hittade var dessvärre jättefult.

Hej vad det går

Jag sitter och skriver på min hemtenta. Den blir, ursäkta uttrycket, ganska lysande. Första delen är en hyfsat saklig talanalys, andra delen är en inte alls lika saklig essä om muntligt och skriftligt med det etniska som utgångspunkt. Olika kulturer hit och dit och integration och segregation engagerar mig en del, så åsikterna är det ingen brist på den här gången, vilket gör att jag skriver fantastiskt.

Överjaget om choklad

På väg hem från jobbet idag hoppade jag in på Daglivs för att handla lite mat. Lite mörk choklad råkade också hamna i min korg (tänkte att det skulle behövas som bränsle till en dubbelarbetande nollbarnsmamma som skriver hemtenta nattetid). Gick till kassan, lade upp äggen, messmöret, kasslern, gurkan, tomaterna, mjölken, brödet. Ställde ifrån mig korgen.
Man 35+ (bakom mig i kön): Du glömde chokladen!
Jag: OJ! Det viktigaste! Tack!
Man 35+: Inga problem...
Jag: Det måste ha varit mitt överjag som lät dem ligga kvar där... haha.
Man 35+: Jaså, hehe, eh?

Vadå, var det en helt oförståelig kommentar? Borde inte överjaget kräva en extremt hälsosam kost..? (Inte för att mörk choklad är så farligt ohälsosamt, men det är ju inte morötter direkt).

Var en sväng till Kungsan på kvällen och träffade A. Mycket trevligt, men ganska kallt. Nu ska det bli otroligt skönt att koja. Av någon outgrundlig och till synes helt onödig anledning vaknade jag tio i fem i morse, en och en halv timme för tidigt, så nu är jag trött.

Jag tänker, alltså funderar jag

I fredags tog Simon studenten, och det blev en mycket bra dag. Sol, helt otippat! Det var han värd.


Jag kan återigen konstatera att jag nog har haft en ovanlig tur när det gäller släktingar. Eller, vi har haft tur, att vi fick hamna med varandra, i samma släktträd. Släkten är bäst. Sambo Camilla introducerades för släktingarna också, vilket gick ypperligt bra. Om jag nån gång kommer dragandes med en kille så bör han vara lika bra som Camilla på att introduceras för min släkt. Och där har vi ännu en anledning till varför jag förmodligen kommer att sluta som prinsessan på glasberget.

Idag är det många känslor och tankar i omlopp. Tanken var att jag skulle skriva klart tentan idag, men det verkar som att jag inte kommer att hinna riktigt. Det är svårt att skriva om en sak när man har helt andra saker att tänka på. Att man inte kommer just nån vart i sina tankar är en liten källa till irritation, men inte mycket att göra åt.

Vi hade hur som helst en fantastisk kväll igår, Millan och jag. Och jag ser fantastiskt mycket fram emot den kommande tiden: semestern i Italien och sommaren i Stockholm. Och det kan även vara så att jag ändå inte har överskridit idiotgränsen för vad man får tjäna utan att CSN kräver tillbaka sina eller mina eller vems det nu är pengar.

Jobb här och där

Igår jobbade jag med M, och just igår hade hennes skola nåt slags kabaré. Jag genomled en timmes föreställning med oändligt utdragna sånger i sann Montessorianda. De minsta, däribland M, inledde spektaklet med att sjunga en sång om jordgubbar, en sång om mango, en sång om kråkor, en sång om att vara vilse i djungeln, och en sång om varje frukt man kan komma på. Alla de barnen var klädda i rött och vitt. Tänkte i mitt inte så stilla sinne att det var ett surt sammanträffande att jag just den dagen hade röd- och vitrandiga tights, vit kjol, rött linne, vit kofta, röd jacka, vita skor och röd väska (typ: hej, jag missuppfattade hela grejen och trodde att alla skulla vara rödvita! eller: nähä, skulle inte jag vara med och sjunga nu helt plötsligt?). Efter alla fruktsånger följde en fiolgrupp, och medan de höll på var jag tvungen att hela tiden intala mig att jag får betalt för att vara här och kanske täcker lönen kostnaderna för ett ihoplappande av mina trumhinnor. Sist ut var mellanstadiebarnen, som bjöd på en gospelföreställning utan like och nästan utan slut. Jag skulle tro att det sjöngs ungefär 40 sånger med 80 verser vardera som alla upprepades 120 gånger. Allt i ett tempo som hade resulterat i en p-bot om det hade varit en bil som hållit det.

Idag har jag jobbat på nya jobbet. Var ut till lagret en sväng för att hämta och lämna lite grejer, och knallade genom Blå Hallen med min lilla vagn. Där fanns även Annika Billström och ett stort gäng av hennes likar, de verkade ha hemskt viktiga saker för sig. Det var hur som helst en trevlig dag.

PS. Visst är det kul att barn får sjunga och visa upp vad de har lärt sig och så. Men det var verkligen jätteutdraget.

Yrke: wrap artist

Idag har jag slagit in en massa presenter med snurr och guld och solfjädrar och rysch och pysch och färger. Sedan fick jag reda på att presenterna var till ett gäng militärer i Finland. Ja, just nationaliteten hade ju inte så mycket med saken att göra, men iaf. Killen som hade köpt grejerna av min kollega blev mäkta imponerad när jag kom med mina underverk. Jag sade att jag tyvärr hade glömt att spraya parfym på dem, och han skrattade så att han vek sig nästan dubbel. När han hade skrattat färdigt tackade han ungefär 78 gånger, varpå han bjöd in oss till ett studiebesök på brandförsvaret med honom som personlig guide. Det är sådana kunder som gör arbetsdagen till en bra arbetsdag.

Hämtade ut mitt pass idag, i vilket jag verkligen ser ut som en förrymd fånge. Hoppas att italienarna släpper in mig i sitt land ändå, för jag har aldrig sett fram emot en itailenresa så mycket som jag ser fram emot den här.

Sedär, det förra inlägget har nu återuppstått.

Glass med chokladkross är min morot

Häromdagen skrev jag ett inlägg om ditt och datt bara för att se hur blogspots sida gaggade ihop framför mina trötta ögon, och inlägget var som uppslukat av jorden. Där stod i alla fall en del om hur det går på mitt nya jobb, vilken fantastisk promenad jag och Camilla gick häromkvällen och vilken gigantisk lekpark vi under slutet av nämnda promenad upptäckte att vi bor grannar med.

Nu sitter jag här igen och känner mig lite halvt motiverad att skriva eftersom jag känner att jag inte kan lita på att blogspot inte sviker mig igen. Dessutom är jag trött som ett utskitet äppelmos. Men det är väl som det ska vara den här tiden på året. Igår var vi i alla fall ute och paddlade kanot, jag och Joe och sex stycken andra vänner. Det var en klar höjdare, välgörande för både kropp och själ (vill jag gärna tro). Själen kände sig lugn och glad eftersom vi skrattade konstant och för att jag där ute på vattnet inte kunde jobba med vare sig det ena eller andra eller plugga eller fixa med en massa saker. Kroppen känns idag i och för sig väldigt mörbultad och mina armar har invaderats av smärta, men jag intalar mig ändå att det var bra på lång sikt. På kvällen var vi sedan på Snaps, alla tre sambosar (!) och ett par av Joes jobbarkompisar. En kille sade när jag och Camilla gick förbi: "OJ! Är det här en kändisfest? Ni ser... kända ut". Det kan man ju tolka lite hur som helst, jag hoppas att han inte menade att vi såg ut som några dokusåpa-C-kändisar.

Nu idag ska jag skriva tenta, tänkte se om jag rentav hinner med första delen och därmed hälften. Jag ska skriva en analys av Wanja Lundby-Wedins förstamajtal från 2003. Jag är måttligt road av det, men jag tror att jag kommer att kunna göra det ganska snabbt om jag väl sätter igång. Jag ska belöna mig själv med glass när jag är färdig, och med den moroten borde jag vara klar om nån timme.

Jobb, promenad och lek (höjdpunkt, höjdpunkt, höjdpunkt)

Jobbade andra passet på nya jobbet igår. Jag har redan nu dragit vissa slutsatser om japaner respektive tyskar som släkten. Jag tror att jag kommer att älska japanerna, och ömsesidigt verkar det vara. Om ni blir hembjudna till nån i Japan nångång, så be att få titta i deras fotoalbum. Där nånstans hittar ni med största sannolikhet mig.

Nu på kvällen har vi varit på promenad, Camilla och jag. Helt ljuvligt, man upptäcker nya stigar och vägar och ängar hela tiden. Nu ikväll hittade vi en kulle från vars topp vi hade utsikt över hur mycket som helst. Ojojojojoj. Dimma över ängarna, hästar i hagarna, rosa skimmer på himmelen, sniglar på stigarna, kvittrande fåglar i träden, helt obeskrivligt (men jag försöker, som ni märker). När vi var så gott som hemma igen hittade vi en gigantisk lekpark med massor av skrymslen och vrår. Där fanns rutschbanor, klätterställningar, gungor, lekstugor, basketplan, pingisbord, grillplats, hage (som i hoppa hage), och bäst av allt: linbana! En sån där pluttlinbana som man kan åka fram och tillbaka på. Å så kul vi hade. Vore kul om Ella kom hit ett par dagar i sommar, då skulle vi kunna gå dit och leka hela dagen (inte så att hon skulle fungera som mitt förkläde eller så, men ja, jag skulle ju onekligen ha en anledning att spendera en hel dag där då... Och jag tror att hon skulle gilla det.)

In the cold May rain

Olikheter kan ibland leda till leda och bekymmer, men ibland också till många goda skratt. Att sitta i vardagsrummet med mina två sambos och se Joe leva sig in i de smöriga balladerna hon har satt på (där pojkar sjunger i falsett om hjärta och smärta) och samtidigt se Camilla vrida sig i fåtöljen av obehag, vissa gånger mindre diskret än andra, är bland det roligaste jag vet. Under kvällens fikastund målades naglarna, och ingen blev nöjd förutom Joe som blev nöjd trots att vi sade att vi tyckte att det blev ganska fult. Ja, det är väl ungefär vad som har hänt idag. Jo just ja, jag har varit i skolan också, och dessutom förfärdigat en skriftlig inlämningsuppgift samt börjat med tentan. Känner mig för en gångs skull som en exemplarisk student, bortsett från att jag lämnade seminariet innan det hade avslutats. Påpekas bör dock att det var tjugo minuter efter att det egentligen skulle ha slutat, och jag tycker att det var duktigt av mig att stanna så länge. Orsaken bakom utdragandet på tiden var tentatjäbbel. (Hur ska man skriva det då, men hur ska det gå till, men det här är ju jättelångt, men vadå får man inte skriva längre än så, blablabla). Kan man inte bara läsa instruktionerna och sedan tänka lite själv, kan jag känna ibland. Jag är övertygad om att tentatjäbbelmänniskor inte heller kan sätta ihop ett bord från Ikea. (Då krävs det ju nämligen också att man kan läsa en enkel instruktion och/eller tänka lite själv). Ja kära nån, hur klarar sig folk här i världen?

Mitt nya liv, jag menar jobb

Idag har begreppet rivstart fått en helt ny innebörd. Idag blev jag Stadshusetjobbare. Halv nio till halv nio var jag där, eftersom det var möte på kvällen, så nu är jag mör ända in i mina innersta inälvor. Intrycken är uteslutande positiva så jag är inte bara trött, jag är glad också. Skön stämning i hela huset, sköna människor, kul med butiksjobb igen, kul med turister, kul med olika språk hit och dit. Jag ska försöka göra mina språkkunskaper mindre ringrostiga. Italienskan får jag se till att fräscha upp när vi är där, och sedan får jag väl läsa lite böcker på engelska och tyska. Ehh... eller i alla fall på engelska. Det berättades dock för mig idag att det inte är så många av de andra som pratar tyska. Så jag känner att jag kanske borde axla ansvaret lite... pinsamt att avslöja att man har pluggat det i sex år och sedan inte ta sig an tyskarna.

Det finns mycket mer att säga, men jag tror att jag ska prioritera sömnen nu.

Moment 22

Nu var det ett tag sedan jag skrev nåt här. Anledningen till det är ett slags moment 22; de dagar då det inte hände just någonting hade jag tid att skriva men inte mycket att skriva om eftersom det inte hände just någonting. Och de dagar då det hände en massa saker hade jag inte tid att sätta mig och skriva, eftersom det hände så mycket saker (som jag hade kunnat skriva om).

I fredags var Camilla och jag i Barkarby för att inhandla grejer till balkongen. Bil- och spärrlösa som vi är tog vi bussen. (Ja, jag antar att människor som är utrustade med normala spärrar skulle ha lånat en bil om de hade för avsikt att köpa stolar, bord, blomlådor, blomjord, växter, glas och diverse plock). Vi knallade från Bauhaus till Rusta till Plantagen till Ikea. Vid sjutiden begav vi oss därifrån med stolar slängda över axlarna, släpandes på bord, blomlådor, jord och det andra ovan nämnda. Konstaterade återigen att det är bra att kunna bjuda på sig själv. Jag antar att alla de som inte kan bjuda på sig själva är bilägare.

Jaja... balkongen blir finfin. Lite som uteserveringen på Snaps fast mycket mindre och med röda filtar istället för lila och högre upp i luften. Imorgon börjar jag för övrigt på nya jobbet. Ska bli mycket lajbans. De tre veckor som följer kommer att bli hektiska då jag ska (1) jobba mina sista pass före sommaren på gamla jobbet (2) börja på nya jobbet och (3) skriva en hemtenta på vilken tio poäng hänger. Mina knep för att greja dessa veckor är att tänka på att (1) det är bara tre veckor och (2) sedan bär det av till Toscana.

------------------------------------------------
MEDDELANDE TILL SOLSARA:
Har inte hittat klänningen i din storlek, sorry!
Den verkar populär, så du kan ju se det som att
du har bra smak iaf... eller nåt.
SLUT PÅ MEDDELANDE.

Pass hit och dit (åh, jag är så FYNDIG!)

Idag har jag varit hos polisen och ansökt om nytt pass. Kom in, läste på lappen: "Mät dig gärna innan det är din tur." Sneglade bort mot mätmojängen, där en drös otyglade barn röjde loss som bäst. "AAAAAAA JAG ÄR EN OCH FYRTIO JAG ÄR LÄNGST NU ÄR DET DIN TUR FRIDA! FRIIIIIIIIIDAAAAAAAAAA KOM NURÅ!!!!" Upptäckte därtill att jag hade stövlarna med klack och hann tänka en stund på hur genant det skulle bli att stå där och trängas med barnen och kränga av mig stövlarna för att sedan försöka få fram min längd, tills jag kom på att jag redan vet hur lång jag är. Det står rentav i mitt förra pass, passet i vilket jag ser ut som en skata. I mitt nya pass kommer jag att se ut som någon som är misstänkt för väpnat rån och som ängsligt stirrar upp mot himlen i hopp om att Jesus ska komma tillbaka innan sheriffen får fatt en. (Sheriffen och inte polisen, bilden har en sån där "Wanted dead or alive"-känsla över sig).

Ikväll var det Champions League-final och pappa, mamma och Simon var här och kollade med oss. GRATTIS BARCELONA OCH OSS!

Annars kom vi fram till att Johanna är väldigt förtjust i Marquez, att mamma tycker att Maxi Lopez ser trevlig ut samt att jag inte vet om jag skulle hålla med om det sedan Simon beskrev honom på följande sätt: "Han hår långt gult hår och stor näsa".

Nej, jag tror att jag går och lägger mig istället. Hej och godnatt.

Kärlek

Idag har jag haft namnsdag (idag LÖRDAG, jag heter inte Halvard eller Halvar), (finns det NÅN som heter det?!) och serverat på bröllop. Av nån anledning får jag på varje bröllop jag är på en hel del idéer på hur jag INTE vill ha det på mitt eventuella bröllop. Det var ju fint idag, det var det. Men "det vackraste" måste vara den mest ogenomtänkta av låtar. "Det vackraste jag vet är att se dig när du sover". Yeah right, det vackraste jag vet är att se dig när du med kuddavtryck i hela ansiktet gapar som en fisk och dreglar som en bäbis. Jag skulle snarare säga att det vackraste jag vet är att se dig när du rockar loss och lajjar järnet.

Joe tycker om att bo med oss TROTS att vi är galna och dansar till töntig musik. Det känns bra. Det är kärlek.

Tala är silver, försumma sina skoluppgifter nej jag menar tiga är guld

Idag är dagen då mina klasskamrater höll sina hyllningstal.
Idag är dagen då även jag skulle ha hållit ett hyllningstal.
Idag är dessvärre även dagen då jag bangade eftersom jag har vissa problem med uppgiften. Nämligen det att jag verkligen känner att jag vill göra nåt seriöst nu, med tanke på att jag tidigare har pratat om:
- dalla-dallas i Afrika
- dejten med norrmannen som berättade om sin ex-fru och hur hennes pappa yxmördades, stoppades i en säck och kastades i en å
- min antagonistiska hållning gentemot grovhångel på allmän plats

MEN. Problemet blir då ett annat, nämligen det att jag är en grinolle och inte kommer att kunna hålla ett seriöst hyllningstal till någon som jag vill hylla (dvs någon som står mig nära) utan att börja spruta tårar på mina kursare. När jag ser ett sådant scenario spelas upp för min inre syn inser jag genast att jag måste undvika det så långt det går. Nu måste jag dock knåpa ihop ett tal till på tisdag.

Jaha, annars glider det på. Hade skoj med Camilla i stan igår, och ikväll satsar vi på att dansa mycket. Undrar om det finns nån mer som dansar i hemmiljö. Jag funderar även på huruvida Bibelns liknelse om festen och gästerna som bangade och de inbjudna från gatan får tolkas lite fritt och sättas in i nya (mina) sammanhang. Ja, ack och ve, det finns så mycket att tänka på.

Onsdag

Idag har jag:

- Pluggat (sic!)
- Fått fräknar
- Tänkt att korv är underskattad mat
- Längat till Toscana
- Hängt 2543056410 plagg
- Konstaterat att alla tre äger fängelserandiga plagg
- Inte skrivit färdigt talet till på fredag
- Vunnit på Betapet
- Hoppats att Simon spelade in lite av Eye of the Storm på Blindside-konserten
- Inte sytt i knapparna i jackan
- Upptäckt att Tjuvlyssnat är en rolig sida
- Njutit av Elins hemgjorda rabarbermarmelad
- Tänkt att det vore trevligare att få en dejtförfrågan från nån som inte heter Yrrol, har ful frisyr och föreslår bio som första dejt

Yrrol och persilja

Okej, ställen jag fortsättningsvis måste undvika:

- Vårt Vivo
- Området kring vår port och trappuppgången

Gick till Vivo för att handla lite saker och fick syn på Fruktmannen, som heter nåt i stil med Yrrol, vid grönsakerna precis när jag kom in. (Yrrol är den snubbe som Joe tidigare har skrivit lite om.) Jag är inte särskilt förtjust i hans uppenbarelse, det ser ut som att han har klämt ur en hel Milda Culinesse i håret och strykt det bakåt, men han verkar förtjust i oss tre av någon anledning. Jag gled snabbt förbi med blicken fäst långt i fjärran, eftersom jag inte var upplagd för kallprat. Stegade snabbt in på mejeriavdelningen, och vem stod där om inte... just det, Yrrol! Han måste ha kutat. Kallpratet avklarades och jag gled vidare. När jag stod vid frysdisken och plockade upp vitlöksbröd, såg jag i ögonvrån hur Yrrol närmade sig med ett ansiktsuttryck som jag tänker mig att jägare har i det ögonblick då de smyger sig fram mot sitt villebråd med bössan höjd.
- Får jag fråga en sak?
(Bara om det har med en ändring av din frisyr att göra.)
- Javisst.
- Skulle du vilja gå på bio med mig nångång...?
(Bio? BIO? Blandar du ihop mig med nån nu? Vill du ha numret till min syster?)
- Ne-ej.... (kvidande), det, ehh, passar inte så ehh bra, öhh... nej.
- Nähä (med tonfallet som jag tänker mig att jägare har i ögonblicket då villebrådet upptäcker vad som är i görningen och flyr sin kos fortast möjligt).
Sprang till kassan och betalade. Sprang ut. Sprang hem.

Och så var det städkvällen. Det blev förstås ingen kjol utan träninsbyxor som ser ut som långkalsonger. Camilla och jag gick ut och började rafsa i rabatterna. Jag som trodde att Camilla kunde det där med växter.
-Ska man ta bort de här?
-Ja, det är ju tistlar. Det är ju du som kan sånt här.
-Mhm... oj, är det här persilja?
-Persilja..? Njae... ogräs väl?
-Vet inte...

Jag rafsade bort det andra, sedan gick jag tillbaka till Camilla och väste tyst (vid det här laget var det ett helt gäng grannar ute och i full gång):
-Hur ska vi göra med persiljan nu då..?
Camilla: -NEJ MEN JAG TROR INTE ATT DET ÄR PERSILJA.
Grannarna: -MOAHAHAHHAHAHAHAHHAHHAHAHAHAHA! Persilja! Hahahaha!
Jag: -Ehh... men det var inte jag som trodde, det var hon...

Seriöst, bio?!

Avklarat personalmöte och stundande städdag

Personalmöte ikväll, till vilket jag bidrog med att föra protokoll och fälla ironiska kommentarer som ledde till högljudda skratt. Nöjd med min insats. (Ja, jag sade väl en del klokt om de pedagogiska planerna också får jag hoppas). För övrigt är jag glad och förväntansfull inför sommarjobbet, som ska utföras i Stockholms enligt vissa omröstningar vackraste byggnad = Stadshuset. I shopen. Oj, vad kul jag ska ha och vad trevlig jag ska vara.

Imorrn är det seminarium, och på kvällen är det städdag här i området. Det var på tiden, tycker jag. Jag ska göra mig i ordning innan och sedan komma ut med en liten kjol, ett glittrande linne, omsorgsfullt lagt smink, söta sandaletter, Sebastian Crude Clay i håret som ligger alldeles perfekt, och så en kratta eller nåt i handen. Mina grannar har nämligen hittills nästan bara sett mig osminkad, med fult fett (fett fult) hår, bärande mina enorma mysbyxor som det står "HARD RAUK VISBY GOTLAND" på (på nåt som är förvillande likt Hard Rock-loggan), och som är utformade på ett sätt som gör att man lätt kan tro att jag tillhör den där trosinriktningen där man går omkring och väntar sig att Muhammed eller Buddha eller vem det är ska ploppa ut när som helst (födas, alltså) och klär sig därefter. Jag brukar med andra ord mest träffa mina grannar när jag har en hemmadag och ska till tvättstugan eller affären eller gå och slänga soporna.

Nu när jag tänker på saken så ser jag städdagen mest som en social tillställning. Typ "ja, vi vill ju umgås och lära känna varandra, så vi kan väl sätta upp en lapp om att det är städdag så ses vi härute och snackar och har trevligt". Vad gör man annars? Krattar cigarettfimpar?

Sambosarna samlade igen

Ja, det var alltså väldigt skoj i K-holm, vi pratar redan om att Ella ska komma hit så att vi kan ha en ny fest för Ellor och Saror (och kanske även för Johannor och Camillor då). Snor Elins bild och lägger upp den här med, hoppas det är ok...

Och ikväll kom mina sambos hem. Måste tillstå att jag faktiskt har hunnit sakna dem lite. Vi hade en del folk här (som Camilla och jag hade bjudit hit, eftersom Johanna inte hade visat några tecken på att göra det). När folket hade gått uppvaktade Camilla och jag födelsedagsbarnet med skönsång och liten present, sedan röjde vi undan disk och därefter röjde vi (jag & C) till Elvis, Gyllene tider och Inner Circle. Nu är det väl läggdags snart. Det har varit en skithärligt fantastisk vecka, hoppas att nästa också blir bra.

Livet är en fest

Vid fyratiden anlände jag till the Hällnäs p(a)lace. Ingen elefantfamilj i sikte, men jag förlät Elin när hon och Micke sprang runt i köket och öppnade alla möjliga luckor: "Och här finns det ostbågar till er... där har du Polly. Och här finns det en del tårta kvar. Chokladbiskvier i burken här... där har du kaffet, powerking finns här... Det är bara att ta vad du vill ha." Jag kände att jag hade kommit alldeles rätt.

Och så Ella, förstås. Vi har röjt helhjärtat sedan Elin och Micke åkte, fram till alldeles nyss då hon somnade. Eftersom Elin hade förklarat för Ella att hon och Micke skulle åka på en fest för mammor och pappor, föreslog jag för Ella att vi skulle ha en fest för Ellor och Saror. Hon var på. Vi har målat våra tånaglar röda (jag föreslog sedan att vi skulle ha en klubb, röda-tånaglar-klubben, varpå Ella sprang och hämtade sin röda bandyklubba), dansat (jag har lärt henne head-banga och lite annat), sjungit med i Emilsånger, Madickensånger etc, ätit ostbågar, varit ute och cyklat och gungat och planterat blommor i vardagsrummet (rödsippor och orangesippor).

Nu ska jag sukta lite mer efter den där chokladbiskvin, sedan ska jag sluka den. Och kanske kolla på en film. Hej hej.

Helg i förskott

Helgen är i antågande, och jag övergavs under dagen av mina sambos som for till Lübeck. Hoppas att de åtminstone får med sig min specialbeställning hem (=grön ögonskugga). Eh, ja, sedan hoppas jag naturligtvis att de får det RIKTIGT ORDENTLIGT ROLIGT också. Precis som jag ska ha det. Ikväll ska jag fullfölja ihopskruvningen av köksbordet samt städa. Och imorrn åker jag till Katrineholm för att spendera kvällen med Ella. (Här ska lekas!)

Veckans dos av festligheter tog jag därför ut i förskott. I onsdags var jag ute med Camilla. Hela kvällen var som en stor present från ovan, direkt till oss. Kära nån. Och igår var jag ute en sväng med Joe och hennes jobbarkompisar. Det var jag och plitarna, med andra ord, och jag hade mitt fängelserandiga linne på mig.

Små tankar om stora saker

Den här dagen har varit som flera veckor. Så känns det. Det har hänt en massa saker. Inget spektakulärt direkt, men ändå med en eftersmak av att det är så här livet ska vara. Jag tror att det handlar om relationer och gemenskap. Livet alltså. Annars hade man ju kunnat stanna inne i sin mammas livmoder och legat där och pillat sig i naveln och läst böcker om personlig utveckling och försökt att hitta sig själv. Sedan när man hade hittat sig själv hade man kunnat skriva självbiografier och startat en enmansklubb för inbördes beundran. Och så hade man köpt upp alla böcker själv och signerat dem till sig.

Det var det här med själviskhet. Jag var ju lite irriterad över en kolumnist som höjde egoismen till skyarna och försökte föra in det på nåt slags livsåskådningarnas inne-lista, som det verkade.

Visst lider vi alla av en större eller mindre dos av själviskhet. Och visst är det bra att gilla och ta hand om och bejaka sig själv. För att inte tala om att hitta sig sjäv (ärligt talat, hur lång tid kan det ta?). Jag tror egentligen att hela hitta-sig-själv-grejen är en förskönande omskrivning av försöka-komma-fram-till-vem-man-ska-vara-eller-rättare-sagt-vem-andra-tycker-att-man-ska-vara-och-ändra-sig-då-och-då-eftersom-alla-inte-tycker-samma-sak-och-har-samma-förväntningar-på-en, men det kanske man inte får säga. Hur som helst, klart att man ska tänka på sig själv. Men samtidigt tror jag att själviskhet är ickemeningen med livet. Raka motsatsen. Och då pratar jag inte om de gånger då man unnar sig ett bad för sin egen skull eller säger nej till att hjälpa nån med nåt för att man inte orkar. (Det är mer sunt förnuft än själviskhet skulle jag vilja säga, men skillnaden däremellan kan vara ganska diffus och svår att upptäcka, inte minst när skuldkänslorna kommer inklampande i tankarna som om de hade rätt att bara klampa på utan att knacka och vänta på svar. Ganska ohyfsat och säkert ganska onödigt eftersom de flesta säkert skulle släppa in dem ändå).

"Älska din nästa som dig själv", som någon sade för längesen. (Inte att förväxla med "älska din nästa istället för dig själv", dock.)

Tankarna kommer, tankarna går

Alltså, jag skulle kunna skriva en hel del. (Som att jag inte kan läsa en mening som inleds med "alltså" utan att se en upprorisk, tuggummituggande och gulblonderad tonårstjej till skribent framför mig). Eller om relationer och meningen med livet och sambandet dem emellan. Eller om att dränka Gud i religiöst dravel. Eller om fördelarna med att varva pluggande med att dansa loss med sin sambo som är ungefär lika frustrerad över pluggandet. Eller om olika inställningar till alkohol och min inställning till de olika inställningarna. Men frågan är om min lärare skulle acceptera ett sådant ämne. I och för sig är han så snäll så att han förmodligen skulle vara accepterande om jag så valde att skriva om vad jag drömde inatt, men eftersom min text även ska läsas av vissa av mina kursare vill jag nog ändå skriva något lite mer seriöst.

Nu ska vi dansa, jag och Millan.

Åsikter till låns?

Jag ska skriva en essä. Jag är ute i god tid och jag skriver och skriver, raderar, skriver nytt, ändrar, raderar igen och skriver nytt bara för att konstatera att det är kasst som kratta EFTERSOM JAG INTE HAR NÅGON ÅSIKT OM DET JAG SKRIVER OM. Skulle verkligen behöva en åsikt nu. Tänkte skriva om mäns och kvinnors språk och förnuft och känsla hit och dit, men jag känner mig oengagerad inför ämnet och det blir ju ingen bra essä av det direkt. Jag vill ha en brinnande och vass åsikt, vara på krigsstigen, tycka något om det jag skriver om. Men då är frågan vad jag ska skriva om. Visst tycker jag saker om politik och blablabla, men åh... SKRIVKRAMP. Dålig hårdag också, extremt jättedålig hårdag. Det gör nog sitt till.

Har nån en åsikt som jag kan få låna?

Valborg... fylleri fallera

Hej och hå.

Idag har jag köpt stolar till köket! Åkte kors och tvärs över stan, utan lokalsinne men vid gott mod, och nu har vi sex stycken mycket fina stolar i köket. Jag vill tacka Gud för att jag hittade fram och tillbaka och för att alla stolarna gick in i bilen på en gång så att jag slapp köra två vändor. Och jag vill tacka pappa och mamma för lånet av bilen. Och så vill jag tacka mig själv för att jag är så driftig. (Åtminstone emellanåt). (Vi har ju ändå bott i den här lägenheten i sju månader utan köksmöbler. Men idag var jag driftig och det ska jag ha tack för).

Valborgsmässoafton. Inget som ligger mig vidare varmt om hjärtat, då varken fulla fjortisar eller brinnande brasor är något som jag uppskattar. Har mycket svårt för bådadera. Jag har aldrig fattat vad det är som är så kul med att stå vid en brasa och huttra och lyssna på sånger och ha allmänt jättelångtråkigt. Dessutom för min eldskräck med sig att jag mest brukar (brukar och brukar, dvs de gånger då jag av någon outgrundlig anledning har befunnit mig vid en brasa) stå och vara rädd för att en gnista ska landa i mitt hår och sätta eld på det. Ikväll blev jag på grund av stolsköpet sen till brasan som vännerna skulle till, så jag slapp den tack och lov. Kom lagom till "efterfesten" och fick lite tid att prata med Danne som nyligen kom hem från Etiopien.