Tio små dagar

Ojojojoj... nu närmar sig dagen B med jättekliv! Vi var i festlokalen igår och försökte kolla upp hur vi ska ställa alla bord, så nu har vi en plan som borde funka. Återstår att placera ut alla gäster på lämpliga ställen... plus en massa andra saker. Men ikväll väljer jag att fokusera på det som är under kontroll: kläderna (snälla mamma har lagt upp och fixat till min klänning!), maten (beställd i alla fall), tårtorna (beställda, och snälla faster och farbror med familj fraktar hit dem, och snälla syster E ska göra specialaretårtan!), hår, smink och foto (snälla syster J har koll på läget), musiken (Js snälla moster spelar ingångs- och utgångsmusiken, och snälla blivande svägerskan och vänner ska sjunga och spela fint!), festen (vårt snälla värdpar har koll). :-)

Igår var det friluftsdag på jobbet. Jag har aldrig varit ett fan av friluftsdagar, inte som elev och inte som lärare. Igår inleddes ju dessutom de långa kalsongernas natt (eller hur är det morfar brukar säga?), och eftersom jag under morgonen inte hade hunnit leta rätt på ett par vantar så stod jag och blev helt stelfrusen om händerna. Men men, den positiva sidan av det var att jag kunde gå tidigare än vanligt, så att vi hann åka till festlokalen och reka.

Nu funderar jag starkt på att gå och lägga mig. Igår gick jag och lade mig kvart över nio, och jag var PIGG och UTVILAD när klockan ringde 06:20 i morse! Så jag ska nog knyta mig, efter att ha lagt den överblivna middagen i matlådor och duschat.

Efter en intensiv arbetsvecka...

Igår kväll gick jag på bio tillsammans med J och brorsan. Vi var på Cinemateket för att se "Strejken", en gammal rysk stummis. För två veckor sedan var vi där och såg "Stormen" av Victor Sjöström, med livemusik av Matti Bye, och det var helt makalöst! En otrolig upplevelse som slutade med att jag satt och blinkade bort en och annan tår. Stumfilmer kan alltså vara något mycket trevligt i mitt tycke (även Körkarlen, som nog är favoriten!). Men den här...

Det var ju fredagskväll också, jag tar in det i beräkningen. Fredagskvällar är nog den tid i veckan då jag är som tröttast. Hur som helst, filmen började, och efter ca tio minuter hade jag gjort bedömningen att jag kunde lägga den närmaste en och en halv timmen på något vettigare än att se den. Jag somnade som en stock, följaktligen, och ibland puffade J lite på mig (efteråt fick jag veta att det inte var för att han inte tyckte att jag skulle missa filmen, utan för att jag ibland började ge ifrån mig små snarkningar). När filmen nästan var slut vaknade jag, och då sprang det omkring en dvärg på vita duken. Jag gav ifrån mig ett igenkännande läte, varpå J böjde sig mot mig för att höra vad jag skulle säga, men så ångrade jag mig. Min första tanke hade nämligen varit: "Det är ju DEN dvärgen! Han som spelar i In Bruges!". Då ska man veta att In Bruges är från 2008, och Strejken från 1925. Som sagt, fredagskvällar...

Nu är det bara tre veckor kvar!!

Ps

Just ja, i lördags blev jag bortskämd med en superrolig möhippa! Tack så jättemycket! Jag har nästan inga bilder från det själv, men jag kanske får några från systrarna så småningom, så då kanske det kommer ut lite bildbevis.

Trevlig helg!

Här kommer, sent omsider, lite bilder från vår sommarminisemester i Julita och Katrineholm. För övrigt börjar vi inse att det bara är tre veckor kvar tills vi gifter oss, så vi har en inte så kort lista att bocka av... :o) Dessutom håller vi på att fixa i ordning i lägenheten, det är jätteroligt! Jonas jobbar i natt, så jag ska se klart Once upon a time in the west, som jag började se häromdagen, och sedan gå och lägga mig. Skönt med helg!

Jobbet och jag

Jag tror att jag har lyckats få världens bästa jobb! Jag trivs superbra. Ibland är det långa dagar, men jag har aldrig långtråkigt. Det är kul att åka dit och jag är på gott humör när jag åker därifrån. Det var värt fem års (ibland flummiga) studier...