Sameseminarium

Jag skrev tre inlämningsuppgifter igår, bland andra samegrejen. Det var den som intresserade mig allra minst, man skulle nästan kunna gå så långt som att säga att jag skiter i om samiskan dör ut eller inte och framförallt skiter jag i vad som orsakar ett språkbevarande respektive språkbyte. Uppgiften var från början ganska omfattande, men i och med att jag gjorde den enskilt istället för med en grupp, fick jag göra den lite mindre detaljerat. Kortfattat kan man säga att jag krympte ner ca tjugo punkter till två punker, och kring dessa två punkter plitade jag i all hast ner några välformulerade men intetsägande saker.

Idag på seminariet fick jag betala för det.

Läraren: Vem av er var det som skrev om samerna?
Jag: (tänker tyst) Hoppas att eleverna har hunnit göra klart svamp- och blomhattarna till samlingen...
Läraren: Ingen? Jo... visst var det nån som skrev om samerna?
Jag: (tänker tyst) Kul det ska bli att repa med dem idag.
Läraren: Men, jag är ganska säker på att nån av er har skrivit om samerna.
Jag: Va? Eh... ja, jag har skrivit ett par saker om dem.
Läraren: Ja, och vad säger du då?
Jag: Säger? Eh... om det här med elitgrupper, eller vad tänker du på?
Läraren: Vad tänker du?
Jag: Ja, just det, elitgrupper... ja, vi har ju sametinget, till exempel...
Läraren: Men varför klarade sig inte samiskan då?
Jag: Ja, precis, det var redan för sent när sametinget &co dök upp.

Svamparna och blommorna var klara i alla fall, och repandet gick helt ok.

Kräsen?

Jag fick träffa en optiker i tjugoårsåldern som inte tog i hand när vi träffades (det kanske är jag som är kräsen som tycker att det vore trevligt om optikern räckte den vars ögon hon ska peta i handen?) och som verkade lite allmänt förvirrad.

Jag: Jag har varit förkyld och har nog lite kvar i kroppen, tyvärr, men du få väl titta hur det ser ut.
Optikertjej: Ok, men förkylningen är helt borta nu då?
Jag: Eh... ja, det kan vi säga.

Sedan skulle jag titta upp, ner, höger, vänster och rakt fram medan hon lyste mig i ögat med ett starkt ljus. Slutligen pratade hon om kärl som växer in i hornhinnan och sedan fick jag gå.

Nu ska jag rapidplugga.

Blindstyre

Jag ska snart till optikern, men drar mig lite för det. Dels har jag fortfarande lite förkylning i kroppen, dels känner jag mig alltid så misslyckad när jag sitter där och inte kan säga en enda bokstav. Jag vet ju att jag är närsynt som en kratta, och det kommer ju inte som någon överraskning vare sig för mig eller för optikern att jag inte ser nåt, men ändå känner mig varje gång lite dålig, att jag borde kunna prestera bättre. Starkare och starkare glas åker i den där mojängen man har placerat mig bakom, men varje gång blir mitt svar: "neeej... jag ser inte riktigt nu heller... nej, fortfarande suddigt... nej, ingen skillnad direkt... nej... nu kanske, det är ett o va? Nehej, okej..."

Och det där när han eller hon ska lysa i ögat och varna för kärl som kan växa in i hornhinnan, nej bevare mig väl, äckligt och obehagligt är vad det är.

När det är överstökat kan jag i alla fall åka hem och belöna mig med att skriva vidare om samernas chanser till språkbevarande.

Studiemotiverad och nästan frisk

Igår kväll hittade jag verkligen studieglädjen. Det mesta jag läste var superintressant och jag sög åt mig kunskapen som en svamp. Jag läste om pidginspråk, kreolspråk, definitioner av individuell tvåspråkighet, balanserad tvåspråkighet och olika för- och nackdelar med olika språkliga uppväxtsmiljöer, etc.

Idag känner jag att det är dags att göra slut med den här förbenade förkylningen. Det är något slags all inclusive-variant: halsont, huvudvärk, hosta, feber, trötthet, aptitförlust. Men nu är det inte så mycket kvar förutom lite hosta och lite halsont och möjligen lite nedsatt aptit, så nu ska jag ta på mig riktiga kläder och kanske blir det rentav en sväng till stan ikväll.

Hej vad det går

Jag sitter och skriver en skoluppgift i rask takt.

"Jag gjorde korta intervjuer med två elever, vi kan kalla dem Josef och Maria."

Jag ville inte ha namn som direkt ger en vink om varifrån personerna kommer, typ Knut, och var därför mycket nöjd med mitt namnval, ända tills jag korrläste texten. Vad ska jag kalla dem istället? Hamlet och Ofelia? Carola och Runar? Lady och Lufsen?

Sista minuten

Erlend Loe är en annan författarfavorit, och nu har jag börjat läsa Fakta om Finland. Inget smart drag att börja med den i dessa tider, nu när jag har en massa pluggande att ta igen, men det är för sent att tänka på nu och jag börjar på nåt sätt acceptera att jag ofta skjuter på pluggsaker så länge som bara möjligt och gör allt sånt i grevens sista minut. Jag diskuterade saken med min frisör sist jag besökte henne (vilket var lite för länge sedan, för övrigt), och hon ställde en klok fråga: inbillar du dig att du skulle göra sakerna bättre om du gjorde dem tidigare?

Och jag var tvungen att erkänna, att nej, det tror jag i och för sig inte. Jag jobbar ju faktiskt ofta bättre ju närmare deadline jag befinner mig. Så jag kanske ska planera in i kalendern när jag ska göra grejerna, och övriga tider försöka att tänka på annat..?

Läckberg vs Nesser

Jag har sedan i tisdags morse legat sjuk och läst Camilla Läckbergs Isprinsessan och Håkan Nessers Kära Agnes.

Nu hade jag tänkta att skriva en liten jämförande text, men det blev plötsligt svårt. Som att jämföra en Gorbys pizza med en pizza Roberto från Ronchi (pappa vet vad jag pratar om). Eller som att jämföra ett hål i golvet med en lyxtoalett.

Nesser ist besser, helt enkelt.