In the cold May rain

Olikheter kan ibland leda till leda och bekymmer, men ibland också till många goda skratt. Att sitta i vardagsrummet med mina två sambos och se Joe leva sig in i de smöriga balladerna hon har satt på (där pojkar sjunger i falsett om hjärta och smärta) och samtidigt se Camilla vrida sig i fåtöljen av obehag, vissa gånger mindre diskret än andra, är bland det roligaste jag vet. Under kvällens fikastund målades naglarna, och ingen blev nöjd förutom Joe som blev nöjd trots att vi sade att vi tyckte att det blev ganska fult. Ja, det är väl ungefär vad som har hänt idag. Jo just ja, jag har varit i skolan också, och dessutom förfärdigat en skriftlig inlämningsuppgift samt börjat med tentan. Känner mig för en gångs skull som en exemplarisk student, bortsett från att jag lämnade seminariet innan det hade avslutats. Påpekas bör dock att det var tjugo minuter efter att det egentligen skulle ha slutat, och jag tycker att det var duktigt av mig att stanna så länge. Orsaken bakom utdragandet på tiden var tentatjäbbel. (Hur ska man skriva det då, men hur ska det gå till, men det här är ju jättelångt, men vadå får man inte skriva längre än så, blablabla). Kan man inte bara läsa instruktionerna och sedan tänka lite själv, kan jag känna ibland. Jag är övertygad om att tentatjäbbelmänniskor inte heller kan sätta ihop ett bord från Ikea. (Då krävs det ju nämligen också att man kan läsa en enkel instruktion och/eller tänka lite själv). Ja kära nån, hur klarar sig folk här i världen?