Inte lat, bara morgontrött

Nu är jag utsövd! Ja, jag har alltså inte sovit ända till nu. Men jag slog på stort med en sovmorgon, fortsatte med en sovförmiddag och kände mig sedan som en hel, ihopsittande människa igen. Nu tänkte jag författa en liten lista över saker som jag har gjort idag, men jag kom på att den skulle bli lite väl kort. Ni skulle ju kunna få för er saker, typ att jag är lat och långsam eller arbetsskygg och apatisk. Jag kan dock meddela att jag nu har samlat in (fått) material till min raj raj-tavla. Ser mycket fram emot att börja sy!

Ikväll går Hitchcocks Vertigo, som jag tänkte se. Men jag hinner läsa lite Dante först.

Sömnlös sudokunörd-to-be

Jag har tjatat hela dagen om hur trött jag är. Kaffebönorna borde vara utrotningshotade vid det här laget, stackars Millan har fått dras med en övertrött sambo hela dagen ( = dåliga, dåliga skämt, obefogat fnitter, ineffektivitet, retsamma kommentarer, gapskratt istället för visa uttalanden), och jag har inte haft ork nog att uppsöka ett bibliotek som jag kanske borde ha gjort egentligen. Nu undrar jag: Varför har jag inte gått och lagt mig? Klockan är ju halv ett. Sambosarna sover båda två. Och här sitter jag. Det är verkligen ett stort mysterium, men det konstiga är att jag är så konfunderad över detta, eftersom det borde vara jag som har svaret på frågan. Typ "jag sitter uppe för att jag har fastnat i ett spännande telefonsamtal" eller "jag pluggar", eller "jag kan inte sova med tänd lampa men kan inte släcka lampan eftersom jag är mörkrädd" eller vad som helst. Men så är det alltså inte, utan jag är mest frågande av alla. Ja kära nån, det finns så mycket här i världen som vi inte har möjlighet att förstå. Jag har i alla fall löst mitt livs första sudoku (heter det så?) ikväll. Jag var rätt snabb, tyckte jag själv. Känns som att det finns en liten risk att jag fastnar i det där.

För lite sömn, (för?) mycket kaffe

Har fortfarande inte tagit igen mina förlorade sömntimmar sedan igår natt, eftersom jag skulle upp tidigt i morse också. Var på seminarium och höll mig vaken med hjälp av kaffe. Sedan jag kom hem har jag varit ganska ineffektiv, känns det som. Jag har inte gjort så mycket mer än att leta efter några böcker, handla och spela Betapet. Under ett kort ögonblick av verklighetsfrånvändhet bestämde jag mig glatt för att baka semlor, men när tiden drog iväg och jag dessutom upptäckte att de hade skitbilliga, färdigbakade och färdigfyllda semlor på affären kom verkligheten ikapp mig. Kära nån, hade absolut inte orkat baka idag. Nu ska vi snart sluka semlorna och ta en liten pratstund, alla tre.

Utmaning antagen

"Du skall göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra det samma och fortsätta kedjan. De skall även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade."

1. Jag måste varje kväll hitta ett nytt gömställe till min mobil för att jag följande morgon ska ha tillräckligt svårt att hitta den för att hinna vakna så pass mycket att jag förstår bättre än att stänga av väckningen och somna om.

2. Jag blir nervös när det kommer in sisådärgamla människor i en full tunnelbanevagn där jag sitter. Vill förstås gärna resa mig upp och lämna plats, men är rädd att bli snäst till och blickmördad av personer som tar det som en hemsk förolämpning att bli kategoriserad som "gammal". Detta resulterar således i ett nervöst tillstånd av obeslutsamhet.

3. Utan musik har jag svårt att skriva hemtentor. Hårdrock brukar funka extra bra. När jag skriver salstentor däremot, ser jag det som en tävling där det gäller att bli klar först. Att vara den som först lämnar salen får mig att känna mig mycket nöjd.

4. För att fortsätta på tävlingstemat... när jag kliver av tunnelbanan går tävlingen ut på att komma först ut från själva uppgången. Detta resulterar i att jag i princip alltid går (eller halvspringer) i rulltrapporna.

5. Jag kan vara opassande glupsk när det gäller vissa saker. Glass kan jag äta ungefär hur mycket som helst av, choklad likaså. Chokladtryffeln som vi fick till efterrätt igår sades visst vara väldigt mäktig. Joe sade nåt om att hon bara fick ner en tugga. Jag åt upp min egen portion i ett nafs, därefter Emils (som tydligen inte heller fick ner mer än en tugga).

Jaha, nu utmanar jag Elin, Millan, Simon, Crille och Miriam.

Hellre snygg och sörjande än ful och osörjande

Millan och jag kom hem rätt sent natten mellan fredag och lördag, så när Joe bankade på min dörr klockan kvart i tio på lördagsmorgonen var jag måttligt förtjust. Dock hade jag tidigare gått med på att låna ut mitt rum till brudfrisyrateljé, så jag kunde ju inte direkt komma med några invändningar. Tog med mig täcke och kuddar och lade mig på Joes säng istället, där jag sov lite till. Vid elvatiden paltade jag mig upp och begav mig till klädkammaren. Att springa omkring och panikprova kläder när bruden befann sig i lägenheten kändes ju sådär. Efter ett antal byten fann jag mig iklädd min lila kjol och över den Joes svarta klänning med lila glitterstreck på. Det var faktiskt snyggare än vad det låter, och jag insåg att jag skulle behöva vara lite svart. (Kompenserade senare med lila ögonskugga). :o)

Bröllopet var hur som helst väldigt fint och trevligt och roligt. Vi fick tillfälle att släppa loss riktigt när Robert Wells & co spelade Great balls of fire. Bestämde mig för att också ha livemusik på min bröllopsfest. Faktum är att det vore bra om jag kunde gifta mig inom en överskådlig framtid, eftersom jag har en hel del färska idéer och tankar i huvudet. =)

Klädsel: trådlös

Imorgon ska vi på bröllop. Sent igår kväll slog det mig att jag inte har något att ha på mig. (Ja, jag har ju vetat det i bakhuvudet hela tiden sedan vi fick inbjudningen för några månader sedan. Men människan har ju en tendens att förpassa obehagliga tankar till sitt undermedvetna). De som har kommit på klädselreglerna för bröllop har sannerligen inte gjort det lätt för oss gäster.

Vad jag har:

--> Vit klänning. (Förbjudet eftersom det är brudens färg).
--> En hel del svarta kläder. (Förbjudet eftersom det kommer att se ut som att jag sörjer).
--> Röd klänning. (Förbjudet, eller åtminstone mindre lämpligt, eftersom det tydligen betyder att man har legat med brudgummen).

Jag skulle i och för sig kunna klä mig i svart för att sörja att jag inte hade några mer passande kläder. Eller så plockar jag fram klänningen som jag hade på bröllopet i våras, men det är ju en sommarklänning. Inte en januariklänning. En lila kjol har jag också, men inget att ha till (bara vita eller svarta överdelar). Jag får visst gå trådlös.

Utebliven kamerarunda

Just ja, det hanns visst inte med någon kamerapromenad idag. Jag plockar fram några favoriter från i somras istället.

Vackra Toscana! Och annat smått och gott...

Dans

Kom just hem från Moderna Dansteatern, som hade öppet hus och gav smakprov på olika föreställningar som kommer under året. Blev sugen på åtminstone en föreställning, som det kan hända att jag ser till att se mer av. Nu är planen att läsa lite Edda och så småningom göra lite käk.

Transvestit

Det här med att söka jobb kan bli ett ganska stort projekt. Med vissa ansökningar ombeds man ju att skicka med ett kort på sig själv, och jag hade således tänkt att Joe skulle få ta kort på mig idag. (Igår var det inte aktuellt, eftersom det var en plugga-hemma-dag med allt vad det innebär: spretigt, ofixat hår, osminkad, stor gammal ICA-skjorta). Idag upptäcker jag dock att jag har något transvestit-aktigt över mig. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men jag är inte helt bekväm med idén att fotograferas idag. Särskilt inte med tanke på att syftet som arbetsgivarna har med att be om foton förmodligen är att se att man inte är en transvestit (med undantag för vissa typer av jobb då, men sådana har jag inte för avsikt att söka). Jag tror att jag ska fotografera lite själv istället, det är ju så väldans vackert ute. Det får bli en kamerapromenad.

Ensam hemma

Nu har jag läst vad som av mig läsas bör. Spännande om gudar, kungar, drottningar och hjältar. Jag har varit ensam hemma större delen av dagen, och det är något som jag kommer att få vänja mig vid, eftersom Milla under några månader kommer att ha praktik en lång resväg härifrån och Joe jobbar sina mastodontpass. De följande tio veckorna är det jag och Världslitteraturen, med andra ord. Förhoppningsvis kommer jag att få träffa mina sambos någon gång ibland också... vi kanske kan boka in åtminstone en gemensam fika per vecka? :o)

Total psykisk utmattning

Idag läser jag Vergilius och Sappho. För att bli så effektiv och disciplinerad som möjligt har jag läst ett stycke ur en lärobok från 60-talet (mammas gamla lärobok i svenska). Avsnittet heter "studiehygien", här är ett guldkorn:

"När man arbetar, ska man göra detta med största möjliga koncentration. Man bör gå helt in för det man gör och akta sig för att glida ut ur sammanhanget, låta tankarna flyga. En kroppsarbetare kan arbeta hårt en stund, men så kommer den fysiska tröttheten och tvingar honom att göra ett uppehåll. Därunder vilar musklerna sig, ny energi tillförs och så kan han sätta igång igen. Även skrivbordsarbetaren kan efter en koncentrerad insats bli trött. Man talar i hans fall om psykisk trötthet - ett slags kunskapsövermättnad. Då krävs en vilopaus, en total avkoppling på 10 - 15 minuter. Så sätter man igång igen med ny energi och ny koncentration. Psykologiska test har visat, att man inte förlorar tid på sådana uppehåll i arbetet. Man vinner tvärtom tid, därför att man efter varje vilopaus kan arbeta med större behållning än om man hade arbetat sig fram till total psykisk utmattning."

Elin, Millan och andra studenter - nu har vi alltså fog för våra pauser och uppehåll. Vi vill ju inte drabbas av total psykisk utmattning. Jag är dock lite tveksam till det där med 10 - 15 minuter. Det låter väldigt stressigt. Men man får ju tänka på att det skrevs på 60-talet. När jag tänker efter tror jag bestämt att jag hörde om något färskare psykologiskt test som hade visat att man behöver betydligt längre pauser för att inte bli utmattad. Ja, det tror jag bestämt.

Nu är det bevisat - Aftonbladets rubriksättare är dumma

"Nu är det bevisat - tvillingar är dumma", menar Aftonbladet.se. På grund av trängsel i livmodern (sossar, gör något!) får tvillingfoster inte lika mycket näring som ensamma foster. Detta leder tydligen till lägre iq än snittet, påstås det. Jag skulle dock vilja säga, att om man vill bevisa att någon är dum, lär man hitta tydligare bevis än iq-siffran, förslagsvis genom att betrakta personen samt dennes handlingar och uttalanden. Så, då var det bevisat - Aftonbladet = dum.

Den där nyheten skulle för övrigt kunna kasta lite nytt, obehagligt ljus på det fakutm att folk brukar fråga Camilla och mig om vi är tvillingar.

Nej, nu ska jag spela en till betapetmatch med Joe och därefter ta ett bad och plugga (jag hoppas på att de två aktiviteterna ska kunna kombineras).

Läskig människa

På SvD:s Idag-sida får vi idag läsa om "glamourprinsessan" Karolina Lassbo. I couldn't care less, tänkte jag först. Men jag läste visst artikeln ändå, och den skapade faktiskt några fler känslor än likgiltighet hos mig.

GP (Glamourprinsessan): "Öl dricker jag aldrig. Dels gillar jag det inte, dels tycker jag att det känns extremt oglamoröst att få en 'bira' tappad direkt ur en kran."

Men vet du vad, GP, jag har ett tips till dig. Åk till Tanzania, gå in på en bar och be om pombe. Bananöl har nämligen en ganska annorlunda smak än det öl vi dricker i Sverige. Dessutom behöver man inte oroa sig över att de ska tappa upp den ur en oglamorös kran, eftersom de skopar upp den från en jättelik tunna. Billigt är det också, du får närmare en liter för en och femtio.

GP: "Cocktails är förstås dyrare, men det är samtidigt någon som har arbetat lite med en drink. Dessutom är det vanligt att vackra människor på film står och smuttar på cocktails."

GP, jag garanterar att tanzanierna har arbetat mer med bananölen än vad din bartender har arberat med din cocktail. Huruvida de vackra filmstjärnorna brukar smutta på bananöl eller inte kan jag ju inte riktigt uttala mig om. Vackra afrikaner funkar inte eller? Jag förstår inte riktigt poängen med att vackra människor ska ha smuttat på det.

"En tjusig drink bör dock matchas med en viss klädstil, poängterar Karolina. Går man till ett uteställe eller någon av nationerna i Uppsala är det främst partytoppar som gäller för tjejer. Nedtill kan man ha kostymbyxor eller jeans, men i sådana fall av det lite dyrare slaget." (Här får vi ett tips på 2000-kronorsjeans).

Vänta nu, var inte det här en studerande människa? Jomenjustja, tidigare i artikeln sade GP:
"Om jag bara levde på studielånet skulle jag aldrig kunna unna mig något extra, men mina föräldrar skjuter till pengar när jag behöver köpa lite dyrare saker."

Märk väl ordet behöver. Glamourprinsessan tror verkligen att hon BEHÖVER köpa sina dyra jeans. Usch, detta skrämmer mig.

Nu ska jag gå och hämta tvätten.

Ett hål i min mage

Jag tycker att jag är hungrig lite oroväckande ofta. Mest hela tiden, för att vara lite mer exakt. Vad göra? Jag kan ju inte bara goffa i mig och helt ignorera det stundande Beach 2006. Jag skulle ju kunna satsa på light-produkter, om det inte vore för att jag 1) inte tycker att sånt brukar vara gott 2) av princip är emot sådana onaturliga saker. "Frukt och grönt!" kanske något ljushuvud till hjälpande hand vill tipsa om, men se den går jag inte på. Det enda halvåret i mitt liv då jag har levt nästan uteslutande på bananer och avokado resulterade i viktökning. Så var det med det. Glass, fikabröd, nutellamackor, here I come.

Tant Pedant tipsar

Ekonomisk är bra att vara, dock inte till vilket pris som helst. Eldorado maskindiskmedelstabletter har en punkt på sin plus-sida och en punkt på sin minus-sida. Till plus-sidan räknas det faktum att ett paket med 25 tabletter inte kostar mycket mer än en Metrotidning. På minus-sidan finns dock det faktum att man genom att försöka använda dessa tabletter berövas en betydligt ansenligare mängd tid gentemot de tillfällen då man helt enkelt diskar för hand. Så här går det nämligen till att diska med Eldorado:
1. Skölj disken MYCKET noggrannt. Skölj den så till den milda grad att du efter sköljningen har svårt att avgöra om den är använd eller inte. I annat fall blir det garanterat inte rent.
2. Sätt den väl sköljda disken i diskmaskinen, ladda med Eldorado, låt maskinen gå.
3. När maskinen har diskat färdigt, töm den. Nagelfar alla saker och sortera ut det som faktiskt ser rent ut. De två koppar/den gaffeln/de äggkopparna som verkar ha blivit någorlunda rena kan du sätta in i skåpen.
4. Resten av disken, det vill säga de saker som - tro det eller ej - verkar skitigare än vad de var när du stoppade in dem, diskar du för hand.

Verkar det vettigt? Nej, just det. Man behöver inte heta Tant Pedant för att inse att "KÖP INTE ELDORADO MASKINDISKMEDELSTABLETTER!!" är ett tips som man bör ta till sig och aldrig glömma.

Språkanarkistisk

Det har varit en mycket innehållsrik och härlig helg!

Detta har hänt (bl.a.):

--> Varit hos Bengtson med Camilla, kollat på gammal thriller med Nicole Kidman.
--> Varit på bio med Camilla och Emilia och sett "Mitt hjärtas förlorade slag". Speciell och tankvärd och snygg. Leve fransk film!
--> Ätit en ljuvlig morotskakebit på Kaffekoppen.
--> Dansat en hel massa med Millan. Kilona rasar förmodligen.
--> Varit på bra möte.
--> Ätit lax!

Imorgon börjar den nya terminen, jag har 10 p litteraturhistoria framför mig. Ska bli skitskoj, jag har höga förväntningar! Ser fram emot att komma tillbaka till Universitetet igen. Ursäkta alla utelämnade pronomen, känner mig lite språkanarkistisk för tillfället.

Tant Pedant

Den här veckan är det min städvecka. Idag har jag således fejat, burit, kånkat, dammsugit, putsat, etcetera, etcetera. Muskler har jag fått också, tror jag, eftersom jag har burit ner ett helt möblemang till förrådet samt burit iväg tre skräpkassar till sophuset. Jag är som bekant en aning pedant, och när jag ställs inför uppgiften att städa en lägenhet är jag rentav vrålpedant. Jag städar maniskt, frenetiskt, och nöjer mig inte förrän vartenda litet dammkorn har gett vika. Det är som att utkämpa ett slag. I det här slaget gick Tant Pedant segrande ur striden, tack och lov. Camilla och jag firade genom att avnjuta en lukullisk måltid som Camilla hade lagat åt oss. När vi hade ätit färdigt och Camilla tog sin tallrik för att bära ut till köket, inträffade dock det som absolut inte fick hända - en kniv föll till golvet! En kladdig kniv! Med ljudets hastighet flög Camilla ut till köket och återvände i ett huj, försedd med trasa och rengöringsmedel. Hon skrubbade som en besatt, ungefär som om hon hade tappat en kladdig kniv på golvet hemma hos elaka farbrorn som ger knivtappande barn smisk.

Ella-Bella-Balliralfons

Puss och kram till Ella! /Moster Sara

Tankar och bekännelser

Idag var jag på Cosmonova med Simon och såg Vikingafilmen, som var väldigt bra och intressant. Lite förvirrande bara att det var Erik den Röde som upptäckte Grönland... För enkelhetens skull hade jag gärna sett att det var Erik den Röde som upptäckte Rödland, eller Erik den Gröne som upptäckte Grönland. I och för sig kunde ju inte människorna bakom filmen göra så mycket åt den saken. Man ska ju inte ägna sig åt historieförvanskning. Men ändå.

Sedan var det trevligt personalmöte, och efter det har jag även hunnit med att torska rejält på Betapet. Riktigt utklassad blev jag. Ehh... mycket nyttigt för min ödmjuka personlighet... Skit också.

Nu kom Camilla hem efter att ha varit och sett King Kong (Eller Don Quikong, som en tjej bakom mig i en toakö sade en gång), och vi ska snart dansa. Om vi dansar en stund varje kväll borde vi kunna visa oss bredvid WorldClass-Joe på Beach 2006.

På Hard Rock igår försökte Millan och jag komma på saker som vi inte visste om varandra. Jag var tvungen att bli väldigt detaljerad i min berättelse för att Camilla skulle få höra nåt som hon inte redan visste. Hon fick höra om när jag blev magsjuk under semestern i Tjeckoslovakien -91, att jag låg på en madrass och hade prickiga byxor på mig och fick en piltavla utan pilar men med kardborrebollar av systrarna som hade varit och handlat i en rolig affär. När vi (jag och Camilla alltså) hade kommit hem igen fick hon dock se något helt annat som hon inte visste om mig, när hon blev vittne till hur jag slukade en ansenlig mängd glass. Bör nog inte skriva ut här hur mycket det faktiskt var. Jaja, kom att tänka på det bara, på tal om Beach 2006.

Life in plastic, it's fantastic

Intressant dag på jobbet idag, med lite variation från de vanliga arbetsuppgifterna. Idag bestod mina uppgifter mest av att dricka espresso och vara trevlig (jo, jag har ju bytt yrkesbana och blivit geisha. Som Carola sjunger: "det bor en geisha i mig...". Hon kanske borde se på En geishas memoarer och därefter se över sin sångtext lite).
Efter jobbet mötte jag Milla i stan, och vi gick till Hard Rock Café. Det var ju ett lajbans ställe med trevligt folk (personalen, that is... det var ganska tomt på folk för övrigt). På TV-apparaterna runt om i lokalen fick vi beskåda Jagger & Bowie dansande till och sjungande Dancing in the street - en riktig höjdare. Jagger hade en skitsnygg pösig turkos blus, och Bowie hade en senapsgul tunika. Nu har vi i alla fall fått inspiration till en hel del schysta moves.

På tunnelbanan på väg hem fick jag syn på en barbie. "Kolla", sade jag till Milla, "en barbie". Milla vände sig om, betraktade skapelsen och vände sig sedan till mig igen och bekräftade mitt uttalande. Barbie såg precis ut som sina små plastkopior, fast i naturlig storlek då. Eller ja, naturlig och naturlig. Barbies kroppsdelar är ju skapta (och opererade) så att de inte står i proportion till varandra riktigt. Hur som helst, nu kommer jag till saken. När vi klev av vid Fridhemsplan, upptäckte jag... Robinson-Robban! Oh my goodness, he´s stalking me, tänkte jag. Sedan fick jag se att han visst hade med sig sin fru den här gången - ingen mindre än Barbie själv!

Vart ska jag nu ta vägen?

Det såg ut att bli så bra. Jag, Joe och Millan fick vår stora, fina lägenhet. Läget var inte hopplöst ändå - vi kunde bo kvar i Stockholm och behövde inte flytta till Jukkasjärvi för att få bostad. Det kändes ju väldigt positivt eftersom vi har våra skolor, jobb, familjer och vänner här. Plus att kulturutbudet, shoppingutbudet osv förmodligen är snäppet större i Sthlm än i Jksjrvi. (Syr man kläder av renskinn däruppe, eller hur är det? Det skulle aldrig ha gått, jag har inte ens tagit tag i mina raj raj-korsstygn än). Ja, kort sagt, det kändes helt enkelt helt rätt att få stanna i stan. Det är därför med stor sorg och förskräckelse som jag idag tar del av Aftonbladet.se:s omvälvande nyhet: Det är låg midja på jeansen som gäller, även fortsättningsvis; överallt förutom i Stockholm. Stockholm: hög midja. Övriga Sverige, Europa, Värdlen: låg midja.

Vad göra? Dansa efter modeexperternas pipa och springa och införskaffa ett par högmidjajeans? O, låt det vara fjärran från mig. Låt de höga midjorna vara fjärran från mig. Här ska inte skaffas något sådant. Jag får helt enkelt leta efter andra lösningar. Jag kanske kan bo hos er i K-holm på helgerna, Elin? Då kommer jag åtminstone att vara helrätt på helgerna. Sedan pratar vi ju om att göra en veckoslutstripp nångång i vår, sambosarna och jag, till typ Düsseldorf eller Prag. Då är ju den helgen räddad också. Frågan är hur jag ska bära mig åt i veckorna. Måste kolla upp möjligheterna att plugga på distans.

Min bundis datorn

Jaha, då har jag fått hit mina bilder och en del annat från förra datorn. (Tack!!) Det värsta är att jag inte har nån koll på hur jag ska göra nu. Kommer jag att behöva skivan varje gång jag vill åt bilderna? Jag känner att jag inte har lärt känna min dator riktigt. Jag kan inte riktigt kontrollera den. Hur som helst, tack också för mat, fika och prat idag - verry najs indid!

Jag testar att lägga ut en bild här, så får vi se hur det går. Övning ger färdighet. (Eller la pratica fa il maestro, som vi säger här i Italien).

Amatöröversättning

Okej, här kommer ett försök till översättning...

Jag vill
se leendet
på alla läppar
ärligheten
i alla pupiller
känna hoppet
i alla hjärtan
och vänskapen i varje hand

Har exempelvis pappa något annat förslag..? Ska det vara "brödraskapet" på slutet kanske?

La poesia italiana

La vita è bella!

Det får bli en dikt idag. Den finns att hitta på vår tunnelbanestation och är skriven av en farbror som heter (alternativt hette) Giuseppe Colli;

Io vorrei
in tutte le bocche
scorgere il sorriso
in tutte le pupille
la sincerità
sentire in tutti i cuori
la speranza
e in ogni mano la fraternità

Dessutom...

...ska vi förstås vara rädda om oss. Som alltid.

Pomp and splendour

Idag är dagen (förlåt, ikväll är kvällen och inatt är natten) då Millan och jag ska fira färdigskrivna tentor, ledighet och livet i allmänhet med pompa och ståt genom att besöka Golden Hits. Det bli en helkväll med middag, show och hela kittet. Wohoo!! Vi ska äta supergod lax, lyssna på Elvis och dansa en massa.

Raj raj

Kom just hem från Mattias efter en väldigt trevlig kväll tillsammans med diverse vänner. Det var ju en väldigt trivsam lya med många roliga och originella saker i. Föll pladask för en inramad tygbit (det kan hända att min beskrivning av denna tingest inte gör den rättvisa riktigt) med "Raj raj" inbroderat med röda korsstygn. Måste ha!, kände jag, och överlade med mig själv om hur stor chansen är att jag skulle kunna tillverka en sådan. Om jag inte skulle kunna det skulle jag nämligen bli tvungen att stjäla den som står i Mattias lägenhet. Men jag tror nog att det ska kunna gå att producera en egen, när jag var liten gjorde jag ju en kudde med en stor korsstygnssmurf på.

Tunnelbaneresan hem var intressant. Bortsett från att det låg en spya i vår vagn, fanns det ganska mycket skojogt att iaktta. Nattetid råder en helt annan, lite mer anarkistisk, atmosfär på tunnelbanan; de oskrivna regler som råder dagtid är som bortblåsta. På natt-tuben pratar folk med varandra, skrattar och stojar.

Ärr

Efter nästan åtta år har jag nu hittat ett litet ärr - innan har jag inte kunnat se något, trots att jag har letat. Men nu har jag fått syn på ett centimeterkort litet streck. Känns lite obehagligt nästan, och på något sätt känns det som att det kanske fanns en liten mening med att jag inte hittade det innan. Åtta års tid ger en ju distans till saker och ting.

Vikingar och C-kändisar

Gjorde idag ett uppehåll i tentaskrivandet (ja, det är rätt uppfattat, mitt tentaskrivande består till största delen av pauser och uppehåll av olika slag) för att besöka Historiska muséet. Ringde Simon, som med bara en timmes varsel hakade på - kul! Vi träffades vid Centralen och klev på t-banan. Fick syn på en kille som jag bestämt tyckte liknade Robinson-Robban. Även denne kille klev av vid Karlaplan, och då fick även Simon syn på honom. Vi kom fram till att det faktiskt var Robinson-Robban. Vi följde efter honom en bra bit, och ett tag undrade jag om han var på väg till samma ställe som vi. Det var dock något med kombinationen Historiska muséet och skandal-Robban som rimmade lite illa - och det visade sig förstås att han skulle någon annanstans. Hem till någon ny tjej, förmodligen. Fast vet ni vad mitt skarpa detektivöga uppfattade? Han hade ring! Är det min medborgerliga plikt att kontakta Hänt-Extra?

Vikingautställningen på Historiska var skitbra, en massa intressanta saker, superfint gjort. Speciellt bra var miniatyrbirka som de hade byggt upp, med en massa detaljer. Där kunde man stå med hörlurar och lyssna på historien om Birka, och varje gång rösten i hörlurarna nämnde något särskilt område i staden, lystes detta upp. Fantastiskt fint!

Konsten att tjuvlyssna

Konsten att tjuvlyssna på ett diskret sätt är en svår konst, upptäckte jag idag. Jag satt på tunnelbanan på väg till jobbet, läsande B&S (Raskolnikov är sannerligen en mycket intressant person), när jag plötsligt uppfattade delar av en diskussion som fördes mellan två män lite längre bort. När det gick upp för mig att de satt och diskuterade fenomenen flört, dejt och relationer, blev jag helt fast. Kände att jag var tvungen att tjuvlyssna intensivt. Eftersom jag satt med min bok uppslagen var jag ju tvungen att fortsätta bläddra i den med jämna mellanrum om det skulle verka trovärdigt, insåg jag. Detta var dock inte helt oproblematiskt. Till exempel var det inte så lätt att avgöra vad som egentligen var jämna mellanrum, samtidigt som jag satt och koncentrerade mig för fullt för att uppsnappa vad som sades. Dessutom satt jag ju och följde raderna med mina ögon, eftersom det kändes som att trovärdigheten krävde det, och jag insåg att det var svårt att göra det utan att gå händelserna i förväg i boken. Se ut att läsa utan att läsa = inte helt lätt.

Hur framgångsrik jag egentligen var med mitt tjuvlyssnande kan diskuteras, erkännas skall väl att jag faktiskt inte riktigt hängde med i samtalet. Däremot fascinerades jag av hur ingående männen diskuterade de där sakerna - den typen av samtal trodde jag var förbehållen kvinnorna.

En hemtentas födelse

Om jag får tillbaka även den här tentan med kommentaren

"Genomtänkt! Det märks att du vet vad du talar om."

så kommer det att vara lite skrattretande. Tänk om de visste hur det går till när jag skriver hemtenta, mina lärare. Såhär har det gått till ikväll:

Öppnar dokumentet för att skriva. Loggar in på Betapet och spelar en match mot Elin. Återgår till tentan och ser att jag hat kört fast. Går och lagar mat med Camilla. Äter upp den och dessutom en ask med choklad. Det var mycket behövligt och tog ganska lång tid eftersom det var många bitar, två lager. Återgår till tentan. Fortfarande fastkörd. Har till och med svårt att ordbajsa. Börjar på mening efter mening, men tar bort det när jag inser att jag inte vet hur jag tänkte att meningen skulle se ut. Tar kaffepaus med Millan (som också har det lite tufft med sin tenta). Tillbaka till tentan, ställer mer konkreta krav på vad jag måste skriva innan jag får ta rast igen. Ordbajsförmågan tillbaka, skriver och skriver, det går av bara farten. Millan kommer över, och vi dansar i mitt rum i kanske en halvtimme. Mycket vackert. Återgår till tentan, producerar lite mera medan jag fortfarande diggar partymusiken och nynnar med.

Jag önskar att mina lärare hade kunnat se mig ikväll. De hade förmodligen gjort i brallan av skam över hur fel de har varje gång de säger att det märks att det jag skriver är genomtänkt.

Ps. Jag vill påpeka att detta inte gäller hela min utbildning. Inte det jag läser på Universitetet. Där är det ju faktiskt vettiga grejer.

Knack knack, ingen hemma

Jaha, så tog jag mig då i kragen och traskade över till våra högljudda grannar. Mötte en piffig tjej utanför som inte såg ut att vara en dag över arton, och eftersom jag hade för avsikt att tala om detta problem med en person som kunde ta det här på allvar och se till att fixa bättring, tänkte jag att det var bäst att rikta in sig på någon typ av målsman till den här tjejen.

- Hejsan, sa jag. Är det någon därinne eller?
- Det är bara jag... sade tjejen med en röst som lät ungefär som "jagärlikgiltiginföralltochorkarintepratamednåtannatänenmonotonstämma somlikagärnahadekunnatkommafrånentretusenårgammalmumie".
- Jaha, okej. Jo, jag bor här i tolvan, vägg i vägg med er. Jag undrar om ni hör oss mycket?
- Ne-ej... (spärrar upp ögonen lite) gör ni..?
- Vi hör er rätt mycket, så det vore bra om ni kunde tänka på det, och hålla nere volymen på musi...
- Men vi är bortresta nu, så det är ingen fara.
(Oj, här har vi visst den vassaste kniven i lådan! Om den kommentaren skulle avbildas så skulle den förmodligen se ut som en glödlampa. Ingen hemma här tydligen, konstaterade jag).
- Ojdå, så bra. Men i framtiden kan ni väl i alla fall tänka på att sänka mu...
- He-ej d-å...

TRUMPETSVAMP

Nu är måttet rågat, ilskans bägare fylld till brädden, nu är det NOG! Ni som vet hur pappa såg ut när han skällde ut de där högljudda tyskungarna ("trumpetsvamp!!) - så känner jag mig nu (tror jag). Grannarna är totalt väck i hela pallet. Inte nog med att de hade sin idiotfest i lördags natt. Även igår kväll fick jag pilla in öronpropparna eftersom de när jag gick och lade mig (halv elva) fortfarande höll på att spela sin skitmusik på hög volym. Och nu är det värre än nånsin. Det är som att det är i MIN stereo de har satt igång skiten! Man hör inte bara basen, utan också gitarrer och en svajande röst som låter för bedrövlig. Blev fruktansvärt arg (nånstans i närheten av vad jag var när jag försökte lära mig att cykla). Drog på mig stövlarna, stampade ut, men upptäckte att deras port var låst.

Jag som precis hade satt mig till rätta för att koppla av med Raskolnikov. Men nähä, det var ju inte så lätt att få ro till det. Får skriva ett brev eller gå över och prata med dem imorgon.

Störd skönhetssömn IGEN

Grannarna vägg i vägg måste ha fått tag på mitt schema på nåt sätt. Jag har nämligen börjat skönja ett mönster; deras bulleribångfester inträffar nätterna innan jag ska upp aptidigt och jobba. Började åtta (otta) i morse, och gick därför och lade mig tidigare än vad jag annars skulle ha gjort. Men det är svårt att somna i en kakofoni av gallskrik, dunsar, vrål, halalmusik och bulleribång. Främst för att det gör en så arg. Johanna (kriminalvårdare) kom in och erbjöd sig att ta hand om saken. Ja, tack, gärna. Ge dem vad de tål. Hon gick således dit och sade åt dem att dämpa sig. För en stund tyckte jag att volymen på halalmusiken sänktes, men gallskriken fortsatte att hagla, och dessutom lät det som att de höll på att leka hela havet stormar därinne. Camilla kom in och erbjöd öronproppar. Ja tack, gärna. Jag har faktiskt börjat få lite rutin på de där gulingarna nu! Det var en enorm lättnad när alla ljuden utestängdes från mina öron. Det tog dock lite längre tid för mig än vanligt att upptäcka mobiltelefonens pipande i morse.

Det gick i alla fall exceptionellt bra på jobbet, lilla fröken fick till sin första åttaordsmening - ett stort steg! Så det var ju kul. Nu är jag ensam hemma, eftersom sambosarna har åkt till kyrkan. Min plan är att plugga, äta blodpudding (måste passa på när det bara är jag hemma) och umgås lite med Raskolnikov och hans vänner. Brott och Straff är inte alls så tung och svår och omöjlig som jag hade fått för mig att alla tyckte att den var. Rekommenderas!

Borde ordbajsa

Jag borde egentligen ordbajsa, eller jag menar skriva tenta, men jag känner inte att andan har fallit på riktigt. Tidigare idag fick jag ganska mycket skrivet och kände att jag hade flyt. Det var främst två saker som orsakade detta flyt: 1) Jag ändrade från enkelt till 1,5 i radavstånd, och vips hade tentan växt en bit. 2) Insåg att koncentrationssvårigheter är ett långt och utfyllande ord, och eftersom det är ungefär vad jag skriver om tyckte jag att det var befogat att göra just det ordet väldigt vanligt förekommande i min tenta. Vips, så hade tentan blivit ännu lite längre.

Nu på kvällskvisten har jag däremot surfat runt och kollat lite sommarjobb. Jag skulle gärna vilja ha ett sommarjobb som innebär
* jobbarkompisar
* träffa folk
* fart och fläkt
* gärna nåt med kulturell anknytning (typ stå i garderoben på Dramaten)

Såg att Vasamuséet sökte guider till i sommar, men tyvärr var jag inte tillräckligt uppmärksam på tysklektionerna för att våga söka. (MYCKET goda kunskaper krävs). Annars är det en sån grej som vore jättekul. Säg till om ni kommer på några tips! :o)

Money money money... must be funny... eller så spyr jag

Bakgrundsfakta
Mitten av december: Millan och jag är på middag i Citykyrkan. Träffar bland andra en norrman runt... ett par och trettio? Jag pratar knappt med honom, Millan pratar lite mer men på ett inte så engagerat sätt. Norrmannen (som vi kan kalla för N) hör av sig en del, pratar om att träffas, och Millan (som får flest antal sms) skriver i ett svagt ögonblick, att "visst kan vi träffas". N bestämmer sig således för att bjuda Millan OCH mig på lunch.

Idag: Kommer till Elite Hotel. Snobbigt, fula möbler. Restaurangen stängd, N upprörd, pinsam situation. Går till ett italienskt ställe istället. Känner att situationen nu vänder till det allra bästa - N kan nu få knyta en kontakt med Millan medan jag, som förkläde, helt enkelt kan njuta av italiensk (gratis) mat.

N visar sig vara totalt fixerad av pengar. Allt han säger har en anknytning till pengar. Det enda han frågar som har med min utbildning att göra, är "hur mycket tjänar man som lärare". Jamen jag bryr mig inte, men däremot kan jag berätta lite om vad jag har för ambitioner med mitt blivande yrke, om du vill höra... nähä, det vill du inte nej... okej, vi kan prata om pengar istället... N poängterar i varannan mening att pengar absolut inte är så viktigt, samt att han verkligen inte är materialistisk på något sätt. Jag försöker njuta av maten.
Dessutom fäller N Kommentaren Som Jag Starkt Ogillar Att Få: "Hur kommer det sig att ni inte har hittat några killar då? Det borde väl inte vara något problem för er?" Millan hanterar situationen ganska bra här, hon stirrar upp i taket och säger fundersamt: "Högt i tak här..."

Och vad inträffar nu, när vi är hemma igen? Jo, nu får JAG ett sms! Perche?! Han skrev nu att han ska hitta ett par rika (!!) män till oss, eftersom man inte kan låta två så söta tjejer gå lediga. Vet inte vad jag är mest: förbryllad eller irriterad.

Arla, otta, otur

När det gäller allitterationer så var det åtminstone så förr (låter som att jag är gammal som en runsten), att när orden började med vokaler så räckte det för att det skulle vara en allitteration. Det behövde alltså inte vara likadana bosktäver. Jag läste någonstans att vokalerna ska vara olika för att det ska vara allitteration, men huruvida det var skitsnack eller inte vet jag inte.

Idag var jag uppe i arla morgonstund, eftersom jag började jobba klockan åtta (eller otta, kanske jag ska skriva). Jag hade i god tid innan, faktiskt redan kvällen innan, varit inne på sl.se för att ta reda på hur jag skulle åka för att komma fram i tid. Sl sade, jag skrev (på en fin, grön lapp): t-bana 07:05, buss 157 från Rissne 07:23, buss 607 från Danderyds sjukhus 07:50. Lappen lades i väskan för att jag skulle komma ihåg. Släpade mig så upp i morse, hann med tunnelbanan och kom duktigt ihåg att kliva av i Rissne. Hittade busskuren, läste på tabellen: SÖN- OCH HELGDAG: INGEN SOM HELST TRAFIK, HA! KÄNN DIG LURAD!

Jaha, det kunde jag ju ha tänkt på. Att sl.se inte var smart nog att fatta att vi (på grund av de vise männen, har jag nu blivit upplyst om) bara har helgtrafik idag.

Saras skatt

Dessutom skulle särskrivningar och felanvändning av de/dem beskattas. För de pengarna skulle jag resa jorden runt, åka på safaris, prova segelflygning, åka forsränning samt klättra upp för Kilimanjaro.

Om jag vore sosse

Det finns vissa beteenden som jag irriterar mig på. Hur ska jag hantera det? Ja, eftersom jag inte är ensam om att störa mig på vissa saker som andra människor gör, kan jag ju se mig omkring lite och se hur andra hanterar liknande problem. Ponera att jag vore sosse, till exempel, då skulle jag:

-Kräva extraskatt av de människor som på tunnelbanan och bussarna lyssnar på musik med så hög volym att det stör alla andra i hela vagnen/bussen.

-Beskatta skrikande i mobiltelefon på offentlig plats.

-Beskatta oförmåga att uppfostra sina barn (när det får följden att barnen blir odågor).

-Kräva en skyhög extraskatt av latmaskarna som inte viker ihop sina stora, feta kartonger i sophuset, så att de tar upp hela buren.

-Beskatta kundvagnar som körs med en lägre hastighet än tvåhundra meter i timmen (detta gäller i livsmedelsbutiker). (Det ska dock vara gratis att stanna sin vagn PÅ ETT SMART STÄLLE, inte mitt i en gång till exempel).

-Beskatta barnvagnar som stannar mitt i en folkmassa i rörelse.

-Kräva en fet extraskatt av de som stannar precis när de har klivit av rulltrappan.

För dessa pengar skulle jag sedan köpa mig en fotbadsbalja och lite fotsalt.

Lägga lök på laxen

Idag har jag varit effektiv, tycker jag. Jag har:

-tvättat
-pluggat
-läst tidningen
-gjort ren ugnen
-blivit helt svart på fingarna och under naglarna

Om man är bra på att ta hand om växter har man ju gröna fingrar, undrar om man på motsvarande sätt kan säga att man har svarta fingrar om man är bra på att ta hand om ugnar. Fast i en mycket mer bokstavlig bemärkelse (dessvärre).

Det bästa av dagen ligger dock fortfarande framför mig - vi ska äta lax till middag! Vi passar på när Joe jobbar sent. Jag kommer aldrig ihåg; är det positivt eller negativt att lägga lök på laxen? Det är negativt, va? I och för sig tycker jag att lök på laxen låter bra mycket godare än grädde på moset.

Pulkor, problemlösning och pucko

Jag lyckades utan att ens behöva böna och be, så jag får lön även den här månaden. Idag har jag jobbat, sedan träffade jag Millan i Kista. Vi skulle köpa pulkor. Kollade först leksaksaffären, men deras utbud bestod mest av ytterst märkliga saker. High tech-pulkor, verkligen. "Är det nåt ni undrar?" frågade ett butiksbiträde när vi stod där och med skeptiska blickar betraktade föremålen. "Ehh, ja... vart har de gamla hederliga pulkorna tagit vägen?" frågade jag och kände mig som hundrafemtio år. Butiksbiträdet knatade iväg och kom strax tillbaka bärande på några normala pulkor. De visade sig dock kosta hundrafemtinio spänn, så vi bangade det. Gick till Stadium, där de hade pyttesmå bebispulkor, stjärtlappar samt "ufon", runda saker som tydligen skulle fungera som pulkor. Gick till InterSport, hittade normala pulkor som var hyfsat stora, slog till. Nu har vi därmed varsin pulka, som vi ska inviga senast på fredag. Skoj!

Imorrn måste jag ta itu med en problemlösning. Det är min tenta det handlar om, och problemet är inte tentan i sig, utan direktiven kring den. De ser ut ungefär såhär:

"Skriv en vfu-uppgift på följande sätt: Beskriv eleven du har studerat. Skriv utifrån tre olika perspektiv om tre olika orsaker som skulle kunna ligga bakom elevens problem. Utgå från en av dessa orsaker och formulera ett förslag på åtgärdsplan. Examinationsuppgift: Skriv kring kurslitteraturen, hur man kan relatera till den."

"Jaha... Ska man baka ihop dem till en uppgift, alltså?" frågade jag.
"Ja, just det. Vfu-uppgiften ska vara klar den 10:e, examinationsuppgiften den 17:e."
"Men då är det två olika ändå alltså?"
"Ja, just det."
(Det är här jag känner att ord nummer tre i min allitteration passar in ganska bra).

Ordning, reda och glömska

Det känns verkligen bra med ett nytt år, måste jag säga. Jag känner att det kommer att bli ett bra år, innehållande många trevliga saker. Det går även mycket bra med mina omprioriteringar. Exempelvis har jag (liksom Joe) bestämt mig för att gå mer på muséer. På muséer kan man lära sig många intressanta saker. Istället får jag väl dra ner på... hmm... TV-tittande? Nej, jag tittar ju typ aldrig på TV. Dra ner lite på jobb, däremot.

Jag är tämligen pedantisk till min läggning, och i och med den nystart som nyår innebär upplever jag en härlig känsla av att allt nu är som ett blankt blad - tabula rasa - och det gäller bara att inte röra till det. Som ett städat rum som inte behöver bli så jobbigt att städa nästa gång om man håller efter lite. Nu känner jag mig för övrigt ganska filosofisk.

Har tyvärr glömt att skicka in min timrapport. Har ännu inte vant mig vid att jag måste göra det. Så om jag ska få nån lön den här månaden måste jag ringa till en samordningstant imorrn, och böna och be. Och kanske smöra lite.

Gutes neues Jahr

Gott nytt år då!

Reflektioner:

-Maten räckte mycket väl, tack för det.
-Fyrverkerierna som man såg från Skeppsholmen var bara bebisfyrverkerier. Jag är inget större fan av fyrverkerier egentligen, men det kan ju vara maffigt med några rejäla just under nyårsafton. Men nej, inget rejält. När vi kom hem till Tensta igen fick vi däremot se några lite större och ganska mycket snyggare.
-Våra gäster var mycket trevliga, både de som vi kände sedan innan och de som vi inte hade träffat förut.
-Natten gick apfort, och plötsligt hade alla åkt hem.
-Trött.

Ja, nu har jag kommit hem från jobbet och känner att det är hög tid för en kopp kaffe. Fann lägenheten i ett betydligt bättre skick än när jag lämnade den, tack kära Joe. I år fick jag ingen sådan där känsla av att "wow, nyår, festligt, roligt, tjohoo!!". Däremot känns det positivt att vi nu påbörjar ett nytt år, eftersom det blir ett naturligt tillfälle att stanna upp och fundera lite över hur man har det, och eventuellt göra vissa omprioriteringar.