Sabbat

Dagen började med att jag med eld i baken kutade till bussen som skulle gå 11:07. När den äntligen dök upp, kl 11:20, var jag färdig att gå hem igen, krypa ner under täcket och skippa den här dagen helt. Fly förbenad steg jag ändå på och åkte iväg. Jag kom trots förseningseländet ganska i tid till Husbykyrkan, och besöket där var mycket upplyftande, så när jag gick därifrån var morgonens ilska ett vagt minne blott. Jag träffade bland andra ett par kvinnor som jobbar på ett gymnasium där de tar emot nyanlända invandrare, däribland många analfabeter. Jag blev inbjuden att göra min praktik där i höst, när jag börjar läsa svenska som andraspråk. Det var ju riktigt kul, och jag blev på det hela taget väldigt inspirerad av samtalet.

Dagen fortsatte i samma goda anda. Efter att ha ätit potatismos, olivpannbiffar och sås bar det iväg till träningen. Nu mår jag bra i kropp och själ och funderar som bäst på hur jag ska avrunda denna sabbat.

Baka?
Skriva?
Återuppliva yuccapalm?
Läsa?
Plugga italienska?
Sortera fotografier?

Beach 2007: the final countdown

Jag har börjat träna! Kort är köpt, och nuförtiden är jag en flitigt tränande människa på Salveo Gym i Sumpan. Idag var det spinning och core. Det är knappt så att jag tror det själv.

Imorrn är det studiedag, och vi i personalen ska ägna förmiddagen åt IT och eftermiddagen åt värdegrundsarbete/-diskussioner. Klockan är tio över nio och jag ska nu gå och lägga mig - sov risigt inatt av nån anledning. Får skriva mer en annan dag.

I can see all obsticles in my way

Nu är snön borta och vi kommer följaktligen inte få möjlighet att ta ut tandemstjärtlappen för en jungfrufärd förrän nästa vinter. Det är verkligen inget jag klagar på, dock! Die Sonne scheint und der Himmel ist blau och man går på fast mark igen och fåglarna kvittrar och I can see clearly now, the snow is gone.

Vi var ute en sväng igår, och en socialt handikappad man kom fram och började stirra mer än prata, vissa ord fick han dock ur sig. Något för många för att situationen skulle vara till belåtenhet. "Trivs du med ditt jobb?" frågade han, varpå jag svarade: "Absolut".

"Absolut är mitt favoritord!", sade den mycket märklige mannen och tindrade med ögonen, "jag använder det jätteofta själv!"

Jag tog upp min intressevimpel och viftade frenetiskt.

Att lyckas vara ledig

Tillbaka på jobbet idag efter ett välförtjänt, dock förkylt, sportlov. Åttorna är ute på prao de kommande två veckorna, så nu har jag bara sjuor och nior. Det kan väl erkännas att det är skönt att ta det lite lugnare nu, efter veckorna av nationella prov och utvecklingssamtal som låg före lovet. Till helgen ska vi dock på kurs, så helt lugnt och stilla är det inte. Till helgen, jag som inte är någon vän av arbete-eller-studier-under-helger. Det är i och för sig bara fredag och lördag, och jag tror att det kommer att bli kul, så jag ska väl inte klaga, det är mest en principsak. Annat är det förstås när man har ett jobb där man är schemalagd på helger, då är det självklart en annan sak. Då är jag istället emot att jobba när jag inte är schemalagd. Jag är ingen latmask, jag tycker bara att man ska vara rädd om sina lediga stunder.

Nu ska vi fika. Kom ihåg att man bör ge och få minst åtta kramar per dag för att må så bra som möjligt.

Kanske ska skaffa en katt.

Reflektioner över känslolivet

Nu mår jag mycket bättre på alla sätt och vis. Det beror till största delen på de underbara människor som finns i min omgivning. Och samtidigt som jag är fantastiskt tacksam för alla de människorna, så stör det mig lite att vara så beroende av andra. Mest är det väl bara ett stort plus, men det sticker onekligen ett hål på den fantasibubbla som jag ibland sätter mig i, den där jag tror att jag själv har kontroll över mitt välbefinnande och allt det där. För det är ju inte bara jag, det är ju så mycket andra. Ensam är inte stark, etc, etc, etc. Lite skrämmande men samtidigt så stort när man ser att det "funkar". Ja, jag är medveten om att jag kan låta en smula schizofren.

Nu ska här lagas mat, därefter ska vi titta på Dagboken - jag sökte dig och fann mitt hjärta.

SnorSara

Jaha, ni. Svensklärare och skrivkramp, det ser ut det. Visst skulle jag kunna avlägga rapport om var dags plåga, aktivitet och lärdom, men ibland känns det som att det skulle vara lika kul för er att läsa om det som att sitta och titta när jag pillar mig i naveln. Det är knappt att jag själv är intresserad av vad jag skriver, då kan jag ju inte direkt begära det av någon annan.

Nu har jag dragits med den här förbenade förkylningen i över en vecka, och imorgon tänker jag ta till alternativ medicin för att bli av med eländet. En kollega som intresserar sig för botemedel av alla tänkbara slag tipsade om att koka lök i mjölk och sedan dricka mjölken. Möjligen skulle man käka löken också, det kanske är bäst för säkerhets skull. Funkar alltid, lovade hon, och nu har jag kommit till den punkten att jag är redo att ge det en chans.

Annars är jag bara allmänt trött på typ allt och alla, men det går väl över av sig självt så småningom, får jag hoppas. Eller så krävs det någon alternativ medicinering där också, typ kanelbulle kokad i hönsbuljong.