God fortsättning, får man hoppas

Nu har vi firat jul i dagarna många, och skinkan, laxen och de många kakorna sitter som ett fint extralager på väl valda ställen på kroppen (men inte är det jag som har valt). Jag har börjat lära mig att äta Janssons frestelse (Janssons stinkelse, som Joe och jag kallade det när vi var små). Nu dröjer det ju dock ett år tills jag får fortsätta att lära mig gilla det, så jag hoppas att jag inte hinner gå tillbaka till att tycka illa om det.

De här dagarna ägnar jag mig åt lite av varje. Det är så skönt, tycker jag, just med känslan av nystart inför det nya året. Så idag har jag bland annat skrivit ner en del tankar inför 2008 - vad jag vill satsa tid och energi på, och i viss mån hur. Jag är lite i valet och kvalet när det gäller KK-joggen och huruvida jag ska se till att komma i form till det. Som kusin K konstaterade, rund är ju också en form, men jag är rädd att valet står mellan den sortens form och den mer hälsosamma formen. Så det lutar nog åt att jag tar med springandet i min 2008-plan.

Kortfattat

"Mälarhöjdens skola är en kommunal F-9-skola med ca 1100 elever som ligger i ett lugnt område söder om stan." - Dem borde man väl ha lagt märke till, tycker ni inte?

Idag är det dan före paketinslagningsdan, dan efter avslutnings- och personalfestdan, och dan då jag ska julstäda. Ikväll ska Camilla och jag ha julklappsutdelning (jag får påbörja inslagandet redan idag med andra ord) med glögg och pepparkakor.

Jag fick VG på grammatiktentan! Och jag har rentav hittat motivationen för att läsa fonetiken. Smort går det som!

Diverse

Hur stavar man den förkortade varianten av vikarierade? "Vik" skriver man ju, så det borde väl vara "vikade", men då ser det ju mest ut som att man har missat att "vika" blir "vek" i preteritum. Och "vickade" är ju något annat. Hur som haver, jag vik(arier)ade idag, det var mycket roligt att träffa några fler klasser.

Efter jobbet åkte jag in till stan för att leta julklappar. Jag vet inte riktigt vad som hände med "å, vad skönt det är att vara ute i god tid och vara klar med julklapparna i typ november", men det försvann väl någonstans mellan grammatiken och fonetiken. SCHMOCKAT var det i stan. Jag brukar ju bli galen av att försöka ta mig fram i sådan rusningsgångtrafik (där alla människor gör allt annat än rusar), men lyckligtvis var jag idag så trött så att jag fann massornas hastighet någotsånär lagom. Ännu är jag inte riktigt färdig med klapparna, men det som är kvar är sånt som borde gå snabbt och lätt.

Nu ska jag pudra näsan innan jag går upp till grannarna, som visst skulle bjuda på glögg ikväll.

Kolla in den här länken, och få er ett gott skratt! Det kan ta ett tag för sidan att ladda, men det är värt att ge sig till tåls lite. Det är Simon som står för underhållningen!

Cats

Helgen spenderade jag tillsammans med Klumpen och Pluto. Vi tittade på Bonde söker fru och hade det allmänt mysigt. Elementär fonetik, kursboken som jag i ett svagt (starkt?) ögonblick utökade min packning med, stannade i väskan hela helgen. Idag är det ju måndag, dock, arbetsdag igen, så idag ska jag ta den sura tjuren vid hornen.

En vecka kvar till julafton, och familjemedlemmarna kontaktar varandra på korsen och tvärsen för att göra efterforskningar inför inköpen. Idag har jag kontaktat Joe i ett sådant syfte, och Elin har kontaktat mig. Häromdagen pratade jag med Simon om vissa klappar, och för ytterligare några dagar sedan bad jag pappa om hjälp med en sak. Jag tror att det var samma dag som Joe ringde i ett och ville prata med pappa några gånger och mamma några, om - som jag förstod det - julklappar.

GAAHHH

Detta gör mig gråtfärdig:

Bilabial labio-dental, alveolar, retroflex, palato-alveolar, främra palatal, velar, uvular, faryngal, laryngal, dorsum, radix, epiglottis, plicae vocalis, palatum molle, cavum nasi etc, etc, etc. Shit pommes, var i hela världen ska jag finna motivation?

Nej, idag är det ju trots allt luciadagen, jag tror att jag för nu nöjer mig med att jag är färdig med betygssättningen och har kommit långt med planeringen för vårterminen. Snart är det APT, som jag för en gångs skull tänkte närvara vid (det handlar om nedskärningar), och sedan bär det av till Sollentuna för att fira Simon.

Saker jag har gjort idag:

* pratat i telefon med syster Joe, som dras med en sönderbiten tunga efter sitt senaste tändläkarbesök:

Jag: Hur är det med dej då?
J: Bza, förutom mina shtwzår.
Jag: Förutom dina får?!
J: Förutom mina TJCVFZÅÅÅR.
Jag: Förutom dina tår!?
J: Förutom mina SCHÅÅR!
Jag: Jaha, ja, dina SÅR, ja. I tungan.

(Har jag nämnt att jag läser fonetik nu?)

* rättat 28 läsförståelseprov och förundrats över hur snabbt det gick. Att rätta texter, uppsatser och sånt, är något av ett aber eftersom det tar sådan tid, det är svårare att bedöma och framförallt svårare att motivera bedömningarna. Att rätta de här proven var rena söndagspicknicken i jämförelse. Jag funderar nu en hel del över varför jag inte blev mattelärare. Rätt, fel, fel, rätt, rätt. Enkelt och smärtfritt.

* ätit kopiösa mängder pepparkakor SAMT bakat en tuppkaka.

* gjort potatismos och fiskgojs som blev riktigt gott (detta inträffade före kakfrosseriet).

* pluggat (litegrann)

Hungerhumör och pepparkakor

Jag skulle vilja skriva om jobbet idag, eftersom det är där jag har varit, men det känns som att det vore dumt. Jag undvek i alla fall idag, med nöd och näppe, att säga bajsunge. Till mitt försvar (för mina fula, ej uttalade tankar alltså) får jag säga att det var på mer eller mindre fastande mage, mitt bränsle bestod av inte mycket mer än ett druvsocker. Och jag, liksom vissa andra i den gunnarsonska släkten, har fullt sjå med att tygla humöret när hungern blir för stor.

Annars finns inte så mycket nytt att rapportera, direkt. Jag äter pepparkakor så det står härliga till, och inte tränar jag så energiskt som syster E heller. Om det är minusgrader imorgon ska jag dock absolut ta en promenad. Kanske om det på plus också, vi får se.

Jag drömmer om en vit jul

Nu har det ju regnat i stort sett oupphörligen sedan nångång i början av november. En liten minusgrad och ett tunt snöskikt verkar vara för mycket begärt.

Annars råder det julstämning, tycker jag, vilket ju är mycket härligt. I veckan ska jag föröska få julklappsinsamlandet färdigt, det vore otäckt att behöva ge sig ut på shopparstråt den tjugotredje. Jag har tillräckligt svårt för att gå på stan en vanlig helg. Vid vissa sådana tillfällen avskyr jag alla människor (eftersom de går sakta och stannar på dumma ställen), och sådana känslor vill jag ju försöka att undvika. När jag tänker närmare på saken borde jag kanske ge mig ut imorgon förmiddag, innan jag åker till jobbet. Ja, så kanske det får bli.

Häromdagen satt jag och tittade lite på jobbannonser, jag är väldigt sugen på att få min examen och börja jobba ordenligt! Samtidigt är det riktigt kul i skolan, så det är ju bra det. Nu läser jag fonetik, vilket är ganska svårt och kräver att man läser ordentligt. Läraren är kanonbra, otroligt pedagogisk och rolig och redig och kunnig.

Dåså, goder natt, herrar och fruar.

Advent!

Igår var Camilla och jag i Örebro och såg Hjalmar och hans revygäng. Hjalmar själv var väldigt duktig, men det var inte riktigt min humor... Alla pensionärer som fyllde resten av salen skrattade dock gott. Det jag gillade mest var dansen, och en del av sången. Vi blev bortskämda av vår dansande vän, som efteråt visade oss lite av Örebro by night. Sedan blev det buss hem, ett mycket angenämt sätt att färdas på nattetid. Lamporna var släckta och vi sov allihop som stockar tills chauffören försiktigt väckte oss genom att hälsa oss välkomna till Stockholm. Ungefär halv åtta gick jag och lade mig, och på förmiddagen försov jag mig, följaktligen. Som väl var ringde Joe iaf, ungefär när bussen skulle gå, så jag gjorde mig i ordning i en hast och hann med nästa buss. Jag hann därmed vara med på större delen av adventsgudstjänsten i kyrkan - det var mycket fint!

Nu ska jag utforma ett läsförståelseprov. Jag har redan hittat ett bra och användbart material, så grovjobbet slipper jag i alla fall.

Glad advent! (Heter det så? Eller god? Trevlig? Lajbans?)

På jobbet

Är på jobbet, glada nyheter för oss idag! Var på seminarium på universitetet på förmiddagen, och lämnade in två rätt skruttiga performansanalyser. Den här gången var sista minuten bara en halv minut, eller vad man ska säga. Och nu rullar det på, på fredag är det tenta, på måndag ska jag ha ett läsförståelseprov färdigt, 29 talanalyser ska rättas, betyg ska sättas, julklappar ska inhandlas. Igår var syster Joe och jag på jakt, men jag hittade bara en julklapp. Trevligt hade vi, dock, mycket trevligt, och faster Astrid träffade vi, så inte var vi ute för intet.

Jag kan erkänna att jag till och med har börjat lyssna på julsånger. Efter det där med lussekatten så kände jag att det är lika bra att köra på. Och det är ju före jul man njuter av allt sånt, inte efter. Nu ska jag ha lektion, om jag kommer att hitta rätt sal (salsbyten är alltid lite vanskliga för mig som har lokalsinne minus mycket, skolor som bara består av trappor, korridorer och dörrar i ett enda virrvarr) återstår att se.

Trerätters i dagarna tre

Vilken lyxhelg!

I fredags blev jag bjuden på trerätters hos Joe och M. Vi umgicks, åt och drack gott, slängde ett öga åt teven till då och då (Idol i bakgrunden) och hade det jättetrevligt. Sov över hos pappa och mamma sedan, eftersom jag inte hade koll på busstidtabellen för bussarna hem till mig. På lördagsförmiddagen åt jag frukost som pappa dukade fram, lite förvånad över att se en nyvaken mig där.

Lördag kväll var jag på tjugofemårsmiddag hos före detta jobbarkompisen A, även där lyxig trerätters. Vi hade det mysigt, och åkte sedan in till Blue Moon Bar. Jag stannade inte jättelänge, men tillräckligt för att jag skulle hinna bli stureplansfotad för andra gången i mitt liv. Klicka HÄR om ni vill se Klara - i mitten till vänster.

Och idag blev jag bjuden på finmiddag hemma hos pappa och mamma. Man skulle kunna räkna det som trerätters också, tycker jag (varmrätt, efterätt, fika). En riktigt mysig avslutning på veckan. Tack!

Bullbedrägeri

Jag var inne i stan idag, tänkte att jag kanske skulle kunna hitta en och annan julklapp. Men icke. Det känns som att det kommer att gå lättare om snön kommer tillbaka med julkänslan.

På tal om julkänsla, de har ju börjat med lussekatter på Pressbyrån nu. De senaste morgnarna när jag har kommit till universitetet och hoppat in på Pressbyrån för att köpa mitt morgonkaffe, har jag njutit av lusselukten. Men jag satte en gräns - innan advent skulle inte köpa nån. Jag vill ju inte tröttna på dem före jul. I måndags när jag köpte mitt morgonkaffe, unnade jag mig hur som helst en vanlig kanelbulle till - TRODDE JAG. När jag tog en tugga upptäckte jag att innehållet var lussesaffransgult! Hur kunde utsidan vara helt normal? What you see isn´t always what you get.

Helg

Jag älskar den här tiden på året, när advent och lucia och jul närmar sig och det börjar bli dags för julklappshandling och paketinslagning och glöggdrickande och adventspyntande och stämningsinfinnande.

Pluto, Klumpen och jag är väldigt goda vänner vid det här laget. Pluto låter sig villigt bäras (som en bebis), och till och med Klumpen har jag fått ta upp och hålla i en liten stund. Idag är planen att läsa grammatik (nominalfraser, främst) och göra en performansanalys. Sedan blir det Svensson, Svensson och Babben & co med kissarna.

Igår var Simon och jag ute och åt på Abyssinia (tror jag att det stavas..?) på Vanadisvägen. Etiopisk mat (och etiopiskt öl för min del, väldigt mörkt, den enda flaskan de hade kvar). Kanongott, en riktig smakupplevelse! Man äter med händerna och har massor av röror och kluttar att välja bland. Dit går jag absolut gära igen, men nästa gång Simon och jag ska ut och käka tänkte vi testa tjeckiska Soldaten Svejk.

Efter Abyssinia knallade vi till Bishop´s Arms, som Joe har pratat så gott om, och det var verkligen jättetrevligt!

Någon mr Holiday i Rotebro har ännu inte visat sig.

Miljöombyte

TACK, farmor och Eva, för grattishälsningar!!

Jag är nu i Rotebro hos Klumpen och Pluto. Vi kommer mycket bra överens, bortsett från att Pluto vid ett par tillfällen har använt mitt ben som klätterställning. Klor har han, den lille rackaren.

Annars är det bara frid och fröjd här, Joe hade lämnat mig en skål med godis ("från en gottegris till en annan"), vilket förstås uppskattas, jag har ikväll haft myskväll med godiset och katterna och the Holiday, filmen. Nu ska jag bara spåna lite på morgondagens lektion, sedan ska jag krypa till kojs. Känns jättemysigt, som att ha tagit in på ett trevligt vandrarhem. Typ.

Jag har en kollega som just har gett sig ut i sajberdejtingvärlden, på en av de där kontaktsidorna. På typ två dagar hade hon fått ÅTTIO mejl, och nu dejtar hon lite hit och lite dit. Det är uppenbarligen på nätet alla hänger. Själv tycker jag att det vore kul att träffa någon i verkligheten, och hur svårt kan det vara egentligen, barn blev ju uppenbarligen till redan innan internet fanns. Jag kanske ska låta mig inspireras av filmen jag just såg och byta miljö ett par veckor. Det har jag i och för sig precis gjort. Vi får väl se om jag hinner träffa någon trevlig snubbe i Rotebro de här dagarna - jag ska hålla er uppdaterade.

Gymnasttant med mera

Klicka HÄR om ni vill se nåt roligt, sedan klickar ni på det första klippet, mycket kul.

En annan rolig sak är att jag som kattmoster kommer att få ansvara för Plutos och Klumpens väl och ve de dagar som Joe och M är i Madrid. Jag känner att jag kommer att komma mycket bra överens med den reserverade Klumpen, och få en betydelsefull plats i hans kissehjärta (borde egentligen sättas samman till kisshjärta, va? Pojke - pojkhjärta, kisse - kisshjärta).

Igår träffade jag en underbar liten tant på tunnelbanan. Vi satte oss mittemot varandra, log välvilligt åt varandra, och jag märkte att hon satt och kikade lite på mig.

Tanten: Jag sitter och beundrar din kappa, vilken fantastiskt fin kappa!
Jag: Å, tack så mycket!
T: Ja, du gode tid, fantastiskt fin!
Jag: Tack, vad snällt! Vad elegant du är själv, med hatt och allt.
T: Äsch, de här gamla trasorna... vet du, jag har flera pälsar där hemma som jag inte kan ha längre - du vet, man sjunker ju ihop lite när man blir såhär gammal som jag. Du kan aldrig gissa hur gammal jag är!
Jag (drog av några år från min egentliga gissning): Nej, jag vet inte... 78 kanske?
T: Jag är 90 år!
Jag: Så pass!
T: Ja, du vet, det blev ett himla galej när jag fyllde år, du gode tid, vilka uppvaktningar jag fick.
Jag: Ja, det är väl som det ska vara!
T: Men jag är vital jag, jag har varit elitgymnast, förstår du. Jag sitter och beundrar dina ögon, vilka vackra ögon, vilka vackra ögonfransar, du gode tid, det är något med dina ögon.
Jag: Ojojoj, tack så mycket!
T: Ja, du gode tid.
Jag: Hur länge höll du på med gymnastiken?
T: Ja, jag slutade när jag var 87.
Jag: Oj! Du har precis slutat med det, alltså.
T: Ja... men på slutet blev det ju lite andra övningar än innan.
Jag: Ja, det kan jag ju förstå.

Detta samtal pågick från Alvik till Fridhemsplan, det vill säga tre tunnelbanestationer, sedan gick vi av och tog adjö. Jag kände mig mycket upplyft och inspirerad av detta möte.

SKRYT

Idag fick jag tillbaka min tenta! VG! Nästan full pott! Läraren skrev:

"Helt underbart formulerat!"

och

"Tack! Det var ett rent nöje att rätta din tenta. Lycka till i framtiden!"

Hurra för mig själv!

Kort rapport

I fredags städade jag toaletterna och var på personalfest, igår blödde jag näsblod och var på musikkafé i kyrkan och idag sov jag länge och var hos syster Joe och svåger M. Planerna för veckan är att rätta läxförhör (det var planen för veckan som var också, men jag har ju svårt att göra sådana typer av saker utan lite tidspress, så bara två har blivit rättade), planera nästa sjok för niorna - nu ska det bli retorik - och plugga grammatik. Fyller år gör jag också nu i veckan. Ingen söndagsångest alls i sikte, jag är redo för en ny vecka, jag ser fram emot den, låt den komma.

Kära hjärtandes

Hoppsan, jag missade sista datum för att söka kurs till nästa höst. Vi som går lärarprogrammet syr ihop vår egen lilla utbildning som vi tycker att det passar (och hoppas att arbetsgivarna håller med när vi ska ut på arbetsmarknaden), men hittills har jag åtminstone fått ett mail om att det är dags att välja. Men inte i år, och jag glömde, hade inte en tanke på det, faktiskt, jag vet ju vad jag ska plugga det närmaste året.
Hur som helst, nu skulle jag gå in och söka i efterhand och hoppas att jag kommer in på kursen ändå.

Det var det töntigaste sättet att välja kurs på som jag har varit med om. Man skulle först logga in på studera.nu via LHS, sedan skulle man på LHS-sidan klicka på den kurs man ville välja, och från sidan som då kom upp kunde man klicka på "anmäl dig via studera.nu". Då kom man tillbaka dit, och det stod "1 träff" på den kurs jag hade valt. Sen kom det töntiga: "lägg utbildningen i din korg". Ja, kursen åkte i korgen och ca 10 klick senare var det klart. Nästa år kanske de kan lägga ut kurserna på cdon.com, så kan man söka när man ändå är inne och köper böcker eller skivor?

...

Min nya cykel:

Vårt nya akvarium (ja, det är en spegel i):

Våra balkongblommor (som jag glömde visa ma & pa när ni var här):

JIPPI

JAG HAR FÅTT EN CYKEL! En sprillans ny, jättefin lila- och silverfärgad cykel. Vi var ute på en jungfrufärd för en stund sedan, och vi kommer mycket bra överens. Nu ska här cyklas.

Också har vi köpt fyra fiskar! Jag ska ta en bild och lägga ut nån dag framöver. Jag ser mycket fram emot den kommande veckan, som bland annat kommer att innehålla ett teaterbesök, en personalfest och en dejt med mamma. Nu ska jag lägga mig och läsa Körkarlen.

Hå, hej

Farmor - tack för hälsningen! Hoppas att du mår bra. Jag tänker på dig och hoppas att vi ses om inte alltför länge. Du är varmt välkommen att hälsa på, vi har ett jättefint gästrum numera. :)

Idag var jag hos syster Joe och svåger M och fick en ny frisyr. De senaste gångerna har jag annars gått till Joes frisörvän Ida och klippt mig, och blivit nöjd, men det är nåt särskilt med Joes friserande. Vanligtvis brukar jag muttra och vara tveksam till den nya frisyren direkt efteråt när Joe har klippt mig, för att sedan komma på att jag är nöjd, men den här gången kände jag mig jättenöjd på en gång.

I måndags var jag på kurs om språk och språkutveckling, läsande och skrivande, tillsammans med drygt 1300 andra pedagoger. Det var en givande dag, och jag träffade bland andra min lärare herr grammatikexperten - jag tror bestämt att jag höjde mig lite över mina kursare när han fick se att jag var där. Lite pluspoäng är ju alltid bra att samla på sig.

Lite av varje

Jag har varit med på två av Ellas tre femårskalas i helgen, vilket var trevligt (tack tack!), och jag erkänner villigt att jag fann ett inte så litet nöje i att lära mig om My little Pony-världen, som har förändrats en del sedan jag var i Ellas ålder. Jag erkänner, om än inte lika villigt, att jag nästan känner att jag saknar Pinkie Pie, Cheval, My little Blöja & co litegrann, och att jag kanske ska leta rätt på mina egna gamla hästar. Det är ju fortfarande KUL att leka!

Idag förändrades min inställning till låten I am sailing. Jag har tidigare sett den som en ganska mossig låt som jag inte riktigt känner något behov av att lyssna på. Men den är ju fantastiskt fin, och kom det inte rentav en tår i ögonvrån när jag lyssnade på den nyss, ja, den är FIN.

Idag åt och fikade jag gott hos pappa, mamma och Simon. Jag skrev även en önskelista. Pappa hjälpte mig lite på traven.

"Du kanske önskar dig en ny TV? Nehej. Det var nåt annat jag tänkte att du kanske önskar dig... ja, just det, Jan Fridegårds böcker om Lars Hård. Och du kanske önskar dig en cykel?"

Cykel hamnade på önskelistan tillsammans med några andra saker, jag har funderat ganska länge på att skaffa en ny, men det har inte blivit av. Gamle Fjodor har varit lite skraltig ett tag.

Nu ska jag nog registrera mig på Facebook, jag ser inte längre någon anledning till att inte falla för trycket, också ska jag lyssna på Winnerbäcks senaste.

Just ja, jag rekommenderar, liksom Camilla, Magnus Ugglas blogg å det varmaste.

Härligt, härligt

En härlig måndag lider mot sitt härliga slut. Att slutet av den härliga dagen är härligt hänger bland annat ihop med att tuppkaka vankas. Ny kurs började idag, grammatik. Nio veckor framåt, jag mår som en prins. Bra lärare också, som det verkar.

Jobbet gick också bra, ibland känns det som att varje lektion är ett slag och att jag vinner en seger varje gång det går ungefär som jag har tänkt, eller bättre.

Summering av veckan

Den här veckan har jag bland annat:

- skrivit en lyckad tenta
- varit hos tandläkaren och fått veta att jag inte har några hål
- köpt krukor, en afrikamask och en lyckopalm
- varit student på ett seminarium och lärare på två lektioner
- läst ut Fakta om Finland
- dansat
- konstaterat att Sonja Aldén faktiskt är snyggare i verkligheten än på TV
- bokat Mika-biljett
- försökt byta fackförbund
- tackat nej till dejt
- tackat ja till dejt

Och nu ska jag gå och lägga mig.

It´s friday, I´m in love

Det gick fantastiskt bra på tentan, så det var kul. Jag hade tänkt att klara den på en och en halv timme, men det tog en och fyrtiofem. Därmed hann en kille före mig och gick efter en och trettiofem. Jag kom tvåa i alla fall, och får vara nöjd med det. Ja, för er som inte känner till den här lilla vanan, eller företeelsen eller vad man ska kalla det, brukar jag alltså tävla i tid när jag skriver salstenta. Jag blir alltid lite mera taggad då, även om jag inser att det kanske inte är så föredömligt av mig som lärare. Men jag ska inte lära ut det till mina elever.

Efter tentan åkte jag till Simon där jag bjöds på god fisksoppa och gott fika. Ringde morfar för att se om jag kunde hoppa in hos honom på hemvägen, men han hade en god vän på besök som hjälpte honom med datorn, sedan skulle han ut och käka. Så vi skulle ta det en annan gång. Han är en företagsam man, morfar.

Jag åkte istället hem via Sollentuna Centrum, där jag inhandlade parmaskinka, sparris och en lyckopalm.

Tentor och jag

Imorgon bitti har jag salstenta, det känns MYCKET bra. Jag är ett stort fan av salstentor, som avklaras snabbt och smärtfritt, att jämföra med hemtentor som hänger över en som ett tungt moln, flera dagar i sträck. Jag ska väl plugga en del nu ikväll i alla fall, även om jag känner mig ganska säker på det hela. Säker på mig själv, vill säga, jag har ganska höga tankar om mig när det gäller tentor. Jag har alltid, på gott och ont, haft relativt lätt för att ta mig igenom sådana saker och kan inte minnas att jag har fått underkänt på något annat än ett syslöjdsprov, som jag betraktar som ett specialfall. Och om någon nu kommer och påminner mig om att högmod går före fall, skulle jag tro att det är troligare att fallet blir bokstavligt, att jag snubblar över tröskeln på väg ut, än att jag kör på tentan.

Tack pappa och mamma för er sol- och badhälsning, det låter som att ni har det helt okej. Här i Stockholm sken solen starkt idag, ett par solglasögon hade rentav kunnat vara på sin plats.

Vad jag drömmer om

Idag har mina elever varit ute och joggat (alternativt skolkat, jag har hört att det finns de som inte är så förtjusta i friluftsdagar av någon anledning), och jag har varit i stan med Camilla. Vi jagade tavlor och krukor, och lyckades hyfsat väl.

Inatt drömde jag att jag var mörkhyad. Jag fick en sticka i fingret, och den var väldans svår att få ut. Stickan var svart, och efter en stund upptäckte jag, att det var mitt finger med, eller åtminstone mörkbrunt. "Får du inte ut stickan, Sara?" frågade en av mina elever, som plötsligt dök upp. "Nej, det är svårt, den är så mörk, och det är så... brunt på fingret", sade jag varpå eleven som ställde frågan och ett gäng elever till som även de dök upp utan att jag märkte det skrattade i högan sky. "Jamen, jag har inte direkt tänkt på förut att jag är svart...", sade jag.

Lokalsinnet, var är du?

I fredags promenerade Simon och jag i stan. Jag hade lite lätt föreslagit att Simon ju skulle kunna lära mig att hitta lite bättre om han möjligen ville. Det ville han, och pedagogisk och tålmodig var han. Och jag upptäckte att det nog står ännu värre till med mitt lokalsinne (det som skulle ha varit) än vad jag trodde. Hej och hå, men jag envisas med att tro på att jag kan öva upp det så att det blir bättre, om än inte bra. Eller vad tror du, Simon? Söder nästa gång?

Tack resten av familjen för en härlig helg!

Sameseminarium

Jag skrev tre inlämningsuppgifter igår, bland andra samegrejen. Det var den som intresserade mig allra minst, man skulle nästan kunna gå så långt som att säga att jag skiter i om samiskan dör ut eller inte och framförallt skiter jag i vad som orsakar ett språkbevarande respektive språkbyte. Uppgiften var från början ganska omfattande, men i och med att jag gjorde den enskilt istället för med en grupp, fick jag göra den lite mindre detaljerat. Kortfattat kan man säga att jag krympte ner ca tjugo punkter till två punker, och kring dessa två punkter plitade jag i all hast ner några välformulerade men intetsägande saker.

Idag på seminariet fick jag betala för det.

Läraren: Vem av er var det som skrev om samerna?
Jag: (tänker tyst) Hoppas att eleverna har hunnit göra klart svamp- och blomhattarna till samlingen...
Läraren: Ingen? Jo... visst var det nån som skrev om samerna?
Jag: (tänker tyst) Kul det ska bli att repa med dem idag.
Läraren: Men, jag är ganska säker på att nån av er har skrivit om samerna.
Jag: Va? Eh... ja, jag har skrivit ett par saker om dem.
Läraren: Ja, och vad säger du då?
Jag: Säger? Eh... om det här med elitgrupper, eller vad tänker du på?
Läraren: Vad tänker du?
Jag: Ja, just det, elitgrupper... ja, vi har ju sametinget, till exempel...
Läraren: Men varför klarade sig inte samiskan då?
Jag: Ja, precis, det var redan för sent när sametinget &co dök upp.

Svamparna och blommorna var klara i alla fall, och repandet gick helt ok.

Kräsen?

Jag fick träffa en optiker i tjugoårsåldern som inte tog i hand när vi träffades (det kanske är jag som är kräsen som tycker att det vore trevligt om optikern räckte den vars ögon hon ska peta i handen?) och som verkade lite allmänt förvirrad.

Jag: Jag har varit förkyld och har nog lite kvar i kroppen, tyvärr, men du få väl titta hur det ser ut.
Optikertjej: Ok, men förkylningen är helt borta nu då?
Jag: Eh... ja, det kan vi säga.

Sedan skulle jag titta upp, ner, höger, vänster och rakt fram medan hon lyste mig i ögat med ett starkt ljus. Slutligen pratade hon om kärl som växer in i hornhinnan och sedan fick jag gå.

Nu ska jag rapidplugga.

Blindstyre

Jag ska snart till optikern, men drar mig lite för det. Dels har jag fortfarande lite förkylning i kroppen, dels känner jag mig alltid så misslyckad när jag sitter där och inte kan säga en enda bokstav. Jag vet ju att jag är närsynt som en kratta, och det kommer ju inte som någon överraskning vare sig för mig eller för optikern att jag inte ser nåt, men ändå känner mig varje gång lite dålig, att jag borde kunna prestera bättre. Starkare och starkare glas åker i den där mojängen man har placerat mig bakom, men varje gång blir mitt svar: "neeej... jag ser inte riktigt nu heller... nej, fortfarande suddigt... nej, ingen skillnad direkt... nej... nu kanske, det är ett o va? Nehej, okej..."

Och det där när han eller hon ska lysa i ögat och varna för kärl som kan växa in i hornhinnan, nej bevare mig väl, äckligt och obehagligt är vad det är.

När det är överstökat kan jag i alla fall åka hem och belöna mig med att skriva vidare om samernas chanser till språkbevarande.

Studiemotiverad och nästan frisk

Igår kväll hittade jag verkligen studieglädjen. Det mesta jag läste var superintressant och jag sög åt mig kunskapen som en svamp. Jag läste om pidginspråk, kreolspråk, definitioner av individuell tvåspråkighet, balanserad tvåspråkighet och olika för- och nackdelar med olika språkliga uppväxtsmiljöer, etc.

Idag känner jag att det är dags att göra slut med den här förbenade förkylningen. Det är något slags all inclusive-variant: halsont, huvudvärk, hosta, feber, trötthet, aptitförlust. Men nu är det inte så mycket kvar förutom lite hosta och lite halsont och möjligen lite nedsatt aptit, så nu ska jag ta på mig riktiga kläder och kanske blir det rentav en sväng till stan ikväll.

Hej vad det går

Jag sitter och skriver en skoluppgift i rask takt.

"Jag gjorde korta intervjuer med två elever, vi kan kalla dem Josef och Maria."

Jag ville inte ha namn som direkt ger en vink om varifrån personerna kommer, typ Knut, och var därför mycket nöjd med mitt namnval, ända tills jag korrläste texten. Vad ska jag kalla dem istället? Hamlet och Ofelia? Carola och Runar? Lady och Lufsen?

Sista minuten

Erlend Loe är en annan författarfavorit, och nu har jag börjat läsa Fakta om Finland. Inget smart drag att börja med den i dessa tider, nu när jag har en massa pluggande att ta igen, men det är för sent att tänka på nu och jag börjar på nåt sätt acceptera att jag ofta skjuter på pluggsaker så länge som bara möjligt och gör allt sånt i grevens sista minut. Jag diskuterade saken med min frisör sist jag besökte henne (vilket var lite för länge sedan, för övrigt), och hon ställde en klok fråga: inbillar du dig att du skulle göra sakerna bättre om du gjorde dem tidigare?

Och jag var tvungen att erkänna, att nej, det tror jag i och för sig inte. Jag jobbar ju faktiskt ofta bättre ju närmare deadline jag befinner mig. Så jag kanske ska planera in i kalendern när jag ska göra grejerna, och övriga tider försöka att tänka på annat..?

Läckberg vs Nesser

Jag har sedan i tisdags morse legat sjuk och läst Camilla Läckbergs Isprinsessan och Håkan Nessers Kära Agnes.

Nu hade jag tänkta att skriva en liten jämförande text, men det blev plötsligt svårt. Som att jämföra en Gorbys pizza med en pizza Roberto från Ronchi (pappa vet vad jag pratar om). Eller som att jämföra ett hål i golvet med en lyxtoalett.

Nesser ist besser, helt enkelt.

Sara på Linnéa

I morgon, i arla morgonstund, långt före tuppen, ska jag gå upp för att åka till Bromma för att därifrån åka till Västervik för att därifrån segla med Linnéa med niorna. Vi beräknas återkomma till stan lördag kväll, så nu laddar jag för knappa tre dygn på böljan blå.

Jag har börjat plugga nu också, det är mycket roligt och jag är en mycket flitig student.

Trevlig helg!

jahaja

Det är lite svårt att komma igång att blogga när jag inte har gjort det på länge, känner jag. Det finns liksom inget att knyta an till, som att personalfesten jag kunde ha skrivit om i förra inlägget blev lyckad, eller att vistelsen i Julita som jag tidigare kunde ha nämnt att jag planerade blev härlig. Och sådär. Men jag har kommit in i en diktarperiod igen, så jag kan ju alltid lägga ut en liten sådan.


balans

jag gillar galenskap
inte idioti
jag längtar efter liv
inte apati

inte idioterna
som kallar den apatisk
som törs vila
inte de apatiska
som kallar den idiot
som törs leva

galen som få

Bajs-LHS

Jag har aldrig varit ett stort fan av Lärarhögskolan i Stockholm och hur saker och ting där fungerar (en riktigt bra lärare och två riktigt bra föreläsare har jag dock fått möta och lyssna till och inspireras av, det nämner jag gärna). Men nu är måttet rågat.

BAJS.

När det gäller praktiken (nej, just ja, det heter ju vfu och är MYCKET bättre än forna dagars praktik), har det fungerat pinsamt pissilla (ursäkta mitt barnsliga och fula språk, men nu är jag upprörd) för min del. Det började med att jag blev placerad på en F-6-skola och hamnade i sandlådan med småbarnen. Jag ska alltså bli högstadie- och gymnasielärare. När jag efter någon termin hade fått nog, fick jag på egen hand fixa en skola där det finns högstadium.

Nu ska jag läsa svenska som andraspråk. Institutionen som jag ska läsa vid tyckte att jag då skulle vara placerad vid en vfu-skola där undervisning i svenska som andraspråk bedrivs. Det är inte utan att jag förstår dem, och eftersom jag på sistone har haft lyckan att träffa några människor som jobbar på ett gymnasium som är specialinriktad på detta, kontaktade jag rektorn där och fick ett trevligt svar; jag är jättevälkommen dit. Vilken chans, vilket flyt! Jag kommer ju att lära mig massor där.

Eftersom vfu-skolorna får ersättning för de vfu-studenter de tar emot, letade jag rätt på en LHS-nisses telefonnummer för att meddela mitt byte. Men se, det gick inte för sig. Man måste ha särskilda skäl för att göra ett byte till en annan kommun, och även om jag hade det så måste jag ha ansökt om bytet före sommaren för att få tillåtelse.

Jag kan gå med på att lösa praktikplats själv om det enda LHS kan skrapa fram är ett dagis (nån som känner till nån socionomstuderande som har fått göra sin praktik på en kebaberia?!), men när LHS sätter käppar i hjulet för dem som
1) är driftiga och fixar praktikplats på egen hand och
2) har turen att lyckas hitta en praktikplats som passar HELT PERFEKT,
då blir jag VRED.

Lesvos

Den sista söndagen i juli jobbade jag mitt sista pass i Stadshuset, och samma dag bokade vi en resa till Lesvos, Grekland. Vi åkte ospecificerat och hamnade på bästa möjliga plats (tror vi), ett fint hotell i Petra, perfekt läge med stranden rakt över vägen. Det var varmt (30+) varje dag, sol, kristallklart saltvatten, god mat och dryck, trevlig grekisk atmosfär och diverse spännande strapatser lite hit och dit. Nu har jag återerövrat min solbränna, som de fyra veckorna inomhus tog ifrån mig (i och för sig vill jag minnas att det regnade mest, så utomhus eller inomhus hade väl inte gjort någon egentlig skillnad, men hur som helst). Men nu är jag alltså hemma igen och på eller vid, eller hur man nu ska säga, din sida igen, Elin. Några bilder:

La bella Italia

Hej mina kära och andra, jag har visst lovat att lägga upp en och annan italienbild här. Semestern var toppen, nu har jag jobbat två veckor i Stadshuset och även hunnit ganska långt med omgörandet i lägenheten. Vi blir mycket nöjda och har det bra när vi målar, tvättar, sågar, fejar, syr, skurar, kånkar, donar och handlar.

Var på Parkteatern i söndags och såg och hörde Daniel Boyacioglu, mycket bra! På hemvägen traskade vi förbi Engelen och kom på att vi har vänner som spelar med sitt schlagercoverband där på söndagkvällar, så det blev ett stopp där också. Kul!

Cykeldag

Jag har aldrig sett fram emot Italien så mycket som det här året, tänkte jag. Sedan kom jag på att jag visst tänkte samma sak förra året (förmodligen året dessförinnan också). Hur som helst ska det bli fantastiskt att få komma dit.

Idag tog jag en cykeltur till Sollentuna och hälsade på pappa och Simon. Helt otroligt vad mycket det finns att njuta av så här års - dofter, färger, värme, ljus, glass och Gud vet vad. När jag hade kommit hem igen blev det en ny cykeltur, den här gången i sällskap av Camilla och i syfte att göra diverse inköp på Willys i Rissne.

Nu är vi hemma igen och ska strax gå ut och tända grillen!

Gratis och Gott i Gamla stan

Igår var jag och två kollegor på uppföljning och utvärdering av ett projekt som Forum för levande historia står för, och där vi har varit pilotskola. Det var en ganska soft förmiddag som avslutades med lunch på Stortorgskällaren. Jag åt en fantastisk pasta carbonara och pratade med tre intressanta göteborgare. Därefter åkte vi till skolan, där resten av kollegiet plus eleverna just hade avslutat fotbollsturneringen. Efter konferens samt ett och annat pysslande med betyg och studieomdömen med mera, promenerade jag till Alvik och tog t-banan tillbaka till Gamla Stan. I Målerås lokaler där var det informationsmöte för Stadshusshopen, och jag blev för andra gången den dagen serverad en delikat måltid - couccous, kycklingfilé, nån slags alternativ tzatziki, sallad och bubbel till det - och det var riktigt kul att träffa shopgänget igen. Ser fram emot att jobba i juli.

Den här dagen har jag hittills tillbringat på balkongen tillsammans med frukost, Håkan Nesser, och sedan även lunch.

Tänk, när släkt och vänner alla mötas där...

Är bloggen nerlagd? Inte långt ifrån, så lång tid som jag har låtit passera mellan varje inlägg den senaste tiden. En ovilja mot att vara offentlig för alla och mot att offentliggöra det som jag inte får offentliggöra (jobbsaker och så) har väl varit den tyngst vägande orsaken till mitt obloggande.

Men det är trots allt skönt och roligt och välgörande att skriva, det kommer jag inte ifrån. Och jag måste ju ha saker att säga som inte har med mina elever att göra, och som jag kan offentliggöra så mycket jag vill.

Sedan i måndags har jag befunnit mig, som säkert ni andra, någonstans mellan förnekelse, ilska, sorg, hopplöshet, overklighet, verklighet, vrede och hopp. Tiden läker alla sår, sägs det, och det är jag beredd att tro på. Men fula ärr? Nej, dem får man nog leva med. "Tror du att man lever vidare någonstans efter det här livet?" frågade min kollega idag efter att hon hade sett att nåt inte var som det brukar och jag hade förklarat hur det låg till. "Ja", sade jag, "det är ju det som gör att man orkar börja sorgearbeta överhuvudtaget."
"Det tror jag också", sade min på både det ena och det andra troende kollega. "Det är ju de som blir kvar som lider", sade jag, "och tanken på att man inte kommer att träffa honom igen går inte att fatta."

"Du kommer ju VISST att få träffa honom igen!" protesterade min kollega bestämt, och jag förbluffades själv över hur jag uttryckte mig, över att ha formulerat mig så direkt efter att ha tillstått att jag tror på ett liv efter detta.

Raj raj

På kvällarna när jag har gått och lagt mig, brukar jag numera läsa en bit i Harry Potter. Jag har inte läst nån av de böckerna alls innan, men nu ska några av eleverna göra en teateruppsättning som utgår från HP, så jag tänkte sätta mig in i det lite. Jag har kommit underfund med att det är mycket mysigt, som att höra en saga innan man somnar (bara att man får läsa den själv, då).

Har varít hos frisören. Jag tänkte först att det skulle få bli lite ljusare, lite mer vårpäls liksom, men i grevens sista minut kom jag på att jag trivs för bra i det mörka för att ljusa till det. Så det blev enligt samma koncept, svart och rött, fast det röda är på lite andra ställen.

Vad mer... har varit på barndop, grannbarnet döptes i lördags. Fick det Absolut Förbjudna Skrattanfallet precis när det var psalmdags. (Situationen var faktiskt mycket komisk). Jag måste jobba bort den defekten - att inte kunna svälja ett skratt. Det blir liksom ännu roligare när man vet att man egentligen inte FÅR skratta.

Uppståndelse och liv var det här

Nu har jag påsklov. Igår, medan jag satt och åt världens längsta frukost, läste varenda bokstav och prick i tidningen samt löste korsord, kom jag på mig själv med att sakna mina elever och kollegor. Den gångna veckan har innehållit god gemenskap, bra stämning, talangjakt och diverse skojiga ting, och det är med blandade känslor jag tänker på att sommarlovet kommer närmare och närmare. Det skulle nämligen kännas högst sorgligt att sluta helt och hållet. Men jag ska väl glädja mig åt att jag har ett jobb som jag trivs så bra med, så får vi se sen vad som händer.

Avslutningsvis en ferlindikt. Glad påsk!

KAN DU HÖRA HONOM KOMMA... (ur En döddansares visor (1930))

Kan du höra honom komma - ej i buller och gny,
ej i tordönets sprakande dunder -
Nej, han vandrar i sin örtagård lik himmelens sky
i morgonens solstänkta lunder - -

Kan du höra honom komma, att han kommer som en psalm-
så mjuk och så drömmande stilla
han vandrar dig till mötes i dagarnas kvalm
och han vill dig inte alls något illa.

Ty han talar ej latin - som den grå teologin
vilken halkat på sin egen halhets halka -
Men han talar som en ton ur en mjuk violin
och han talar såsom aftonens svalka.

- Nils Ferlin

Sabbat

Dagen började med att jag med eld i baken kutade till bussen som skulle gå 11:07. När den äntligen dök upp, kl 11:20, var jag färdig att gå hem igen, krypa ner under täcket och skippa den här dagen helt. Fly förbenad steg jag ändå på och åkte iväg. Jag kom trots förseningseländet ganska i tid till Husbykyrkan, och besöket där var mycket upplyftande, så när jag gick därifrån var morgonens ilska ett vagt minne blott. Jag träffade bland andra ett par kvinnor som jobbar på ett gymnasium där de tar emot nyanlända invandrare, däribland många analfabeter. Jag blev inbjuden att göra min praktik där i höst, när jag börjar läsa svenska som andraspråk. Det var ju riktigt kul, och jag blev på det hela taget väldigt inspirerad av samtalet.

Dagen fortsatte i samma goda anda. Efter att ha ätit potatismos, olivpannbiffar och sås bar det iväg till träningen. Nu mår jag bra i kropp och själ och funderar som bäst på hur jag ska avrunda denna sabbat.

Baka?
Skriva?
Återuppliva yuccapalm?
Läsa?
Plugga italienska?
Sortera fotografier?

Beach 2007: the final countdown

Jag har börjat träna! Kort är köpt, och nuförtiden är jag en flitigt tränande människa på Salveo Gym i Sumpan. Idag var det spinning och core. Det är knappt så att jag tror det själv.

Imorrn är det studiedag, och vi i personalen ska ägna förmiddagen åt IT och eftermiddagen åt värdegrundsarbete/-diskussioner. Klockan är tio över nio och jag ska nu gå och lägga mig - sov risigt inatt av nån anledning. Får skriva mer en annan dag.

I can see all obsticles in my way

Nu är snön borta och vi kommer följaktligen inte få möjlighet att ta ut tandemstjärtlappen för en jungfrufärd förrän nästa vinter. Det är verkligen inget jag klagar på, dock! Die Sonne scheint und der Himmel ist blau och man går på fast mark igen och fåglarna kvittrar och I can see clearly now, the snow is gone.

Vi var ute en sväng igår, och en socialt handikappad man kom fram och började stirra mer än prata, vissa ord fick han dock ur sig. Något för många för att situationen skulle vara till belåtenhet. "Trivs du med ditt jobb?" frågade han, varpå jag svarade: "Absolut".

"Absolut är mitt favoritord!", sade den mycket märklige mannen och tindrade med ögonen, "jag använder det jätteofta själv!"

Jag tog upp min intressevimpel och viftade frenetiskt.

Att lyckas vara ledig

Tillbaka på jobbet idag efter ett välförtjänt, dock förkylt, sportlov. Åttorna är ute på prao de kommande två veckorna, så nu har jag bara sjuor och nior. Det kan väl erkännas att det är skönt att ta det lite lugnare nu, efter veckorna av nationella prov och utvecklingssamtal som låg före lovet. Till helgen ska vi dock på kurs, så helt lugnt och stilla är det inte. Till helgen, jag som inte är någon vän av arbete-eller-studier-under-helger. Det är i och för sig bara fredag och lördag, och jag tror att det kommer att bli kul, så jag ska väl inte klaga, det är mest en principsak. Annat är det förstås när man har ett jobb där man är schemalagd på helger, då är det självklart en annan sak. Då är jag istället emot att jobba när jag inte är schemalagd. Jag är ingen latmask, jag tycker bara att man ska vara rädd om sina lediga stunder.

Nu ska vi fika. Kom ihåg att man bör ge och få minst åtta kramar per dag för att må så bra som möjligt.

Kanske ska skaffa en katt.

Reflektioner över känslolivet

Nu mår jag mycket bättre på alla sätt och vis. Det beror till största delen på de underbara människor som finns i min omgivning. Och samtidigt som jag är fantastiskt tacksam för alla de människorna, så stör det mig lite att vara så beroende av andra. Mest är det väl bara ett stort plus, men det sticker onekligen ett hål på den fantasibubbla som jag ibland sätter mig i, den där jag tror att jag själv har kontroll över mitt välbefinnande och allt det där. För det är ju inte bara jag, det är ju så mycket andra. Ensam är inte stark, etc, etc, etc. Lite skrämmande men samtidigt så stort när man ser att det "funkar". Ja, jag är medveten om att jag kan låta en smula schizofren.

Nu ska här lagas mat, därefter ska vi titta på Dagboken - jag sökte dig och fann mitt hjärta.

SnorSara

Jaha, ni. Svensklärare och skrivkramp, det ser ut det. Visst skulle jag kunna avlägga rapport om var dags plåga, aktivitet och lärdom, men ibland känns det som att det skulle vara lika kul för er att läsa om det som att sitta och titta när jag pillar mig i naveln. Det är knappt att jag själv är intresserad av vad jag skriver, då kan jag ju inte direkt begära det av någon annan.

Nu har jag dragits med den här förbenade förkylningen i över en vecka, och imorgon tänker jag ta till alternativ medicin för att bli av med eländet. En kollega som intresserar sig för botemedel av alla tänkbara slag tipsade om att koka lök i mjölk och sedan dricka mjölken. Möjligen skulle man käka löken också, det kanske är bäst för säkerhets skull. Funkar alltid, lovade hon, och nu har jag kommit till den punkten att jag är redo att ge det en chans.

Annars är jag bara allmänt trött på typ allt och alla, men det går väl över av sig självt så småningom, får jag hoppas. Eller så krävs det någon alternativ medicinering där också, typ kanelbulle kokad i hönsbuljong.

Rapport

Senaste nytt: vi har köpt en tandemstjärtlapp.

Om att jobba, prioritera och ha det bra

Nu har det dröjt ett tag igen - jag har haft fullt upp, och de stunder jag inte har haft fullt upp har jag uppskattat det så mycket att jag inte har velat fylla upp de stunderna med en massa saker som jag inte verkligen har velat göra. Inte för att det tar särskilt lång tid att blogga lite, och visst är det kul, men ibland hamnar det helt enkelt lite längre ner på prioriteringslistan och får lämna företräde för sådana saker som att äta frukost länge, hälsa på familj och vänner, läsa en Nesser-bok, sova ut på morgonen, promenera och så vidare och så vidare...

Det är mycket på jobbet nu eftersom det är utvecklingssamtal på gång samtidigt som det nationella provet för niorna. Vansinnigt kul, dock. Vansinnigt kul hade jag även i helgen, då vi hade systrar och vänner här på middag innan vi gick ut allihop. Och nu är det helg igen, jag planerar att ha det väldigt bra.

Det här är Glader, vår trädgårdstomte (eller snarare balkongtomte).

Söndag, fullspäckade söndag

14:00 infann vi oss båda vid frukostbordet. Det blev en innehållsrik frukost med ostochgurkmackor, juice, kaffe, ägg, mörk choklad och uppdateringssnack. Klockan var närmare 17:00 när vi avslutade det hela, och sedan var det ju nästan dags för middag, som blev tagliatelle med laxröra, också detta med gott om uppdateringssnack till. Så blir det när man vanligtvis träffas varje dag och fortlöpande kan diskutera vad som händer, och sedan inte ses på en hel vecka. Annat som vi har gjort idag är att plugga (jajjemän, ni läste helt rätt!), dansa och äta vinbärspaj. Vi tredubblade receptets mått på degingredienserna (förutom margarinet, sist vi gjorde det simmade nämligen allting i smör när det var klart), och det blev lagom mycket deg i förhållande till bären.

Imorgon ska jag inhandla en kalender, ett arbandsur (behövs på jobbet, har jag märkt! Jag har visserligen en fin klocka, men skönheten är också det enda syftet den svarar mot eftersom visarna och pluttarna som står för siffrorna är så små så att man behöver förstoringsglas för att ta reda på vad klockan är) och några böcker. Dessutom ska jag tvätta tvätt och skriva färdigt mitt vansinnesverk, så det är väl bäst att jag intar ryggläge nu snart. Funderar även på om herr professor litteraturvetare skulle godkänna min självbiografi som examinationsuppgift, med tanke på vad det är för kurs jag läser, men jag hoppas inte det. Dessutom skulle den ta betydligt längre tid att skriva än den diskuterande texten kring Zürns Jasminmannen, Nervals Aurélia och Austens Förnuft och känsla, även om jag i vissa skrivande stunder slås av en liten tanke att det skulle kunna vara precis tvärtom.

Yadda yadda

Första jobbveckan har förflutit, och jag har jobbat mer än mina 50%, vilket var väntat. Allt är ju nytt. Jag trivs i alla fall mycket bra!

Idag har jag låtit klacka om mina skor, lämnat in min vinterjacka för utbyte av blixtlås (jag tänkte att jag under återstoden av (kvasi)vintern ska slippa att krypa i och ur jackan), städat samt anmält mig och Simon till en kvällskurs i italienska. Från och med den 7:e februari kommer vi att förkovra oss i la lingua italiana på onsdagskvällarna, det ska bli skitskoj! Och under våra två italienveckor i juni kommer vi inte att prata annat än italienska. Och som vi konstaterade förut kommer mamma inte att kunna beställa annat än "un poco di pane", och det vet vi ju nu vad italienarna menar med det. Inte ens en macka! Jorå så att... Ja, jag är ironisk förstås, mamma kommer förmodligen att klara sig bäst, språkgeni som hon är.

Nu sitter jag här med ett mission very possible; jag ska skriva min vansinnestenta (dvs examinationsuppgiften för förra terminens sista kurs, Vansinnets litteratur). Johanna lämnade mig just, imorrn bitti far hon till Gran Canaria. Och imorrn kväll återvänder Camilla därifrån. Kul för mig att de inte åkte samtidigt!

Fröken

Slit och släp. Fast det är otroligt kul att vara igång och jobba igen! Inte för att jag tycker om att kliva upp tidigt på mornarna, men det är bra mycket trevligare att komma lite trött till jobbet, ta sig ett par koppar kaffe och träffa en massa trevliga människor än att sova till ett för att sedan gå upp och sätta sig vid datorn och skriva hela dagen, i ensamhet. Ofta, åtminstone. Jag erkänner gladeligen att jag är mycket tacksam för mina måndagar och fredagar, då jag får sova ut. Återkommer med längre inlägg inom kort. Eller inom en rimlig framtid i alla fall.

Nytt, gott år

Happy new, som vi säger. Det här årsskiftet känns saker och ting verkligen nya och i förändring, men inte på ett sådär krystat sätt som det kan kännas ibland (när man försöker pressa ur sig finklingande nyårslöften om kost och vikt och dygnsrytm men vet med sig att de så kallade löftena inte är något annat än fina tankar om hur det skulle kunna vara. Och ärligt talat, om man verkligen önskade sig ett liv med fler ärter och morötter och mindre choklad och bakverk, skulle man då inte göra mer för att få det så än att skänka det en tanke en gång om året?). Nej, det här årsskiftet känns det nytt och föränderligt på ett mer verkligt sätt, det vill säga att saker - omständigheter, prioriteringar, rutiner - förändras. Jag har fått jobb, för att ta ett exempel! Från och med nästa vecka ska jag jobba som svensklärare i en sjua, en åtta och en nia. Skitkul känns det och på halvtid är det vilket inte heller känns så tråkigt, snarare väldigt i linje med mina tankar och prioriteringar för våren.

Inatt såg vi en romantisk film om ett gäng vackra män i långt hår som bröt sig in hos fina familjer och rövade bort rikemansflickor för att fria till dem. Sedan red de omkring på åkrarna och blev jagade av soldater och insåg att de var som gjorda för varandra. Så nu väntar vi på att våra män ska krossa ett av våra fönster och ta sig in här och rida iväg med oss ut på äventyr och gifta sig med oss.