Om mjukisbrallor

Mattias har skrivit ett inlägg (oväntat!) som jag tycker mig se lite stockholmsförakt i (inte lika oväntat). Jag känner att jag måste klargöra några saker i syfte att försvara denna vår fantastiska stad.

Jag läste också City den dagen då mjukisbrallabrallisen stod för "gatumodet", en i mina ögon kul grej som tidningen kör med. Jag reagerade också, det var faktiskt ganska komiskt. Men. Poängen med det inslaget är ju inte densamma som poängen med ett modemagasin eller en catwalk. Bara för att killen som var med dagen innan hade ett rött parti i håret, innebär det inte att det i Stockholm är inne med rödfläckigt hår.

Samma sak skulle jag vilja påstå gäller för mjukisbrallan - den är inte inne i Stockholm (även om den var det för inte så länge sedan, vill jag minnas). Däremot finns det vissa typer av människor som kör den stilen, och de knallar omkring i stan bland bärare av en uppsjö av andra stilar. Det är charmen med Stockholm. Sedan är man naturligtvis fri som en fågel att tycka vad man tycka vill om mjukisbrallor. Själv går jag inte längre än till tvättstugan eller till sopnedkastet med mina. (Inte för att slänga dem, dock!)

Fel tid, fel plats

Såhär hade jag på ett ungefär planerat dagen:

08:30 Mobilen piper. Går upp, äter en härlig frukost och läser tidningen i lugn och ro.

09:00 Går ut för en uppfriskande promenad, gläds över fågelkvitter och frisk luft.

09:45 Kommer hälsosam tillbaka och tar en dusch, fixar till mig och läser en del.

11:00 Gör en härlig liten lagom lunch som jag avnjuter i en stressfri tillvaro.

12:00 Åker till föreläsningen som börjar kl 13

Såhär gick det:

Tid okänd: Grannarna borrar och borrar. Jag sover. Grannarna borrar och borrar och borrar. Jag vaknar till så sakteliga och konstaterar att det låter som att tredje världskriget har brutit ut.

Tid fortfarande okänd, men på väg att uppenbaras: Stapplar upp, går fram till mobilen, plockar upp den och upptäcker att den sover hårdare än vad jag gjorde nyss. Kollar i stället klockan på stereron.

11:16 Inser att jag kommer att behöva skippa vissa av mina inplanerade saker.

12:07 Springer iväg efter att i all hast ha slängt i mig några mackor, klätt mig, satt upp håret i en ful tofs, dragit några varv med mascaraborsten och läst rubrikerna i tidningen.

På kvällen funderade jag lite över fenomenet personer-som-kan-betraktas-som-konstiga-för-att-de-gör-saker-som-i-sig-inte-är-konstiga-på-otippade-platser, då jag fick bevittna en snubbe som kom för att vänta vid samma busshållplats som jag. Han hann stretcha igenom typ hela kroppen innan bussen kom. Helt omotiverat, verkade det, eftersom han först kom gående i sakta mak och vanliga kläder. Ingen svettdroppe eller träningsbyxa så långt ögat nådde. Jag försökte att hålla mig så gott det gick för skratt när han, helt seriös, satte händerna mot busskuren och började trycka överkroppen mot den, samtidigt som han med blicken sökte mina (obefintliga) beundrande ögonkast. Man måste förmodligen ha varit där för att se hur roligt det såg ut.

Vi hade i alla fall inte tur med vädret

Idag började alltså nya kursen, och jag upptäckte till min förtjusning att även Marlen är lite inställd på att vara ambitiös de kommande veckorna. Bra, då kanske vi kan peppa varandra. (Du kan komma hem till mig på middag och så kan vi sitta här och äta och dricka gott och då även komma in på talandets och skrivandets konst. En fin förening av nytta och nöje).

Idag skulle vi ha köpt ett köksbord, men våra planer ändrades då vi upptäckte att affären där vi skulle införskaffa det inte existerade. Snacka om att bli snuvad på konfekten. Vi har däremot handlat massor av andra saker. Jag ska inte nämna vad det var, däremot kan jag avslöja att det var på Willys vi inhandlade alla dessa saker. Så då kan ni ju gissa resten.

Nu får våren ta och komma förresten, så att vi kan börja prata om andra saker. Det enda man hör och läser hela dagarna är kommentarer om hur många sollapare som sitter på Dramatens trappa och påpekanden att stockholmarna helt trotsigt minsann har plockat fram sina solbrillor, och SMHI:s nissar som pratar om sol och regn och regn och sol på ett som det verkar helt godtyckligt sätt, och tulipanförsäljarna som får problem för att folk inte handlar blommor på grund av uteblivna vårkänslor och bevare mig väl vad mycket det finns att säga om våren som aldrig vill dyka upp. En vårpratarkrönika, möjligtvis två, kanske tre om de är riktigt roliga, kan vara kul att läsa. Men mig veterligen finns inget Rekommenderat Dagligt Intag på typ en vårkrönika om dagen, så det kanske kan räcka nu. Kan vi få läsa om något annat än vädret?

Skit också!

NEJ!

"Sedär", konstaterade jag för mig själv, "jag fick ju ihop ett helt seriöst inlägg".

Men hur mycket mat var det inte i det där inlägget..?!

Är det dags för mig att byta namn på bloggen till Allt om mat? Eller kanske snarare Om all mat?

Andlig vaxpropp

Idag har jag för ovanlighetens skull lyssnat lite på radio, och råkade då få lyssna till en cover av "Listen to your heart". Och jag kände bara, att vad mycket enklare det vore om man bara behövde lyssna på sådant som man förstod. På sådant och sådana som talar svenska. Eller något med ord åtminstone. Lite eldskrift kanske. Det känns lite som att jag har fått en andlig vaxpropp, och det är lite tråkigt att bara hålla på att gissa hela tiden.

Imorgon börjar nya kursen, en tiopoängare i retorik. (Det känns ju lite ironiskt med tanke på ovan nämnda problem). Jag har, kors i taket, redan införskaffat en del litteratur, och jag ser mycket fram emot kursen. Men alltså, det får gärna hända lite fler saker de kommande tio veckorna. På lite olika plan. Annars kommer det ju att sluta med att man lever ett sådant här liv, som Millan och jag pratade om tidigare ikväll:

Måndag: falukorv och makaroner
Tisdag: köttbullar och makaroner
Onsdag: omelett
Torsdag: fisk och potatismos
Fredag: kyckling och ris
Lördag: klyftpotatis, stek och sås
Söndag: paj

Måndag: falukorv och makaroner
Tisdag: köttbullar och makaroner
Onsdag: omelett
Torsdag: fisk och potatismos
Fredag: kyckling och ris
Lördag: klyftpotatis, stek och sås
Söndag: paj

Måndag: falukorv och makaroner
Tisdag: köttbullar och makaroner
Onsdag: omelett
Torsdag: fisk och potatismos
Fredag: kyckling och ris
Lördag: klyftpotatis, stek och sås
Söndag: paj

osv...
osv...

osv...

Obladi, oblada

"Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?"

Ja, jag säger då det. Det gör tydligen riktigt ont i år, för det är ju ingen hejd på tvekandet.

Nu var jag på väg att bekänna att jag gjorde negerbollar igår och att allihopa - inte enbart på grund av mig, men delvis - nu är slut, men det skulle ju strida mot min strävan att dra ner på mat- och godisinlägg och utöka antalet seriösa inlägg. Undrar förresten hur många seriösa inlägg jag har skrivit hittills... kan det vara runt ett nånstans?

Jaha... vad ska jag dra till med... Utrikesministern har avgått, ja, jag kunde ju kommentera det. Det känns sannerligen som att vi lider en akut brist på just kommentarer om hennes avgång. Vad ska man säga? Åk hem och vila.

Barappabambam

Grannarna spelar Little Drummer Boy på högsta volym. Come, they told me, barappabambam... Jag kontrar nu med Aerosmith, det borde lära dem att veta hut.

Finns i din butik inom kort

Här är min nya singel som släpps inom kort. Den heter Önsketänkande.

A little less conversation
a little more writing please

A little less flams och trams
a little more tenta please

A little less betapet
a little more Pappa Goriot please

A little less leta köksbord på Blocket
a little more ordbajseri

A little less snöoväder
a little more sunshine please

A little less plagiat
a little more plugga please

Iakttagelser av olika slag

Nu har jag börjat med tentan på riktigt! Jag har gjort iakttagelser, grupperat dem och tyckt mig se samband. Det enda som återstår nu är att få det på pränt, vilket inte brukar ta så lång tid.
Jag har även gjort iakttagelsen att min blogg skulle kunna förväxlas med en mat- och godissajt. Vad hjärtat är fullt av talar munnen... och vad magen är full av talar bloggen, tydligen. Måste bli bättring på det där. Måste skriva mer om stora världsproblem och deras lösningar, mindre om negerbollar och knasiga dieter. Eller som Anna-Karin Elde säger det...


Annars skulle jag ju kunna publicera min tenta här när den är färdig, det skulle onekligen bidra till att ge bloggen en mer seriös, mindre matig image. Och vem är inte intresserad av att veta vad jag har kommit fram till i mina jämförelser mellan Balzac och Spillane? Precis, jag menar det.

Vad jag tror att jag kommer att måsta ha när jag blir gravid

Det finns vissa saker som jag då och då blir sådär paniskt sugen på. Sånt som man kan ge sig ut mitt i natten för att få tag på, trots att man vet att alla affärer är jättestängda. Jag har nu slagits av en liten tanke; eftersom man när man är gravid tydligen blir paniksugen i överkant, kanske det ligger nära till hands att det är just de här sakerna, efter vilka jag även som högst ogravid kan känna en längtan bortom all rimlighet, som jag kommer att vilja ha. Vi har exempelvis

Cheesecake

Knasen (fast nu var det ett tag sedan... det finns väl kvar?)

Nybakade scones med ost

Squash

Riesen

Glass med chokladpluttar av något slag

Avokado

...fast när (eller snarare om) det väl kommer till kritan så blir det väl ändå typ selleri och asfalt som man kommer att sukta efter.

Tilläggas bör att jag inte är stressad av någon biologisk klocka, jag bara kom att tänka på det.

Du är vad du äter

Om det stämmer, det där med "du är vad du äter", då är det inte så konstigt att folk tycker att Camilla och jag är lika.

Svammel

Kära hjärtanes alltså, vad livet är spännande.

Förra veckan tackade jag nej till ett jobb som jag var säker på att jag ville ha, ända tills jag fick det. Då tackade jag nej. Det är som när man nån enstaka gång blir lite intresserad av nån, ända tills han visar sig intresserad. Då tackar man för sig. Men nehej, nu sitter jag visst och avslöjar för mycket.

Jag känner mig lite disträ. Jag blev det nu när jag skulle skriva. Innan har jag känt mig samlad och fokuserad. Men jag har haft fokus på sånt som inte riktigt får plats i ett blogginlägg, och därför blir det spretiga och tämligen ovidkommande saker som hamnar här. Jag ber om ursäkt, det är inte meningen att undanhålla er de riktiga sakerna och bara försöka svamla bort mig.

Idag var jag ute på min obligatoriska promenad och höll på att blåsa bort, det var väldigt stormartat. Dessutom blev jag stoppad av några feta fåglar som hade spärrat av vägen för mig. Jag har lärt mig att klara av spindlar, kackerlackor och ödlor, men fåglar skrämmer verkligen skiten ur mig. Jag stod och darrade som ett litet asplöv tills drakarna, jag menar fåglarna (dom var faktiskt nästan i drakstorlek), hade sörplat klart ur vattenpölen och behagade flytta på sig.

Nu ska jag bespara er mera svammel. Förhoppningsvis har jag samlat mig lite när jag skriver nästa inlägg. Och om så inte är fallet så ska jag då åtminstone försöka ge sken av att vara samlad.

Första utkastet

Idag ägde det sista seminariet med den o så kunnige litteraturvetaren rum, och jag sörjer. Jag borde ha klätt mig i svart, inte chockrosa. Nästa vecka är det tentavecka, då ska jag sitta hemma (otippat) och skriva en hejdundrandes hemtenta. Den går ut på att göra en jämförelse mellan ett avsnitt ur Balzacs Le père Goriot och ett avsnitt ur Mickey Spillanes My Gun is Quick. Jag har spånat lite, och än så länge kommit på följande jämförelser:

--> Goriotavsnittet är en översättning till svenska, den andra är på engelska (i mina papper, that is).
-->Goriot har jag läst, den andra har jag aldrig hört talas om.
-->Goriot skrevs på 1800-talet, den andra på 1900-talet.
Men det stinker ju onekligen lite underkänt, detta. Jag har därför ett annat litet förslag på hur jag skulle kunna utföra tentan. Här kommer ett utkast:

"O du o så kunnige litteraturvetare. Jag är väl medveten om att du har bett mig att jämföra två texter, men låt oss nu inte tänka på dem. Låt oss istället prata om dig. Som du säkert har lagt märke till har jag närvarat vid vartenda seminarium, förutom ett halvt, när jag var inlåst och följaktligen hade lite svårt att närvara. Du ska veta att du är omskriven ett flertal gånger i min blogg. Och om jag istället för att jämföra det två texterna jämför dig med den där lallaren till lärare jag hade förra terminen, finns det bara en sak att konstatera: YOU'RE THE MAN!
/Din största (på intet sätt i bokstavlig mening, dock) beundrare."

Stadspromenad, Sakine och Södergran

Fyra är siffran för hur många dagar jag nu har hållit igång med mina promenader. Idag promenerade jag i stan, eftersom jag ändå hade ärenden där. Det är ju fantastiskt fint i vår stad! Det enda som förtog känslan av skönhet lite var alla skyltar som varnade för snöras och fallande istappar, vilka fick mig att börja fundera över hur statistiken över dödsfall orsakade av sådana saker ser ut nu för tiden.

På vägen hem bläddrade jag lite i City och stötte således på min icke-favorit Sakine Madon. Ursäkta mig, men vad är det för krönikor hon totar ihop? Är hon ute efter att marknadsföra sig själv för att få kompisar och kille, eller har hon bara ett självhävdelsebehov av modell XL?

Nu ska jag ägna lite mer tid åt Södergrans askluriga men vackra Dagen svalnar, sedan är det bestämt dags att hoppa i bingen.

Human plan

Jodå, nu är negerbollarna slut, men så har också Camilla och hennes vän Jennie hjälpt mig att äta upp dem (de bidrog med att äta varsin boll). (Jag gav dem bara en var nämligen, eftersom det inte fanns fler sen). Jag funderade ju på att ta till Rikshospitalets diet efter denna masskonsumtion, men efter att ha letat förgäves efter den kom jag på att jag ju hade stoppat upp den någonstans där solen inte skiner. Jag har därför utarbetat en annan, mycket mer human plan. Den går ut på att promenera. En timmes rask promenad om dagen. Jag har än så länge hållt igång i två dagar! Magen bara sugs upp, den har nu en närmast konkav form och jag är mycket nöjd.

För övrigt kan jag ursäkta mitt blogguppehåll med att jag fick hoppa in och jobba hela helgen eftersom S blev golvad av flunsan. Det var lite mycket där ett tag eftersom jag även skulle försöka hinna läsa ut Delblancs Stenfågel, men jag hann med alltihop, och nu kan jag se fram emot tre lediga helger i rad! Boken var för övrigt mycket bra, tyckte jag, den kan jag rekommendera. Faktum är att jag tog boken till mitt hjärta redan när jag läste dess underrubrik; "en berättelse från Sörmland".

Dagens diss: Män(niskor) som tar av sig vigselringen när de går ut, eller när de tycker att den inte passar. Diss, diss, diss, diss, diss å det bestämdaste.

Tio små negerbollar

I förrgår när jag satt hemma och läste och läste och läste och läste blev jag plötsligt sugen på nåt gott. Inte gott som i mat, alltså, utan gott som i choklad/kakor/godis/socker. Jag stod dock emot frestelsen och satt kvar och läste istället för att gå och införskaffa nåt att dämpa suget med. Men så när jag kom tillbaka efter att ha mött Ingrid vid busshållsplatsen, så stod Inger i porten med en burk Mammas Chokladbollar.
-Vill du köpa dom, och stödja min dotterdotters klass?
-Ehh... JA! Här ska stödjas!

Jag såg det som ett tecken, serni. Om inte muhammed (jag) kommer till berget (affären), får berget (negerbollarna) komma till muhammed (mig).

Nu försöker jag komma på hur jag ska kontrollera min konsumtion. Dom slinker så lätt ner, dom små bollarna. En blir två, två blir tre, och plötsligt är man farligt nära vad som står i rubriken. Jag kanske får ta till den där dieten imorgon.

Diet

Såg Expressens löpsedel idag, som gastade nåt om Carolas paniska/desperata/motsvarande diet. De tjocka, svarta bokstäverna i de tunga orden på löpsedeln gav liksom signaler om att här snackar vi allvarliga grejer va! Om Carola inte håller den här dieten kommer säkert ett rymdskepp att landa i hennes trädgård, och slemmiga, hålögda aliens med dålig andedräkt och riklig fotsvett kommer att hoppa ut och helt hänsynslöst ta med sig Carola i sitt skepp. De kommer att ta med henne hem till sin planet där hon tvingas underhålla alienfursten varje dag genom att sjunga sina låtar från den gamla goda tiden.


Jag menar... hur seriös kan en diet bli? Såvida man inte väger sjukligt mycket (eller litet?), vill säga. Så här ser i alla fall Carolas diet ut:

13-dagarsdiet

Frukost: Kaffe.

Lunch: Ägg, tomat, spenat.

Middag: Biff, citron, sallad.
Ingen pasta och inget ris.

Kallas "Rikshospitalets diet"

Nu undrar jag, var finns resten av listan? Vad ska man ha till kvällsfika? Vad ska man ha på nattmackan? Nej, om jag vore Carola skulle jag ta Rikshospitalets diet och stoppa upp den nånstans där solen inte skiner. Eller har jag missat nåt med årets melodifestival? Får man extrapoäng för asketiskt leverne?

En trasslig historia

Angående ma:s kommentar på förra inlägget, så njae. Det är för sent att söka till den kommande höstens kurs, och eftersom jag har lagt upp det så att jag läser all svenska nu, så har jag inget annat att välja på än att läsa inriktning nummer två nästa vår. Då har jag nämligen "bara" den och en "allmäntermin" kvar, och allmänterminen ligger alldeles i slutet av utbildningen. Så som det ser ut så kan jag inte läsa psykologi med mindre än att jag tar ett studieuppehåll nästa vår, vilket jag inte är det minsta sugen på.

Men det är inte så illa som det skulle kunna vara. Från början hade jag ju bestämt mig för att läsa historia som andra ämne, så nu är det ganska givet att det blir det. Anledningen till att jag började tveka var bl a att jag tvivlade på om jag skulle klara av den kursen, som tydligen ska vara den tyngsta. Men nu när jag på sätt och vis inte har nåt annat val, känns det faktiskt kul att ställa in mig på att ändå läsa historia. Jag får helt enkelt lov att klara av det.

Så mycket för Carpe Diem

Ibland känner jag att jag är ganska bra på att leva i nuet. Men så finns det ju vissa omständigheter som gör att man ibland gör allt annat än det. Valen som man titt som tätt måste göra gör att man vissa stunder måste leva i framtiden. När det gäller utbildningen så har jag klart för mig vad jag ska läsa den här terminen och nästa, samt att jag senast den femtonde april ska ha valt vad jag ska läsa nästa vår. Fram till nu har jag dessutom haft någorlunda klart för mig vad jag då ska välja - psykologi.
Men så fick jag veta igår, att psykologin startar bara på höstterminerna, inte vårterminerna. Kanhända är det en detalj som man bör ha kollat upp om man går lärarprogrammet (där ansvaret för att man efter fem års studier kommer ut med en utbildning som dels gör att man kan få ut sin examen, dels är tillräckligt vettigt ihopsatt för att ge jobb, vilar uteslutande på studenten själv), men jag har bara inte tänkt på att sätta mig och läsa alla detaljer om inriktningen som jag ska läsa 2007.
Så var det med det. Alla vi som ibland upplever en viss svårighet med att leva i nuet, vi kan åtminstone skylla på samhället.

Inte nog med att det igår sket sig med min utbildning. Idag står det i SvD att gymnasielärare kommer att ha svårt att få jobb. Va, ursäkta? Det senaste jag läste var att utsikterna var så väldigt goda för förskollärare och gymnasielärare. Jaja, så pålitliga som de där spådomarna verkar vara kommer det väl ha svängt fram och tillbaka några gånger till innan jag blir klar.

Hjärta

Jag har just slagit mig ner på tunnelbanan och håller på att plocka fram min bok, när någon slår på fönstret. Tittar dit och ser en kille som står där och ler och visar på något han har gjort på fönsterrutan; han har gjort imma på fönstret och målat ett hjärta med fingret. Han ser så nöjd och söt ut, och när tåget tuffar iväg vinkar han på ett nästan förläget sätt, och jag vinkar tillbaka och undrar hur han kom på att han skulle göra ett hjärta just till mig.

En nyans brunare

Såhär under vinterHALVÅRET (själv tycker jag att man borde begränsa det till vinterkvartalet, dvs nov-jan) kan man ju lätt känna sig lite genomskinligt blek. Jag ska nu dela med mig av ett enkelt litet trick som gör inte bara dig själv brunare i dina egna ögon, utan hela världen kommer synas dig ha en mindre blek nyans.

Gör så här:

Stoppa in fingret i ögat när du står och applicerar din foundation. Fumla lite när du ska rätta till det, så att linsen (icke-kontaktlinsbärande avrådes från detta försök!) blir täckt av foundation. Se, så bruna alla blev!

På tal om vinter, nu får det väl ändå räcka. Det här längtar jag efter:

Fjorton nyanser av brunt

Eftersom Marlen undrar hur det ser ut hemma hos oss, kommer här en liten bild på en liten del av vardagsrummet, för att stilla lite av nyfikenheten. Det blir kanske fler bilder framöver. Men annars är du självklart välkommen hit att titta själv!

Avschy man kan dämpa

På morgnarna är det så trångt, så trångt, så väldigt trångt på t-banan mot Mörby. Det vill till att alla har borstat tänderna ordentligt efter frukosten, annars blir det inte kul för dem (oss) som står runtomkring, med tanke på att närheten är väldigt stor. Den här morgonen stod jag och trängdes med bland andra Gudrun Schyman. Hon hakade på oss andra som stod och fällde några kommentarer om hur trångt det var och är det alltid så här trångt och ja, så här dags är det alltid det, och får jag hålla i dig lite här, och det spelar egentligen ingen roll att man inte har nåt att hålla i sig i för så smockat som det är finns det ändå ingen möjlighet att man skulle ramla.
Jag har aldrig betraktat Gudrun som folkkär, men efter denna vår gemensamma resa måste jag tillstå att min syn på henne har förändrats en gnutta till det bättre.

Alienation

Igår kväll gick vi runt i de fina kvarteren av någon outgrundlig anledning. På ett sätt kändes det väldigt komiskt, för det var så tydligt att vi (Milla och jag, that is) inte passade in.
"Det verkar som att det är platinablont och ganska platt hår som gäller för tjejerna..."
"Ja... därmed känns det som att vi är ganska helt fel..."

Kösystem som i Afrika, det kändes ju lite konstigt att träffa på det igen. När en av vakterna fäste blicken på ett gäng som stod bakom oss och frågade "jaha, och hur många är ni?" kände vi att nej, sånt där fick vi nog av redan för tre år sedan då vi hade vissa problem med att köpa vårt dagliga bröd eftersom kösystemet förutsatte att man armbågade sig fram på ett sätt som är svårt för en svensk. Då vi dessutom var mer eller mindre omringade av snubbar som tydligen hade festat loss på glo-sylta med bläng-sås (de hade förmodligen aldrig sett rufsiga brunetter förut), fattade vi snabbt beslutet att gå därifrån.

Kvällen var dock väldigt givande och intressant på många sätt. En ovanlig kväll. Med ovanliga men bra samtal.

Drömmen som inte slog in

Jag ska skriva en låt! Har fått värsta inspirationen. Den ska heta

Röd och gul och vit och svart, gör detsamma har han sagt, sjäv säger jag att det gör inte alls detsamma, himla skit jag blev i alla fall röd i pannan.

En favorit av en favorit

Han som hade ledigt

En underlig förnimmelse griper mig när jag svänger om vid

hörnet.

Vad händer egentligen, vem är jag, varför går jag här?
Det faller ett milt regn, jag slår upp kragen på min rock.
Jag ser herrar med portföljer bana sig väg genom trängseln,
alla tycks ha viktiga saker att bestyra utom jag.
Jag ser bilar och spårvagnar, alla har ett mål utom jag.
Mekaniskt går jag vidare, allt flyter bort i regnet,
konturer och färger löses upp, det hela blir så overkligt.
Genom larmet som når mig som dyningar från havet,
hör jag en stämma, varifrån och vems?
"Från evighet till evighet varar mitt rike,
allt annat är en dröm, är meningslöst och tillfälligt.
Utan att du vet, stackars själ, vad saken gäller,
går du några hemliga ärenden för mig.
Jag måste välja dig, du var den ende
på hela gatan som för tillfället hade ledigt."

-Hjalmar Gullberg

En o så kunnig och en nolla

Jag litar blint på min lärare, den o så kunnige litteraturvetaren.

Jag: Madame Bovary lider ju antingen av en borderlinestörning, eller så är hon en elak surkärring. Är det meningen att man ska sympatisera med henne?

Doskl: Madame Bovary är förmodligen världens bästa roman.

Jag: Madame Bovary är utan tvekan en väldigt intressant bok... Det enda jag är lite tveksam till är hur man ska förhålla sig till Madamen. Väldigt bra bok, dock!

Doskl: Mme Bovary inser ju inte själv att hon är en nolla.

Sedär... hon är alltså ingen hjältinna i vars fanclub man förväntas söka medlemskap. Bra. Då drar jag slutsatsen att vi båda hade rätt, den o så kunnige litteraturvetaren och jag. (Observera att ovanstående citat är fritt plockade ur sitt sammanhang och godtyckligt ihopsatta. Kronologiskt stämmer det dock någorlunda bra.)

Röd och gul och vit och svart, gör detsamma har Han sagt...

Marlen, lycka till med eventuell blekning! Det går säkert bra. Och om inte annat så är det ju inte hela världen att se ut som en tiger ett tag. Min mor såg ut som en sådan på sin mormors begravning, om jag inte tar miste?

Själv har jag nu varit brunhårig skitlänge, nästan som min vanliga (nej, jag menar naturliga) färg, bara lite mörkare. Det är definitivt tid för nåt nytt. Kom på att rött vore kul, och drog mig till minnes en röd färg jag hade i början av förra sommaren, och som jag tyckte om.
Dock minns jag såklart inte exakt inte vilken färg det var jag hade i då. Jag har ett svagt minne av att det var en korthårig tjej på förpackningen, men hittade ingen sådan. Det blev till slut en intensivtoning, som jag ska sätta i imorgon. Hoppas att det tar, trots att jag är så mörk nu.

på Willys med Whiplash

Första delen av dagen ägnades åt Willysbesök tillsammans med Camilla. Vi handlade mat för en hel månad (hoppas vi). Det enda vi inte hittade var vattenkanna och savoiardikex. Efter att ha gått fram och tillbaka längs kexhyllan ett inte oansenligt antal gånger, hittade jag en personaltjej och gick fram till henne.
Jag: Hej, ursäkta, har ni savoiardikex?
Personaltjejen: *ser oförstående och lite rädd ut*
Jag: S a v o i a r d i k e x, sådana som man gör tiramisu på...
Personaltjejen: ... --- nej! Tyvärr!

Yeah right, som att jag inte såg på henne att hon inte hade en aning, hon sade ju nej i ren förskräckelse. Hur som helst... jag kan även meddela att jag idag har varit med om min första bussolycka. Vi satt på 514 som stod still i en korsning, när 179 plötsligt brakade in i oss bakifrån. Eller okej... brakade och brakade... det kändes ungefär som att vår buss fick motorstopp. Vår chaufför, en tant, hoppade ur bussen och gick bak för att prata med 179:ans chaffis, samtidigt som denne hoppade ur sin buss för att göra samma sak - men han gick på andra sidan om bussarna. Så sprang det runt en stund och letade efter varandra medan vi passagerare satt och såg dem, fnittrade lite och försökte hjälpa till med några gester.

Mitt undermedvetna har talat

Jag brukar sällan komma ihåg vad jag drömmer, med undantag för när jag är på semester. Inatt drömde jag dock en utförlig dröm om dessa saker - Matrix Biolage shampoo och balsam. Jag gick runt i en butik, kollade in produkterna, jämförde priserna (dessa fanns för 139 kr styck), rådfrågade Joe, slog till. Drömmar är ju till för att bearbeta saker, och nu undrar jag lite vad det är jag har bearbetat. Det är lite anmärkningsvärt att jag drömde om just dessa produkter, eftersom jag som lyxshampoo använder Fudge, ibland Redken. Vill mitt undermedvetna att jag ska byta ut mitt lyxshampoo?