Den unga Saras lidanden

Jag var riktigt uppåt i måndags kväll när jag kom hem efter att min sista visdomstand förpassats till historien. Det gick ju jättebra det där, sade jag kaxigt och så gott det gick utan att öppna munnen eftersom jag fortfarande bet på en liten antiblödarpuff. Bio i Kista blev det sedan, och kaxig/dum/tanklös som jag var skuttade jag iväg utan värktabletter. Under filmens gång släppte bedövningen, och en makalös smärta jagade all kaxighet på flykten. Gårdagen spenderade jag mestadels i sängen, ätande flytande saker som Camilla i all vänlighet serverade mig. Jag var mörbultad och sov som en bebis. Värst var nog ändå att jag var uppsvullen intill barbapappaförväxlingsrisk. Spegel, spegel på väggen där varför så skrämmande plötsligt du är?

Idag däremot, växer sig hoppet om att inom en snar framtid återfå min ordinarie ansiktsform större och större i takt med att käken blir mindre och mindre. Jag har dessutom tagit på mig kläder, slutat tycka synd om mig själv samt börjat med tentan.

Inifrån och ut

Det är inte det du tar in
Vin, blod, levande vatten
Det är det som kommer ut
Skratt, löften, förbannelser

Det är inte det du beskyller
Skymfer, svek, gudhaveri
Det är det du kan beskyllas för
Skymfer, svek, guldkalveri

Kärlek, värme, ljus

Det är inte det utanför
Vindar, falskhet, krig
Det är det inuti
Stormar, lögner, fruktan

Tillit, tankar, tro

Som gör någonting
Som gör dig
Som spelar roll
Ren eller oren

We're not gonna take it

Nu kan jag koncentrera mig på mina böcker. Tack, Joe.

Vandraren som fick bråttom

Vandraren läser man om både här och där. Eftersom jag nu läser en allegorikurs, har jag på sistone mest läst om vandrare vars vandringar står för människans vandring till tron, själens vandring från mörker till ljus och så vidare. Hur som helst är, eller kanske rättare sagt var, vandraren ett vanligt motiv inom litteraturen. Jag rättar mig själv eftersom jag ibland uppfattar vandraren som någon som bara, åtminstone nästan bara, återfinns i historien.

Vart tog han vägen, vandraren? Har han vandrat färdigt? Nej, han har ökat farten. Började med att jogga lite smått, blev så småningom till en löpare, och rusar numera fram i en takt som gör att man inte ser mycket mer än fartränderna efter honom. Inte hinner han se mycket själv heller. Han rusar genom livet i tro om att han måste. Varför han måste, har han glömt. Kanske var det något med att han var tvungen att hinna först. Före vilka det nu var till hanminnsintevart.

Någon gång då och då hinner han uppfatta en röst tillhörande någon han rusar förbi:
-Du, ska du inte stanna till lite, så att vi kan utbyta några visdomar?
-Visdomar?
-Ja... jag har vissa erfarenheter, och du har andra, förmodar jag. Vi kunde ju lära oss ett och annat av varandra?
-Öh... nu förstår jag inte riktigt... Du, jag har lite ont om tid...

Så flåsar han vidare. Vandraren som nånstans efter vägen blev Rusaren.

För de svaga

Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra att tron är till för de svaga, för dem som måste ha en Gud för att kunna hantera svårigheter. En låtsaskompis för vuxna. Ofta har jag låtit detta gå in genom ena örat och ut genom det andra, eftersom det har varit så främmande för mig. Ett stolt och kaxigt bortviftande av tron som jag aldrig riktigt har tagit på allvar. Jag upplever mig inte vara svagare än andra, och vad min tro grundar sig på vet jag ju bättre än de som inte tror själva men som försöker (bort)förklara min tro med svaghetsargumentet. Att min tro har hjälpt mig genom tunga saker, som exempelvis min hjärnblödning, är inget jag sticker under stol med, absolut inte, jag har svårt att se hur jag skulle ha pallat det överhuvudtaget utan Gud. Men efter att ha blivit frisk var jag starkare, och Gud fanns kvar.

Min bild av Gud stannar dock och lyckligtvis inte vid Någon som man vänder sig till för att orka med. Oftast mår jag ju bra, väldigt bra till och med. För mig är Gud först och främst Livgivaren. Han är källan, energin, glädjen. Jag läser en bra bok, går ut och dansar, hamnar i en spännande diskussion, njuter av en varm bastu, beställer en Jack Daniel's, hör en bra låt, ligger på marken och tittar på molnen, åker lekparkslinbana mitt i natten, äter en messmörsmacka, bestiger en kulle - och det är Gud jag tackar. Gud är en Gud för de glada.

Och för de svaga. Finns det nån som inte är svag?

Trött

Jag vill ha en egen måne
som jag kan åka till
där stannar jag
tills jag har fått jobb och nån har skrivit min tenta och allt är som det ska och det är julafton och det enda jag behöver bekymra mig över är att knäcken fastnar i tänderna



fast jag har ju typ inga kvar, så det lär ju inte heller bli nåt bekymmer

...men tentan ska nog gå bra

Den här...

stressar mig mer än de här.

Lalalatino lover

Kursboken som jag sliter med just nu innehåller en massa latinska, franska, tyska, italienska och engelska fraser och uttryck. Ungefär varannan mening är osvensk, skulle jag nog säga. Vad sägs om den här till exempel: "Involucrum är ju en medeltida term för 'allegori'." Vadå "ju"?! Är det en självklarhet för alla utom för mig eller? Dumma bok. Jag tror att jag läser skönlitterära texter idag istället, så att jag slipper bli arg på viktigpettriga författare. Homeros och Dante är mina vänner idag.

Kottjakt

Idag gick jag ut för att försöka hitta en kotte (officiellt har jag pluggat hela dagen, förstås). Jag knallade omkring på schamanberget och sökte under, i och omkring barrträden. Men inte en kotte så långt ögat kunde nå. Är kottsäsongen över?

Kristen i landet lagom

Det är måndag, dämpa dig
skratta inte för högt
gå och lägg dig i tid
Det är tisdag, ta det lite lugnt
förvänta dig inte så mycket
gå och lägg dig i tid
Det är onsdag, coola ner
hoppa inte för högt
gå och lägg dig i tid
Det är torsdag, behärska dig
tänk inte så stort
gå och lägg dig i tid
Det är fredag, ligg lite lågt
prata inte så mycket
gå och lägg dig i tid
Det är lördag, spring inte iväg
skylta inte med dina drömmar
gå och lägg dig i tid
Det är söndag, idag ska vi ha det bra
drömma, dansa, tänka stort
ladda inför ny vecka

Nöjd och glad

JAAAAA!!

Jag fick vg på tentan, hon tyckte att den var jättebra! Oj. Kul. Dessutom har jag nu fått svar från min nya lärare, vi har en dejt på måndag. Det innebär, tycker jag, att jag är lite ledig fram till dess. Mycket härligt.

Ikväll har jag träffat inspirerande, intressanta och roliga personer som jag gärna skulle träffa lite mer. Dessutom har jag varit hos min nya frisör, Ida, och är mycket nöjd. Håret är mörkt och fint. Nu ska jag sova, glad i hågen.

Svårjobbat

Kursen jag läser nu är jätterolig, förutom att läraren verkar ha gått under jorden och att böckerna inte står att finna nån himla stans, vare sig att låna eller köpa. Vad göra..? Jag fattar inte varför man utformar en litteraturlista bestående av böcker som inte verkar existera, och dessutom som kursansvarig sätter en person som verkar vara ungefär lika lätt att få tag på som Doktor Snuggles. Veckorna går, och snart är det väl dags för tentan, det går säkert bra det.

Vem är det som går och går och går och går och går och går och går

Idag bar det av till Willys. Tänkte innan vi kom dit på att jag alltid brukar se nån jag känner där, före detta sollentunabo som jag är. Och väl där träffade vi självaste mamma, som också var ute med spenderbyxorna på. Månadshandling som det var tog det ett tag för oss. Vi hann i alla fall lämna tillbaka bilnycklarna till Camillas mamma på hennes jobb klockan fyra. Sedan påbörjade vi vår vandring hemåt, på väldigt udda vägar. Två timmar senare stapplade vi in på Pizzeria Alibaba och beställde varsin pizza.

Nu undrar jag varför min nye lärare inte har svarat på mina mail. Dessutom undrar jag varför Delblancs hedebyböcker inte går att hitta på vare sig CDon, AdLibris eller Bokus. Mycket konstigt.

Eva!

Kolla här, en liten tripp längs Memory Lane... Och tack så mycket!

Kram

23

Vad är det för en dag, är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag, för det är Saras födelsedag,
HURRA HURRA HURRA!

Det obligatoriska årstidsväxlingsinlägget

Nej se det snöar, nej se det snöar, det var väl roligt, jovisst, om jag hade hunnit skaffa mig ett par vinterskor som jag kan vistas bland folk med så... Så, då har man kommenterat årstidsväxlingen igen, enligt Lagen om vad alla bloggare bör blogga om fyra gånger om året.

Spegel spegel på väggen där, säg vem som vackrast i landet är, sade jag, varpå spegeln brast ut i ett diaboliskt skratt och rådde mig att gå till frisören. Så nu har jag bokat tid hos I, Johannas frisörkompis. Johanna har ju fixat mitt hår så länge jag kan minnas, så jag kommer förmodligen inte att kunna föra mig riktigt på en frisörsalong, men det ser jag som ett problem av modell mindre om jag tänker på att jag kommer att gå därifrån med en frisyr. På onsdag kommer denna transformation att äga rum.