Pratkvarnsfarbror

Igår krockade min lektion med niorna med mitt seminarium på universitetet. Jag tänkte dock, att om jag lyckades komma ifrån jobbet direkt efter lektionens slut, så kanske jag skulle hinna till de sista tre kvartarna av seminariet. "Ok", sade jag till mina elever, "när lektionen är slut så ställer ni snabbt upp stolarna och springer ut härifrån, så ska jag försöka hinna till universitetet en sväng". De var helt med på noterna, inte helt oväntat. När lektionen led mot sitt slut knackade det dock på dörren, och in kom herr S från en organisation med vilken skolan samarbetar och genom vilken vi har en vänskola i Mellanöstern. Han bad att få fem minuter, vilket han fick, och mer ändå. Han malde och malde och malde, alltmedan mina kära elever tittade på sin jäktade fröken och fnissade. Jag fick stålsätta mig för att inte börja fnissa jag också, och när jag efter många minuter hade avbrutit herr S, som till slut avlägsnade sig, sade någon: "Det sket sig visst...?" Ja, det gjorde ju det, men värre saker har ju hänt.

Idag var jag på universitetet i alla fall, och jag var i mitt eftermiddagsesse och skrattade högt och mycket. Imorgon ska jag nog ta cykeln till jobbet, om det är lika fint väder som idag.


Bara så att ingen missar att Abyssinia II har HAPY HAUAR mellan 16 och 19. :-)

Vardag

För några dagar sedan talade någon av stockholmstidningarnas löpsedlar om att ett politiskt förslag (tror jag?) gick ut på..: "Gör hela söder GAY!"

...och jag måste fråga - när blev segregation så eftersträvansvärt?!

Idag var jag på seminarium med min nye lärare, han hade rakat sig och kammat håret, dagen till ära. Han verkar mycket bra, och det var skönt med sovmorgon, även om jag har kommit att föredra förmiddagspass (som ju också är det som passar med mitt jobbschema...). Nu kör vi hur som helst eftermiddagar några gånger, och efter seminariet slank det ur mig:

- Jag hade glömt att jag blir såhär flamsig när det är skola på eftermiddagarna.
Klasskamrat C: - Och det är du inte på förmiddagarna, menar du?

Haha.

Idag har jag hittat skor, hurra! Det behövdes verkligen, eftersom mina gamla har gått sönder.

Vad mer... jag har just betalat räkningar och är fortfarande yr i pallet av alla ocr-nummer.

Veckoände

En mycket trevlig fredag lider nu mot sitt slut, och jag ska strax hoppa i säng. Jag sover i gästsängen nu när jag är ensam hemma, egentligen finns det ingen rim och reson i det - den är ju inte upptagen när Camilla är hemma heller. Men jag kom i alla fall på att vi ju faktiskt har en säng till, som dessutom är större, och som står i ett finfint rum, och varför inte utnyttja det.

Idag hade vi sista seminariet med läraren som jag har haft svårt att gilla. Den här gången (ännu en tre timmars powerpoint) var hon dessutom rejält förkyld och satt och snörvlade. Det kunde ju förmodligen inte hon rå för, men förutom att koncentrera mig på att le och nicka uppmuntrande, försökte jag att koncentrera mig på att inte inandas bakterier (typ sitta med handen lite för munnen och så). Säkert var det mycket effektivt. Mot slutet av lektionen hade vi den äran att få besök av läraren som vi ska ha nästa vecka och framåt. Han såg ut som en grottbjörn, men verkade sympatisk och intressefångande.

På jobbet gick det bra. Förutsättningarna för att gå igenom huvudsatser och bisatser med niorna deras sista timme för dagen och veckan var ju ganska kassa, men med det i åtanke tycker jag att det gick helt ok. Det är så duktiga.

Nu på kvällen var jag på 25årsgalej hos en gammal klasskamrat, det var på alla sätt och vis en trevlig tillställning. På tunnelbanan på väg hem satt en 67-årig tant med sin man, hon verkade vara en "fin dam", dock så rund under fötterna att hennes uttalanden fick henne att framstå som en riktig ragata.
- Men SER du, vad alla sitter och sover!! Jag har aldrig varit med om något liknande, de ser ju helt utslagna ut! Jag som är 67 är såhär pigg och fräsch, medan alla dessa 25-åringar ser helt förstörda ut! Ser du? Titta på dem, allihopa! Det är ju förskräckligt. Annat var det när JAG var 25. Nu när vi kommer hem får du hoppa i din lilla pyjamas, Leffe! Men du får inte gå och lägga dig än, för först ska du dricka ett glas vin med din fru! Men hördu, titta på dem allihopa, det är ju inte klokt!

Kortkort

Idag skickade jag ett ilsket mail till en förälder, och jag hoppas att jag därmed har satt punkt för den tidigare nämnda kalabaliken. Det känns lite märkligt att det slutar med att det är föräldrarna man har lust att läxa upp, och gör ett försök också, men det är väl å andra sidan inte så konstigt. Sådan far, sådan son?

Imorrn är det fredag, skola och jobb igen. Det enda jag kan koncentrera mig på under seminarierna, är att inte sitta med armarna i kors - vilket känns naturligt under den här lärarens lektioner, men samtidigt hårt och nonchalant - utan le och nicka uppmuntrande. Det känns inte särskilt givande.

Anti

Jag vill inte gå och lägga mig. När jag lägger mig kommer jag att somna, och utan att jag märker att tid förflyter kommer jag att vakna, och då kommer jag att behöva åka till skolan. Nu är det i och för sig töntigt av mig att hålla på så här, med tanke på att det som stör mig bara är en kurs och en lärare. Det finns ju de som går till skolan med en klump i magen varenda dag, på grund av betydligt mer nämnvärda och hemska saker. Men hur som helst, det gör inte min lärare bättre. I måndags, första tillfället på kursen, började hon med att säga: "Idag ska vi gå igenom --- bla bla bla ---", och vi satt och undrade varför det inte kom nån introduktion, typ "jag heter --- välkomna till den här kursen som kommer se ut ungefär såhär --- angående litteraturlistan --- och examinationsuppgifterna --- och vilka är ni, vi kan väl ta en kort presentationsrunda?". Någon sådan introduktion kunde vi se i stjärnorna efter.

Eftersom hon inte hade nån koll på oss och vad vi har läst tidigare etc, lade hon också upp sin undervisning (som bestod av en tre timmars opersonlig powerpoint) på ett konstigt sätt. Jaja. Imorgon bär det av igen, och sedan till jobbet, där jag har jobb upp över öronen.

För övrigt är jag glad!

Lördag!

Den gångna veckan har jag bott i Rotebro, hos Klumpen och Pluto. Jag har även avslutat fonetikkursen, HALLELUJA! Fast numera tycker jag att fonetik är kul. Kanske för att jag fick lite ordning på det till slut. Tentan gick nog bra, och gruppredovisningen rosades vi väldeliga för. På måndag börjar en ny kurs, och efter de senaste två konkreta kurserna (grammatik och fonetik) väntar nu en ny kurs som jag aldrig kommer att lära mig namnet på. Som den första kursen inom svenska som andraspråk, jag vet fortfarande inte vad den hette, men något i stil med kultur, identitet, mångkultur, flerspråkighet, tvåspråkighet, kultur. Den var inte dålig, den kursen, det är inte det jag försöker säga. Men innehållet var lite mer spretigt och idefinierbart.

Simon och jag har bokat resa, vi åker till Lübeck några dagar i maj! Ska bli kul. Och på jobbet har det varit ett litet halabaloo (inte som i partaj, utan som i incident/kalabalik/strul). Men det är i princip löst, så nu njuter jag av helgen.

Förändringens vind blåser

Jag har fått lite pli på mig själv och blivit flitig. Ut med det gamla (sova bort halva dagen när jag har hemmastudier och göra allt annat än plugga den andra halvan), in med det nya (kliva upp halv sju och åka till LHS för att läsa i deras tysta läsesal). Jag älskar den tysta läsesalen, som är så tyst så att man knappt törs dra en djup suck eller skriva med blyertspenna för att det för sådant oväsen. Jag får massor gjort när jag sitter där, och fin utsikt är det också.

Vem vill gå och se Den allvarsamma leken på Stadsteatern tillsammans med mig?

Tack och lov,

idag började jobbet igen. Jag är tydligen ganska beroende av rutiner för att få saker och ting gjorda och därmed känna mig tillfreds. Visst var det skönt att vara ledig över julen, men veckan efter nyår har väl inte direkt varit nåt att hänga i granen. Jag har sovit alldeles för länge varje morgon och när jag väl vaknat mest gått och slagit dank och hjälpt Gunnar. Gunnar borde inte behöva hjälp på länge än, alltså, och väl är väl det. Nu har terminen nämligen dragit igång med dunder och brak, och jag är supertaggad. Både inför jobbet och studierna, faktiskt.

Vad gäller Svejk så visade det sig vara knökfullt, det var en ytterst liten tjeck, men vi kände båda två att det vore lite sorgligt att gå och sätta sig på McDonald´s, så vi knallade till Abyssinia II och åt smaskigt etiopiskt. Idag har jag ätit två smaskiga muffins, men också promenerat en dryg halvtimme, så det borde väl resultera i något slags plus minus noll.

Nu ska jag lägga mej och läsa Lessing!

En liten bit in i januari...

När jag var och handlade senast upptäckte jag en ny kassör, som jag blev lite betuttad i. Vi hade ett fint ögonblick när jag skulle betala ("124,50:-" "ok" "vill du ha kvittot?" "ja tack"). Nuförtiden brukar det ju bara stå kassörens nummer (inloggnings-, inte telefon-) på kvittot, tänkte jag, men så var inte fallet, utan av kvittot fick jag veta att den fina mannen heter Josef. Ni ser vilket spännande liv jag lever. En gång i tiden var det jag som satt i kassan och var människors mest intressanta möte under en hel dag. Jag minns särskilt en blind alkis som alltid betalade i min kassa. Han sade att jag var den sötaste i affären. Smickrande att höra av en blind alkis?

Idag är det alltså dag 5 av 365, och om jag ska utvärdera dessa dagar utifrån de målsättningar jag har för året så får jag konstatera att det går finfint. Poesin ska jag ta mera tid för, och jag har både skrivit och läst. Sent igår kväll satt jag i gungstolen och umgicks med Fröding, vi hade en mycket trevlig stund. Motion var det också (jo, jag satsar på det), och jag kom nyss in efter att ha promenerat ca 45 minuter. Jag ser fram emot att kunna cykla igen, då ska jag cykla till jobbet. Kanske till skolan också om jag hittar en bra väg.

Ikväll ska jag träffa Simon, vi ska se om det finns plats på Soldaten Svejk (de tar inga bordsbeställningar, så det blir det eller burgare...). Det ser jag mycket fram emot! Först ska jag städa av i lägenheten, dock.

2008

Igår firade vi med knytismiddag hemma hos oss - vi var åtta personer, och det blev en härlig fyrarätters. Jag var som vanligt ingen särskilt flitig fotograf, men här är ett par bilder iaf:

Snyggo & Snygga:

Ludde gör i ordning den lyxiga förrätten, "Havets läckerheter". Joe fick något med andra läckerheter.

Idag har jag välkomnat det nya året genom att möblera om i mitt rum. Inte så mycket ut med det gamla, in med det nya, men åtminstone en omflyttning av det gamla. Nu ska jag äta rester från igår. GOTT NYTT ÅR!