Gyllene dojor för mig (och lyckan är gjord)

Idag har jag inte köpt ett köksbord igen. Icke-köpet ägde rum i Nacka, dit jag begav mig glad i hågen och såg framför mig hur fint vårt kök snart skulle bli. Men nej, det var lite för skavankigt och eftersom vi inte är så mycket för heltäckande vaxdukar och motsvarande saker bangade jag det. Istället åkte jag in till stan och köpte en röd jacka (jag är väldigt svag för röda jackor och kappor och kände att det var på tiden att jag fick en egen) och guldskor. Jag älskar mina guldskor. På undersidan står det life is not only a game, it´s also a dance on roses. Jag ska hädanefter bekymmerslöst dansa runt med mina skor och sjunga Diggiloo Diggiley. Det är framtidsplanen.

Den vaga gränsen mellan flicka och man

Ganska strax efter midnatt igår kom jag på vad jag skulle prata om idag: folk som grovhånglar på offentliga platser. Ett högst obehagligt fenomen som borde gå under rubriceringen förargelseväckande beteende och ge minst lite böter plus skadeståndspengar till mig som tvingas bevittna scenerna. Jag överdrev förstås, hela framförandet blev en enda stor hyperbol. Läraren verkade köpa det, dock med kommentaren "det kanske hade gett ännu större effekt om du hade haft på dig en knytblus eller så." Jag sneglade ner på min urringning och tänkte att så illa var det väl inte. Faktiskt inte illa alls, men visst, nästa gång jag ska kasta verbal dynga på dem som grovhånglar på allmän plats ska jag vara klädd i polotröja.

För övrigt verkar det vara mycket snack om Neil Strauss nu, han som raggar så bra. Själv har jag stannat upp lite vid "Raggningssällskapets ordlista" som följde på Svd:s strauss-artikel idag.

"Ja-stege: övertalningsteknik med frågor som lockar fram ja-svar.
Fasbyte: att övergå till att tala långsammare och sexigare.
Måltavla: kvinnan som ska erövras.
SSB: supersexig babe.
Brudknäckare: ämne som tilltalar en kvinna, t ex astrologi, tarotkort och personlighetstester." (Med betoning på "en", antar jag...?)

Okej, jag fattar... lite som de hemliga språken man hade med sina kompisar när man var liten. Min bild av män blev just mycket ljusare, jag ser dem fnissa som småflickor och viska fram konversationer på sitt kodade språk...

-Tjena, har du kollat ut nån måltavla än?
-Självklart, en SSB där borta!
-Ah... har du nån bra brudknäckare på lager då?
-Jag tänkte berätta om mitt stjärntecken och sen göra ett fasbyte ganska snabbt.
-Låter lovande, men ta in en ja-stege också för säkerhets skull.

Ett litet tag till...

Oj vad jag borde plugga nu. Jag ska hålla ett argumenterande tal imorgon, men jag funderar fortfarande över vad jag ska prata om. Först tänkte jag argumentera för att man ska kunna tjäna hur mycket pengar man vill utan att CSN minskas, men sedan meddelade Marlen att hon ska argumentera mot skrikande barn i lägenheter så nu känner jag att CSN-grejen är en hemskt tråkig grej. Kanske att jag skulle protestera lite mot att hallåorna i vissa kanaler (tydligen) tillåts välja kläder och sminka sig själva. Det kan ju ändå inte vara meningen att det ska skära i ögat när man får programmen presenterade för sig.

Idag var vi på Willys, jag och Camilla. Jag åkte till Sollentuna och lånade pappas och mammas bil, och träffade på "grannen" också. Det var drygt ett halvår sen vi sågs, så vi stod och bubblade en stund och han slängde ut en festinbjudan i vanlig ordning. Grannens och min relation består till största delen av hans festinbjudningar. Får se om jag kan gå.

På Willys skrattade vi mycket, spanade på samma man (han vände sig om och fick då se två tjejer som stod och fnittrade på tonårsvis, och jag kände mig som femton igen, eller kanske tolv) och hade allmänt trevligt. Allt skulle handlas, så även tandkräm. Camilla pep iväg till tandkrämshyllan medan jag passade på att stanna upp och kolla ut en holiday skin body lotion som ska göra mig mindre vit. När jag lade i Natusans lotion i vagnen kom Camilla tillbaka.
-Ska vi köpa de här två Colgate för 18,90 styck, eller ska vi köpa två stora Aquafresh för 33 kr och få en tandborste på köpet?
-Hmm... en tandborste... men det räcker ju bara till en person... (jag är inte dum jag).
-Ja, men då får vi köpa tre stycken.
-Det blir alltså sex stycken stora Aquafresh.
-Oj, vi kommer aldrig att få byta smak.
-Nej, men man kan ju äta kakor. (Som sagt, jag är inte dum jag).
-Hur ofta ska vi förresten byta tandborstar?

Så här långt komna i konversationen passerar en dam som reagerar på Camillas fundering. Först skrattar hon gott en stund, sedan säger hon:
-Ja, det är inte lätt det där... det brukar alltid bli att man tänker "ett litet tag till".

Ja, det brukar man ju faktiskt tänka, och inte bara om tandborstar.

Those were the days...

Jag sitter och petar i Sojourner Truths tal Ain´t I a woman. Vilken kvinna! Hennes livsöde får mig att vilja gråta, men hennes tal får mig att skratta - och det imponerar verkligen. Hur som helst, även om studierna är intressanta så är det inte vad jag är mest sugen på just nu. Jag är leksugen. Jag vill ut och klättra i träd, bygga kojor, leva i låtsasvärldar.

Vad otroligt kul det var att leka. Jag och Eva lekte ekorrar i skogen där vi byggde ett jättefint bo och sprang omkring och samlade ekollon, namngav våra studsbollar och lekte med dem som om de vore levande, tillverkade pilbågar av pinnar och gummisnoddar och jagade stora noshörningar, spelade tennis på gatan, skaffade låtsaskompisar, tillverkade hitta-på-lådor för att aldrig behöva få slut på lekidéer, sydde små katter, lekte "fina damer", virkade stora ormfamiljer, ritade vackra flickor och ordnade fröken-Sverige-tävlingar där vi lät våra familjemedlemmar rösta, åkte flygande matta på en filt i trädgården och kom till andra världar, dansade till Abba och Carola, letade efter hemliga skatter, rastade gosdjurshundarna i egentillverkade koppel, satte ihop egna koreografier och bjöd in familjerna till dansuppvisning, bildade detektivklubb med högkvarter på lekstugans tak där vi hade utsikt över en stor del av byn, hade cykelrejs med våra cyklar på fältet, gjorde fruktsallad, cyklade till Hosjön och badade, lekte med gullisar, gjorde egna käpphästar och hade hopptävlingar, och så vidare hur långt som helst...

Gjort och ogjort

Idag har jag:

- Nästan somnat på ett segt seminarium

- Torkat köksbänkar, diskat, torkat disk, dammsugit, gjort ren spisen, tvättat, vikt tvätt

- Insett att jag måste börja plugga lite mer

- Beställt den lilla Heltneskiva (I väntan på gryning) som jag ännu inte har, plus samlingsskivan Nålens öga som jag har stora förväntningar på

- Druckit massor av vatten, verkligen stora vattenmassor


Idag har jag inte:

- Försovit mig

- Pluggat så mycket

- Sytt i knapparna i jackan

Allt

Jag inser att mitt förra inlägg kan se lite kryptiskt ut, så jag kan översätta det, kanske främst för dem av er som inte känner mig så bra. Det här är ungefär vad som står i det förra inlägget:

Jag har varit på konsert med Johan Heltne och det gjorde mig glad och fyllde mig med många tankar.

Jag har (äntligen) läst ut Brott och Straff, som var bra och tänkvärd.

Jag skulle inte vilja vara utan förmågan att gråta, även om jag ibland kan tycka att det är lite jobbigt att jag inte kan styra över det riktigt.

Sådärja... Nu borde väl de flesta vara på det klara med vad det står. Finns det någon som fortfarande undrar kan jag bara beklaga (eller gratulera, jag vet inte riktigt).

Idag konstaterade vi (igen) att pengar inte är allt. Tur är väl det, tyckte jag, för då skulle jag ha ett ganska tanigt liv (som i och för sig skulle bli meningsfullare imorrn eller när CSN-pengarna nu kan tänkas behaga dyka upp, men ändå). Sedan konstaterade vi att filmen vi såg igår (Bleka dödens minut, hahahhahahahhahahhaha) menade att "true love" däremot är allt. Otur, tänkte jag, i så fall är mitt liv ganska tomt. Åtminstone om man med true love menar det som filmen menade. Kärlek i övrigt är det ju tack och lov ingen brist på. Men om man nu hör till dem som inte tror att pengar eller ens true love (begränsat till flick-/pojkvänsrelationer o dyl) är allt, så kan man ju fråga sig vad som egentligen är allt. Och när man har tagit sig en funderare på det borde man ju rimligtvis satsa lite extra på det.

Skönhet

Tänk att det finns människor som kan få en att hamna i ett flera dagars lyckorus genom att sätta ord på sina egna tankar och sjunga ut dem så vackert så att man nästan trillar av pinn.

Jag har till och med lett barnvänligt mot två (2!!) barn och hälsat vänligt på ett tredje. Ni ser, jag har genomgått en förvandling. Som Raskolnikovs pånyttfödelse alldeles på slutet, fast annorlunda och av helt andra orsaker.

Ibland störs jag av att jag inte kan dölja mina känslor - framförallt inte när jag är ledsen, men jag tror ändå att jag kan enas om att jag hellre lever med det än att inte ha någon kontakt med mitt känsloliv. Det känns som att jag skulle gå miste om mycket om det var så.

Som Matchbox 20 säger det: "You show your pain like it really hurts, and I can't even start to feel mine". (Och då tänker jag mig alltså att you är lite som jag och I är den som jag inte skulle vilja vara även om jag kunde).

Bla bla bla... Nu ska jag äta nybakade bullar.

Hur gammal va du sa du?

Jaha, då börjar jag att bocka av listan genom att skriva om åldershysteri. Idag ägde det nämligen rum ett möte som mycket väl kan tjäna som inkörsport till denna diskussion. Det var när jag mötte en pratglad, oglad farbror på bussen. Jag hade hämtat M på skolan och vi var på väg hem. Farbrorn steg på och satte sig i närheten av oss.
-JAHA HEJ HEJ HUR GAMMAL ÄR DU DÅ DU ÄR VÄL TRE FYRA ÅR FÖRSTÅR JAG.
(Påpekas bör att M inte har några problem med att tala om hur gammal hon är om någon ställer en normal fråga, exempelvis "hur gammal är du?". Nu blev hon dock mest förvirrad och rädd och därför svarade jag i hennes ställe).
-Nej, sju.
(Påpekas bör också att M inte ser yngre ut än just sju).
-JAHA DU FÖRSTÅR ATT JAG HAR SÅ ONT DET ÄR VISST NÅT MED LJUMSKEN OCH DET SKA DOM OPERERA MEN INTE HAR JAG FÅTT NÅT DATUM INTE.
-Jaså, vad tråkigt.
Därefter tog en långrandig och osammanhängande historia om farbrorns hemby sin början, och jag nickade och log.
-HAR DU VARIT DÄR?
-Nej, jag tror inte det... I så fall när jag var liten.
-JA DET VAR JU HELT NYSS DET I SÅ FALL HAHA HA
Här bestämmer jag mig för att sluta tvärt med mitt nickande och leende och pratar med M istället.
-JAMEN FAKTISKT, DET VAR JU INTE LÄNGESEN DET DU.
-Med tanke på vilka svindlande höjder dina år verkar ha uppnått så förstår jag att ett år i min värld är som en dag i din, men jag vore tacksam om du ville bespara mig dina oförskämda kommentarer, och dessutom har jag inte bett att få lyssna på dina klagosånger över ljumskar så du kan ju istället visa lite tacksamhet över att någon faktiskt lyssnar, sade jag inte.
Jag teg istället.

Allvarligt talat, vad är det som får folk att kategorisera alla efter deras ålder? Vad spelar det för roll om jag är 17, 34 eller 97? Det spelar roll om jag går till Systemet, vill komma in på krogen eller om jag beställer en tågbiljett med ungdomsrabatt. Men man behöver inte veta vad det är för årgång på personen som man sitter och pratar väder med.

Jag har en enda tanke om hur det kan komma sig att åldershysterin har antagit så pinsamma proportioner, och det inget mindre än det gamla vanliga; tryck ner någon annan lite så kommer du (inte) upp lite själv. Då det finns så många fördomar om olika åldrar är det ganska tacksamt att smyghåna någon på grund av denne någons ålder. För det vet vi ju alla, att barn är skrikiga och smutsiga, ungdomar är slampiga och korkade, pensionärer är petiga och tjurskalliga. Den stora massan däremellan är dock klurigare, där kan man behöva ta till andra typer av fördomar, till exempel de som rör hudfärg, ekonomisk ställning, klädstil eller dialekt.

Bodil Malmsten säger det ganska bra, angående att buntas ihop till en åldersgrupp: "Den enda grupp jag tillhör är min blodgrupp och den vet jag inte vilken den är."

Ambivalens

Idag har jag tänkt följande ganska många gånger: det här ska jag skriva om. Så när jag nu har parkerat mig här vid datorn är det inte utan en viss ambivalens. På tal om det så är jag inne på att införskaffa Tommie Sewóns snart inte så nya längre Mässa för ambivalenta. Just nu har jag dock mest öron för underbara Johan Heltnes vackra musik. Ni ser, sidospår redan här. (Om det nu hade funnits ett huvudspår, vill säga).

Det här är vad jag hade kunnat skriva om ifall jag inte hade varit så kluven:

Övervikt och undervikt

Vad jag tycker om rasismen inom fotbollsvärlden

Vad jag tycker om åldershysteri och fenomenet klumpa-ihop-folk-efter-deras-ålder

Johan Heltne

Hur ett seminarium skulle kunna utformas för att vara givande

PT = personlig tjatare att föredra framför PT = personlig tränare?

Hur söt jag tycker att Ronaldinho är och kanske varför

Betraktelse

Det finns folk som inte gör vad de säger
och det finns folk som inte gör som man säger
och det finns folk som inte säger vad de gör
och det finns folk som inte gillar vad man gör
och det finns folk som inte fattar vad man gör
och det finns folk som inte fattar vad de gör
och det finns folk som inte gillar vad man säger
och det finns folk som inte säger vad de gillar
och det finns folk som inte fattar vad man gillar
och det finns folk som inte vet vad de vill
och det finns folk som inte visar vad de vill
och det finns folk som inte säger vad de vill
och det finns folk som inte gillar dem som vet och säger vad de vill

Elaka jag och ny dejt

Usch, att diskutera på Flow tar fram elakheten i mig, inte bra. Jag måste tänka på att det kan dölja sig stora tankar bakom en kass stavning och en närmast obscen meningsbyggnad. Kanske något för Mattias att tänka på också? Även om du också verkar ha så gott som lagt ner det där. Tänk när vi diskuterade hejvilt och krossade förbrytare mot det svenska språket på löpande band. Det var tider det.

Igår träffade jag Raskolnikov igen, efter några veckors uppehåll. Jag hann inte riktigt med honom när jag läste litteraturhistoria, men igår kväll var det han och jag och ett glas rött.

Underbara underbarn

När katrineholmsfolket var på besök förra helgen så hjälpte jag Ella att cykla på mors och fars motionscykel (hon är ju tre och ett halvt och når följaktligen inte fram till styret utan att nån håller i henne). Hon trampade och trampade i luften.

Ella: Har jag cyklat långt nu?
Jag: Ja, nu har du cyklat jääättelångt!

Mera trampande i luften...

Ella: Puh... nu har jag cyklat hela Tour de France!
Jag: ....vad sade du, Ella...?
Ella: Jag sade att nu har jag cyklat hela Tour de France!
Jag: Tour de France? Okej... ska vi gå och titta på kartan var nånstans man cyklar Tour de France?
Ella: Ja! Vi går och kollar på skattkartan!

Påsk, påsk, strålande påsk

Fortfarande risig, om än lite bättre i pallet. Nu är det mest halsen som gör livet surt för mig. Jag svävar omkring här hemma som en osalig ande, för uttråkad för att titta på fler inspelade vänner-avsnitt eller ännu en gammal Julia Roberts-film, och för sjuk (intalar jag mig konsekvent) för att plugga.

När det ringde på dörren första gången idag sket jag i att öppna på grund av min klädsel och utseende i övrigt (nej, fåfäng i överkant skulle jag inte säga att jag är, men jag ville inte öppna i pyjamas ifall nån snygg granne eller en riddare på vit häst skulle stå utanför dörren). När det ringde på för andra gången orkade jag inte uppbringa ens lite fåfänga, utan gick och öppnade. Där stod en kille på kanske tio år och sträckte fram en glad-påsk-lapp. Först blev jag bara glad över att en liten knatte ville komma och glädja en sjukling, men när han stod kvar och stirrade på mig kom jag på att han ju förväntade sig något tillbaka. Oförskämda unge, jag har inte ens godis till mig själv! Dessutom var han inte ens utklädd, den lata lilla rackarn.

Påsken har visst kommit. Glad påsk. Finns det nån som kommer ihåg varför vi firar påsk? Eller snarare, varför man från början firade påsk? Varför man firar påsk idag är inte särskilt svårt att se. Högtiden består, firandets objekt varierar. Judarna firade uttåget ur Egypten, de kristna firade Jesu död och uppståndelse, svenskarna firar några lediga dagar och godis.

Inte för att inte judarnas högtid, pesach, finns kvar. Även den kristna påsken finns faktiskt kvar, och för den som har glömt vad den går ut på rekommenderar jag Owe Wikströms inlägg i SvD idag.

Kopfweh

"God morgon Sara, det här är Den Grymma Verkligheten som talar. Ditt huvud är på semester idag, och den enda ersättaren jag kunde hitta var ett bowlingklot, varför du kanske kommer att uppleva det lite tjockt och tungt. Din aptit blev lite sotis när jag gav huvudet semester, så jag var tvungen att bevilja den semester också. Jag letade efter något liknande att sätta in som vikarie, det blev apatin. Jag hoppas att du kommer att bli nöjd och få en trevlig dag!"

Förkylningen kom dock väldigt lämpligt, jag skulle nog inte ha valt en annan dag om jag hade ringt och beställt den själv. Jag skulle ändå vara hemma idag. Och plugga. Sjuk och tjockskallig som jag är har jag inte känt att det har varit läge att plugga, däremot har jag:

Sett på Sex and the City

Sett på Vänner

Sett på Waterloo Bridge, svartvit tårdrypande film från 1940 med Vivien Leigh

Sett på Pretty Woman

Internt

Tjohoo, nu har vi flera telefoner och kan ha internsamtal! Vi har mycket roligt åt det.

*Rrrrring*

- Camilla.
-Hej, det är Sara!
-Hahahaha, det här är så kuuul!
-Visst är det! Vad gör du?
-Funderar på om det är dags för kaffe. Och betapet. Ska vi spela?
-Ok!
-Ska ta ut mina linser bara, kirrar du kaffet?
-Visst. Då ses vi sen. Eller hörs. Hej då!
-Hej då!

*Rrrrring*

-Johanna.
-Hej, jag provar bara, hahaha, coolt va?
-Ja, hur gör man?
-Tryck på den lilla knappen nere till höger och slå 1 eller 3.
-Okej. Ska du vara med på betapet sen eller?
-Japp, du med?
-Ja. Hej då.
-Hej då.

*Rrrrring*

-Sara.
-Hej, jag skulle bara testa.
-Okej! Vi hörs!
-Mm, hej då.

Upp för en kulle och över en schaman

Jag älskar den här dagen! Klockan är bara halv sex, och jag har redan hunnit tvätta, städa mitt rum + lite till, koppla in de nya telefonerna (tack!), promenera plus diverse småsaker. När jag var ute och gick (utan jacka, det räckte med tröja, tack och pris!) snubblade jag över en kulle (snubbla över som i hitta, inte som i snubbla) full med döda bronsålders- och järnåldersmänniskor. Faktum är att kullen i fråga är den som finns ganska precis här utanför, jag har bara inte sett den lilla skylten förut. Den upplyste om att det på toppen av kullen finns en grav från bronsåldern, möjligen innehållande en schaman som förväntades kirra solsken åt folket genom att befinna sig där på toppen och ha kontakt med diverse vädermakter. Nedanför schamangraven ligger järnåldersmänniskorna begravda. Jag hoppade omkring på kullen av spänning och förtjusning, samtidigt som jag höll lite utkik efter nån liten tussilago, men det var förgäves.

Lite minus och lite plus

När jag bytte frisyr, vilket är ganska längesedan nu, efterfrågades bilder. Som den flitige läsaren säkert minns kunde jag då inte ge er mycket mer än Hepstars-Svenne-bilden. Nu kan dock frisyren ses på Syster Elins blogg, ifall det skulle finnas nån nyfiken kvar därute. Tänk bort den rosa utväxten bara, som alltså är åtgärdad nu.

På minus-sidan idag:

Jag vaknade med huvudvärk, halsont, ledvärk och blåsor i munnen. (Poängteras bör att jag inte hade kunnat påverka detta mitt öde, exempelvis tagit det lugnare kvällen innan. Lugnt tog jag det, jag var hos pa och ma och åt svingod mat och hade det trevligt).

Jag tillbringade största delen av arbetsdagen på Toys R Us = dröser av skrikande, snoriga barn. Och en massa par. Dessutom kollade jag in hyllan med Brats-dockor, vilket gjorde mig illamående. Sexistiska leksaker känns rätt frånstötande.





















På plus-sidan idag:

Samtliga av morgonens åkommor försvann så småningom, så nu är jag bara fantastiskt trött.

Nostalgitripp när jag på Toys R Us hittade kulor (såg framför mig hur jag, Joe & Millan i vår skulle hålla på att spela kula här utanför dagarna i ända), och dinosaurier (vilken koll man hade på de olika sorterna där ett tag).

Träffade några skojiga människor.

Och säkert nåt mer som jag är för trött för att komma på.

Den moderna människan; lycka år 2006

Han ville finna sig själv
och sökte överallt
förutom hos sig själv

Han sökte hos sig själv
i jakt på alla
förutom sig själv

Oh happy day

Det här var en betydligt bättre dag. Jag bad mobilen att väcka mig halv nio, och gömde den längst in under sängen. När den sedan började pipa, blev jag således tvungen att vakna. Till och med jag vaknar nämligen till av att dunsa ner på golvet, åla in under sängen, konstatera att det är städdags och stressat försöka få fatt på mobilen för att få slut på oväsendet. Så var dygnet rättvänt igen.

Därmed hade jag satt ribban för dagen, och sedan inträffade det bara trevliga saker. Detta har hänt:

Jag har färgat håret och på så sätt lyckats råda bot på den misslyckade röda färgen som vid det här laget snarare såg ut som rosa utväxt.

Jag och Simon har lunchat på 113 50 och promenerat runt i vår solskensstad och haft det allmänt trevligt.

Jag har lyckats göra chili con carne. Dessutom föll det sig så att alla tre kunde äta gemensam middag.

Pappa och mamma har kommit på oväntat besök.

Detta ska hända:


Jag ska förbereda mitt muntliga framträdande inför morgondagen. Hur denna aktivitet ska kunna sällas till skaran av trevliga händelser återstår att se.

För jag har just tagit bort snön

Förresten, vadå pretty evenly split down the middle? 70/30 är väl inte särskilt evenly split. Förresten igen, att man är sig själv, är det grabbigt alltså?

Idag har jag varit fruktansvärt effektiv och utfört en ofattbar mängd saker. Jag försov mig inte som en tok heller. Och pluggat, det har jag gjort så att det står härliga till. Jodå. Jag känner mig helt enkelt som en god och lyckad medborgare idag.

En av alla saker jag har gjort idag är att avlägsna snö. Eftersom alla tjatar om våren (ja, jag vet, jag står inte heller ut längre) så tänkte jag se till att få nåt gjort. Du ska inte tro det blir sooommar ifall inte nån sätter fart, som det heter.

70% pojke

Jag har vänt på dygnet. Ovanligt. Passade på att göra det säkert mycket tillförlitliga men framförallt nödvändiga pojkighets/flickighets-testet.

You Are 70% Boyish and 30% Girlish

You are pretty evenly split down the middle - a total eunuch. Okay, kidding about the eunuch part. But you do get along with both sexes. You reject traditional gender roles. However, you don't actively fight them. You're just you. You don't try to be what people expect you to be.

How Boyish or Girlish Are You?

Måste akta oss för leda och tristess

"Vi måste akta oss för alla bättre förr..." som Lasse W sjunger. Till min stora glädje pucklade min lärare idag på den gamla myten om att man inte får sätta kommatecken framför bisatser som inleds med och eller men. Det är allt en töntig och fullständigt onödig regel, som måste ha uppfunnits av någon lätt störd person som kände att han eller hon inte fick utöva tillräckligt mycket makt hemma.

"...och för leda och tristess", fortsätter Lasse. Dessa saker höll på att ta kål på mig idag under seminariet. Det är inte det att jag har något emot att diskutera interpunktion, syntax och stavning. Men för i hela världen, vad ett kommatecken fyller för funktion lärde jag mig under lågstadiet!

Sedan har jag tänkt på en sak... Tobbs, var kommer ditt påstådda dåliga självförtroende ifrån? Det har hur som helst inte hos dig att göra. Du måste vara den enda som inte inser hur bra du är.

Sju år och matglad

Jag har varit nere i förrådet och grävt fram diverse saker, bland annat min resedagbok från Tjeckoslovakienresan -91. Nu kommer det att bli en del mat här, men jag anser det vara i sin ordning eftersom jag bara citerar:

"i går kvell så duschade Elin och Johanna och jag och simon till frukost i dag åt jag mjölk med kuddar och fil med kalaspuffar kalaspuffar heter guldkorn där ochså åt jag macka och jos och pressad apelsin så jag blev jettemett"

Tror jag det, vem skulle inte bli jettemett på allt det där? Med denna lilla påhälsning av det förflutna vill jag bara visa på en intressant parallell mellan sjuåriga Saras skriverier och tjugotvååriga Saras skriverier. Mat über alles!

Snigel snigel på väggen där

Jag är ingen fotograf, harkel harkel, men den här bilden är jag nöjd med. Jag får tacka snigeln för det. Samtidigt vill jag passa på att även tacka pappa, mamma, Gud och min mellanstadielärare Anders.

Krock

Jag var tanklös nog att välja punkt handla kaffefilter före punkt fixa till mig. Jag pep därför iväg till affären och såg ut som ett utskitet äppelmos på trätallrik. Tänkte att om jag går snabbt så ser man ju mest bara fartränderna ändå. Flög uppför trappen nästan framme vid affären, och flög så rakt in i Maj Tajp of Gaj. Japp, där kom jag farande med mitt ofördelaktiga utseende och paprika/chili-andedräkt och krockade med en vacker främling.
-Oj, ursäkta, sade Maj Tajp of Gaj, varpå jag svarade med följande intelligenta replik, rapp i käften som jag är:
-O-oj, u-ursäkta.
Sedan pep jag därifrån med ännu högre hastighet, tänkande att om ödet vill så ses vi säkert en annan gång under andra omständigheter. Åtminstone så skulle jag ha tänkt det om jag hade haft huvudrollen i en amerikansk rom-kom.

Så kan det gå, nu ska jag fortsätta att bocka av att-göra-innan-folket-kommer-listan.

Bortavarande

Det känns som att det var jääättelängesen jag bloggade nu. Inledningsvis berodde det lilla uppehållet på internets bortavarande, därefter på mitt eget. Vi har inte haft något fungerande internet sedan i fredags kväll, serni. Vi har gått och muttrat lite åt dumma upc (sedan den där kvällen då det skulle komma en installerande upc-gubbe med våra grejer, han som aldrig behagade dyka upp - han satt säkert på nån sunkig pub och pimplade öl - har jag haft ett rejält horn i sidan till detta upc). När jag kom hem nu och fick höra av Camilla att det fortfarande inte funkade, samlade jag ihop min vrede och knappade ilsket in numret till upc. Fick prata med supertrevlige Per, och fick till min skam och glädje veta att det visst bara var rautern som behövde pillas lite med. Eh... jaja. Jag trodde faktiskt att jag hade pillat tillräckligt på den för att veta att det inte var där felet satt.

Igår åkte jag till Katrineholm för att avlägga en visit hos syster, svåger och systerdotter. Det var mycket trevligt på alla sätt och vis. Då jag jobbar med en tjej som ligger långt efter sina jämnåriga i språket och annat, så blev den en frisk, skojig fläkt att träffa Ella, som måste ligga hästlängder före sina jämnåriga.
Micke: Vill du ha något att dricka, Ella?
Ella (3 år): Ja tack, bubbeldricka. Och så skulle jag vilja ha ett sugrör, i magentafärg.

Nu ska jag lägga in en extra växel och innan folket kommer hinna med att packa upp, dammsuga av lite, handla kaffefilter, fixa till mig, baka en eller ett par kakor och förbereda några andra grejer.