Summering

Det blir inget sammanhängande, seriöst inlägg ikväll inte. Det blir en liten summering av dagen bara...

Jag sov länge, åt frukost och läste tidningen, cyklade till pa & ma och lånade bilen, åkte till Willys, storhandlade, åkte hem och dumpade mina inköp, åkte tillbaka till pa & ma, bjöds på middag, fick med mig klarbär, cyklade hem, gjorde klarbärskaka, avnjöt den med grädde och kaffe och Camillas sällskap, tittande på "Johnny tandpetaren", en italiensk film från det tidiga nittiotalet som jag lånade av föräldrarna. (Ja, jag vet att det blev ett syftningsfel där, men jag utgår från att alla förstår att jag inte har fått något nittiotal från mina föräldrar, och om det nu var någon som ändå blev förbryllad så borde det vara utrett efter den här långa harangen).

Osammanhängande

Jo, den svartvita är bäst.

Gustav, skriv en lista nu då, jag är nyfiken.

Den unge Werther lider och jag har lite svårt för att lida med honom. Kanske ett gott tecken.

Idag hoppade en snubbe från Stadshustornet. Vet inte vad jag ska säga...

Italienaren ringde igen, och jag lät S, som jag satt och fikade med, svara. Lite fjortisaktigt, det medges, men han är ganska barnslig själv - skickade en massa tomma sms häromdagen. Och han är verkligen inte 14 längre, han är ganska till åren.

Jag tror bestämt att jag bör satsa på att skriva en sammanhängande text nästa gång. Möjligen kommer den att handla om frikyrklighet.

Godnatt.

Allt för konsten

Lite dåligt med bilder i den här bloggen. Jag tar mig friheten att lägga upp de här bilderna som JOHANNA står bakom. Men det var alltså jag och Milla som fick offra bekvämligheten ett tag. Jag kan precis höra hur Jo lät då, för snart ett år sedan: "Äsh, lägg er där nu bara! Allt för konsten!" Och jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag tycker bäst om den i färg eller den svartvita.

Muntra böcker

Igår köpte jag ett plagg i storlek 34, eftersom det inte fanns några sådana i 36. Det var ett väldigt fint plagg som jag med nöd och näppe och envishet krängde på mig. När jag kom hem och provade det lite mer var jag tvungen att se sanningen i vitögat och bestämde mig för att lämna tillbaka den igen. Det känns onödigt att ha kläder som får en att känna sig tjock och som man dessutom knappt kan sitta i. Jaja, det blev en kortärmad skjorta med slips idag istället, så jag är nöjd ändå. Idag köpte jag även nummer 3-6 i Nessers van Veeteren-serie. Jag är fast nu efter att ha läst ettan och tvåan, så jag ska börja med trean så fort jag har läst ut Den unge Werthers Lidanden, som jag har hunnit påbörja under tiden. Känns lagom uppåt, men what the heck. Fast det värsta är inte själva boken, det värsta är vetskapen om att folk som läste boken när den kom gick och tog livet av sig. Måste raskt glömma den när jag har läst färdigt och genast gå över till Nessers Återkomsten. Och läsa om mord.

100

Ambitiösa bloggare skriver 100-listan, och jag ville ju inte vara sämre.

1. Jag älskar att dansa och förvånas över att få som dansar ute verkar tycka att det är särskilt roligt.
2. Jag klarar av ganska många sit-ups, men är värdelös på armhävningar.
3. Jag älskar Afrika.
4. Jag stör mig på bromsklossar i gångtrafik.
5. Jag har pluggat tyska, franska, italienska, spanska och swahili.
6. Jag tycker att utsidan är viktig.
7. Jag tycker att en snygg utsida är dödligt trist utan utstrålning.
8. Jag har hoppat bungy-jump.
9. Jag har varit livrädd för att få hjärnblödning.
10. Jag älskar att flyga.
11. Jag har mer eller mindre kommit över min rädsla för spindlar.
12. Jag har haft hjärnblödning.
13. Jag heter Linnéa, som gammelmormor.
14. Jag tror att min släkt är roligast av alla.
15. Jag kan äta ungefär hur mycket glass som helst.
16. Jag bakar mycket hellre än lagar mat.
17. Jag tycker att åldersfixeringen är för stor och för vanligt förekommande.
18. Jag dricker hellre öl än söta drinkar.
19. Jag ryser när jag ser vissa frisyrer.
20. Jag tror att jag skrattar lite för högt.
21. Jag var blyg när jag var liten, men inte längre.
22. Jag älskar att gå upp för kullar.
23. Jag gillar att vika lakan.
24. Jag slarvar för mycket med tandtråden.
25. Jag är oerhört morgontrött.
26. Jag är väldigt förtjust i Lilla Huset På Prärien och tycker att det borde börja sändas igen.
27. Jag svär inte men säger bajs lite för ofta.
28. Jag kan bli väldigt, väldigt arg.
29. Jag har svårt för att inte gråta när jag är ledsen eller rörd.
30. Jag har svårt för att hålla mig för skratt.
31. Jag tycker att väldigt många telefonförsäljare är väldigt oförskämda.
32. Jag har bra sifferminne.
33. Jag har dåligt lokalsinne.
34. Jag sjunger i duschen.
35. Jag dansar i köket.
36. Jag tycker att politiker som super upp våra skattepengar borde be om ursäkt.
37. Jag älskar Alice Coopers Poison.
38. Jag har inte drömt mardrömmar sedan jag var väldigt liten.
39. Jag älskar rött.
40. Jag har haft väldigt många hål i tänderna, inte på senare år dock.
41. Jag har druckit bananöl.
42. Jag är rädd för fåglar.
43. Jag gillar att handla.
44. Jag tycker att ironi är ett bra och roligt sätt att uttrycka något på.
45. Jag vill lära mig att busvissla.
46. Jag har fått en pistol (vet fortfarande inte om den var äkta) riktad mot nyllet.
47. Jag skulle vilja kunna sjunga som Anouk.
48. Jag har inget pokerface.
49. Jag är bra på att ordbajsa.
50. Jag älskar Liftarens Guide till Galaxen.
51. Jag ser ut som en hottentott om jag låter håret självtorka.
52. Jag förstår inte grejen med att gå på bio om syftet är att lära känna varandra.
53. Jag tycker om att känna att jag har tagit mig nånstans för egen maskin, antingen genom att gå eller cykla.
54. Jag går snabbt, förmodligen för att jag har gått mycket bredvid mamma som går snabbt, förmodligen för att hon har gått bredvid sina långbenta bröder.
55. Jag är ärlig (förutom när jag svarar på frågan ”oj, väckte jag dig?”).
56. Jag tyckte som liten mest om makaronpudding av alla rätter.
57. Jag är numera mera förtjust i exempelvis lax.
58. Jag är ganska säker på att ”A walk to remember” är den sämsta filmen som har gjorts.
59. Jag tycker att det är äckligt när folk knakar och knäcker med fingrarna (eller huvudet, ryggen etc också för den delen).
60. Jag funderar på att köpa en grön cykel.
61. Jag tycker om att se folk göra saker de är bra på.
62. Jag och Milla firade våra 18årsdagar genom att ställa till med fest för ungefär 100 pers.
63. Jag kan knappt stå på ett par skridskor.
64. Jag läste alla fem-böckerna när jag var liten och funderar så smått på att göra om det.
65. Jag tycker att strumpbyxor är krångliga att ha på sig.
66. Jag tror på mirakel.
67. Jag tycker att det är dags för maktskifte.
68. Jag börjar bli bättre på att inte jämföra mig med andra (på ett felaktigt sätt).
69. Jag skulle nångång vilja ha två katter vid namn Telefonplan och Blackeberg.
70. Jag blir pigg av att räkna får.
71. Jag är väldigt förtjust i mannagrynsgröt, men måste alltid göra en stor portion eftersom en del alltid bränner fast i kastrullen.
72. Jag tycker om att läsa Hjalmar Gullbergs dikter.
73. Jag har svårt att förstå varför vissa pratar med sin partner som med en bebis.
74. Jag tycker dessutom inte om när folk grovhånglar på offentliga platser.
75. Jag gick upp i vikt under de månader jag bodde i Tanzania, och undrade när jag kom hem varför alla kläder hade krympt.
76. Jag tror att jag har gått ner till en mer lagom vikt igen.
77. Jag förstår inte hur folk kan tycka om att spela volleyboll, då det enda som händer när jag försöker spela är att jag får fruktansvärt ont på underarmarna.
78. Jag är cynisk i vissa avseenden, icke-cynisk i andra.
79. Ibland tycker jag att cyniker är jätteroliga, ibland har jag svårt för dem (oss?).
80. Under gymnasietiden trodde mina lärare att jag var mer ambitiös än vad jag var.
81. Jag tycker att det är fult med särskrivningar.
82. Jag vill inte dejta nån som inte kan stava.
83. Men jag kanske skulle göra undantag om det berodde på dyslexi.
84. Jag tycker om röda italienska viner.
85. Jag funderar på att gå och lägga mig istället för att skriva klart den här listan.
86. Jag tycker om att sova utomhus, men har inte gjort det så många gånger.
87. Jag tyckte inte om min lekisfröken för att hon skällde ut mig när jag sade negerbollar.
88. Jag tyckte även att det var konstigt att hon hette som en fågelsort.
89. Jag äter messmör på de flesta mackor som jag äter.
90. Jag blir då och då väldigt sugen på kokt ägg med kaviar.
91. Jag är mer höjdrädd om jag står på en hög stol än om jag sitter högst upp i Fritt Fall.
92. Jag skulle vilja gå på bal.
93. Jag älskar grönt också.
94. Jag är ganska rädd för eld och ogillar Valborgsmässoafton.
95. Jag ogillar även Alla hjärtans dag.
96. After Eight är nästan det godaste jag vet.
97. Jag tycker att Blindside är ett fantastiskt bra band.
98. Jag är ganska dålig på att rita och måla.
99. Jag skriver otroligt fult om jag skriver med skrivstil.
100. Jag tycker om att ligga på marken och titta på himlen och molnen.

Livet är ingen dokusåpa

"Ja, sovmorgnar är underskattade", sade någon som jag pratade med nyligen. Men i min värld är de långt ifrån underskattade, bara inte särskilt vanligt förekommande. Dessvärre. Men idag är jag ledig, och det enda jag behövde försöka åstadkomma under dygnets tidiga del var att mata katterna innan tjejen som kommer till dem kring lunchtid kom dit. Jag lyckades med det och satte mig sedan på balkongen med frukost, syster och ett öronbedövande ljud som jagade all matro på flykten. Orangeklädda människor angrep växtligheten alldeles under oss med högljudda maskiner, och det var inte utan att jag började undra om vi skulle behöva skydda våra tomatplantor (på balkongen) från att stryka med.

På tal om stryka, jag fick just en kjol från Joe med motiveringen "jag kan inte ha nåt som måste strykas". Lyckat för mig att hon glömde det i köpande stund då, för jag kan absolut ha nåt som måste strykas. Jag gillar att stryka.

För övrigt måste jag ge italienaren nåt slags korg, jag kan inte fortsätta att skutta ut ur butiken och försöka söka skydd i Blå Hallen när han dyker upp. Även om vi hade ganska kul åt det. L hade väldigt kul åt min förklaring till att jag höll mig borta från shopen ett tag:
- Jag har tänkt på det, sade han förtjust, det här är lite som Big Brother... man samlar ett gäng unga, snygga människor i en byggnad och så får man se vad som händer liksom...
Big Brother, Gud bevare mig väl.

Hå och hej

Det går ju väldigt bra med skrällena.

- Var är bajsskyffeln nu då?
- Dom har spytt på golvet...
- HON ÄR UTE PÅ BALKONGEN, JAG TROR ATT HON TÄNKER HOPPA!!
- JAG TROR ATT HAN HAR SATT I HALSEN, DET LÅTER SOM ATT HAN KVÄVS!!

Jaja, de lever och frodas i alla fall.

Idag var det smått kaotiskt på jobbet, och imorrn väntas det drygt 7000 pers, vilket ska bli mycket kul. Dock känns det som att det ska bli riktigt skönt med semester nästa vecka. Över måndagen och tisdagen blir det förhoppningsvis en tripp till Lübeck för att fylla på garderoben och skohyllan. Dessutom ska jag införskaffa en parfym som inte finns i Sverige och som i och för sig verkar locka till sig mest kvinnor, men hur lyckat brukar det egentligen bli när man lockar till sig män, det är ju frågan. Kommentar från den senaste: "Flickvän? Ja... jo... eh, men vi bråkar ganska mycket, det tar nog slut snart."

(Elin: Det lär bli Lübeck framåt hösten också, september kanske, haka gärna på då!)

(Nej, alltså, jag vill fortfarande ha en man, om det finns nån med vett i).

Ätstörningskatter

Milla och jag har åtagit oss att den närmaste månaden kattvakta katterna som bor i lägenheten ovanför. Kul att få lite kattsällskap nu när jag inte träffar Zorro så ofta, tänkte jag. Det hade varit ännu roligare om det inte vore för att den ena katten lider av ätstörningar (men i ärlighetens namn undrar jag om inte vi lider mer av dem) och måste trugas med specialmat som han i bästa fall lapar i sig, och den andra är lite för rund och glupsk, går på diet och som en följd av det ser det mesta som potentiell föda. I morse försökte hon ta sig in i min matlåda. Zorro måste vara en dröm att kattvakta, har jag dragit som slutsats. Han må vara fet, men han försöker ändå inte sluka allt som kommer i hans väg (hur han kan ha dragit på sig alla sina kilo är ett mysterium). Dessutom bajsar han utomhus, ofta i alla fall.

Idag jobbade jag kort dag - till två - och jag var nästan lite avundsjuk på mig själv när jag gick från jobbet så tidigt. Det blev lite rearekognoscerande och därefter glass med Johanna i Kungsan. Nu har vi just ätit köttfärspaj och min plan för återstoden av kvällen är att sätta mig på balkongen och läsa lite Nesser. Och så katterna, när Milla kommer hem.

Garfield och jag

När det gäller jobb så finns det två situationer som jag inte uppskattar: den ena är att vara ny på ett jobb och inte ha koll på nånting, den andra är att ha blivit lite för invand så att man har så mycket koll så att det blir tråkigt. Man går från första och andra dagen på jobbet med den brist på trygghteskänslor det innebär, och det enda som kommer ur ens mun är "hur funkar det med det här?", "hur brukar ni göra med de här?", "var finns de där?" och liknande saker, till en period av mera trygghet och den sköna känslan av att ha blivit lite varm i kläderna, till leda. Ledan som kommer av att man vet precis var det här och det där finns. Man vet precis vad som händer om man gör sådär, och förutsägbarheten kan så småningom bli snäppet värre än otryggheten man upplever som förstadagare. Nu kanske det låter som att jag är hundra år, men man behöver inte ha jobbat på ett jobb i tjugo år för att nå stadiet av leda. Och det finns förmodligen jobb där man kan vara i fyrtio år utan att nå det. Jag vill bara ha sagt att jag befinner mig i en alldeles perfekt fas där jag fortfarande möter utmaningar och utvecklas (läs: gör bort mig), men samtidigt känner att jag har hyfsad koll på läget och faktiskt gör ett bra jobb. Det är kul.

För övrigt kan nämnas att jag är trött som en apa, att jag är lite less på att inte kunna spanska, att jag har fått beröm för min tyska av en tysk tjej (!!), att jag oftast lyckas linda italienarna runt lillfingret bara genom att le, ha mörkt hår och kunna lite italienska, att jag fick VG på tentan som jag skrev nattetid under perioden i våras då jag jobbade dubbelt, att jag säkert kan ge sken av att vara skrytsam. Men det är som Garfield säger, det är svårt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst. Slutsatsen blir alltså att jag låter mig försvaras av en påhittad katt som är lat och äter för mycket lasagne.

Salt och jobbarkompisar

Sitter här och festar loss på havregrynsgröten som jag har micrat till lunch och som jag i skrivande och ätande stund inser att jag råkade salta lite för mycket. Det här med att mäta ingredienserna i olika mått har sällan varit min stora grej här i livet. Jag inledde dagen (som blev jobbfri eftersom S gärna ville ta mitt pass och jag inte hade nåt emot att skänka henne det) med att gå en timmes promenad, väldans härligt. Därefter följde städning av lägenheten, och ikväll är det middag med före detta jobbarkompisar som står på schemat. Närmare bestämt "bli bjuden på middag av före detta chefen". Ska bli trevligt! Mina nuvarande jobbarkompisar ska samlas hemma hos F ikväll och se på matchen hos honom, och jag skulle i och för sig gärna vara där och heja på Italien (F, som är italienare, var lite bekymrad över att de flesta som skulle komma hade visat sig vara tysksympatisörer), men det kan inte hjälpas att det krockade.

Sådärja, mer än sådär får jag nog inte i mig av den här salta geggan. Jag avslutar med messmörsmackor och marsipankladdkaka så står jag mig till ikväll.

Språkförbistring

De senaste dagarna har jag haft väldigt roligt, och till det har vissa kunder bidragit mer än andra. Som ryssen som ville pruta på två böcker.

- How much are they, JURU?
- In Euro... 21,07.
- Fifteen.
- No, 21,07. Look here. (Visar på siffrorna på kassan).
- I will only give you this. (Visar upp tio fingar en gång och fem av dem en andra gång).
- Ok, but then you can only have one of the books, not both.
- How much, these books?
- 21,07.
- Fifteen I give you.
- Sorry, no.

Som politikertanterna som kom in idag och uppförde sig på ett sätt som fick mig att inse att jag aldrig kommer att rösta på Vänsterpartiet (som om det hade funnits nån risk..).

Eller som spanjorskan som började prata i etthundrafemtio kilometer i timmen under en väldigt lång tid - PÅ SPANSKA - för att jag hade gett henne lillfingret och sagt si och gracias, och som sedan skrattade när hon insåg att jag inte hängde med för fem öre trots att jag nickade och log så mycket jag hann.

Idag har jag även av någon anledning pratat engelska med tyskarna och tyska med fransmännen. Språkförbistring känns allt som oftast som ett nyckelord, men det är samtidigt otroligt kul att försöka kommunicera med alla olika turister. Det funkar ju i alla fall! (Oftast).

Nu ska vi snart se om kladdkakan med marsipan som vi har tillverkat ser ut att vara färdig att sluka.

Sommar

Sådärja, lite bilder i alla fall. Nu måste jag gå och ta hand om riset och kycklingen och göra matlådor av det och sedan duscha innan jag sätter mig på cykeln och beger mig hem till pappa och mamma där Simon ska bjuda på trerätters. Lyx!