Yrke: wrap artist

Idag har jag slagit in en massa presenter med snurr och guld och solfjädrar och rysch och pysch och färger. Sedan fick jag reda på att presenterna var till ett gäng militärer i Finland. Ja, just nationaliteten hade ju inte så mycket med saken att göra, men iaf. Killen som hade köpt grejerna av min kollega blev mäkta imponerad när jag kom med mina underverk. Jag sade att jag tyvärr hade glömt att spraya parfym på dem, och han skrattade så att han vek sig nästan dubbel. När han hade skrattat färdigt tackade han ungefär 78 gånger, varpå han bjöd in oss till ett studiebesök på brandförsvaret med honom som personlig guide. Det är sådana kunder som gör arbetsdagen till en bra arbetsdag.

Hämtade ut mitt pass idag, i vilket jag verkligen ser ut som en förrymd fånge. Hoppas att italienarna släpper in mig i sitt land ändå, för jag har aldrig sett fram emot en itailenresa så mycket som jag ser fram emot den här.

Sedär, det förra inlägget har nu återuppstått.

Glass med chokladkross är min morot

Häromdagen skrev jag ett inlägg om ditt och datt bara för att se hur blogspots sida gaggade ihop framför mina trötta ögon, och inlägget var som uppslukat av jorden. Där stod i alla fall en del om hur det går på mitt nya jobb, vilken fantastisk promenad jag och Camilla gick häromkvällen och vilken gigantisk lekpark vi under slutet av nämnda promenad upptäckte att vi bor grannar med.

Nu sitter jag här igen och känner mig lite halvt motiverad att skriva eftersom jag känner att jag inte kan lita på att blogspot inte sviker mig igen. Dessutom är jag trött som ett utskitet äppelmos. Men det är väl som det ska vara den här tiden på året. Igår var vi i alla fall ute och paddlade kanot, jag och Joe och sex stycken andra vänner. Det var en klar höjdare, välgörande för både kropp och själ (vill jag gärna tro). Själen kände sig lugn och glad eftersom vi skrattade konstant och för att jag där ute på vattnet inte kunde jobba med vare sig det ena eller andra eller plugga eller fixa med en massa saker. Kroppen känns idag i och för sig väldigt mörbultad och mina armar har invaderats av smärta, men jag intalar mig ändå att det var bra på lång sikt. På kvällen var vi sedan på Snaps, alla tre sambosar (!) och ett par av Joes jobbarkompisar. En kille sade när jag och Camilla gick förbi: "OJ! Är det här en kändisfest? Ni ser... kända ut". Det kan man ju tolka lite hur som helst, jag hoppas att han inte menade att vi såg ut som några dokusåpa-C-kändisar.

Nu idag ska jag skriva tenta, tänkte se om jag rentav hinner med första delen och därmed hälften. Jag ska skriva en analys av Wanja Lundby-Wedins förstamajtal från 2003. Jag är måttligt road av det, men jag tror att jag kommer att kunna göra det ganska snabbt om jag väl sätter igång. Jag ska belöna mig själv med glass när jag är färdig, och med den moroten borde jag vara klar om nån timme.

Jobb, promenad och lek (höjdpunkt, höjdpunkt, höjdpunkt)

Jobbade andra passet på nya jobbet igår. Jag har redan nu dragit vissa slutsatser om japaner respektive tyskar som släkten. Jag tror att jag kommer att älska japanerna, och ömsesidigt verkar det vara. Om ni blir hembjudna till nån i Japan nångång, så be att få titta i deras fotoalbum. Där nånstans hittar ni med största sannolikhet mig.

Nu på kvällen har vi varit på promenad, Camilla och jag. Helt ljuvligt, man upptäcker nya stigar och vägar och ängar hela tiden. Nu ikväll hittade vi en kulle från vars topp vi hade utsikt över hur mycket som helst. Ojojojojoj. Dimma över ängarna, hästar i hagarna, rosa skimmer på himmelen, sniglar på stigarna, kvittrande fåglar i träden, helt obeskrivligt (men jag försöker, som ni märker). När vi var så gott som hemma igen hittade vi en gigantisk lekpark med massor av skrymslen och vrår. Där fanns rutschbanor, klätterställningar, gungor, lekstugor, basketplan, pingisbord, grillplats, hage (som i hoppa hage), och bäst av allt: linbana! En sån där pluttlinbana som man kan åka fram och tillbaka på. Å så kul vi hade. Vore kul om Ella kom hit ett par dagar i sommar, då skulle vi kunna gå dit och leka hela dagen (inte så att hon skulle fungera som mitt förkläde eller så, men ja, jag skulle ju onekligen ha en anledning att spendera en hel dag där då... Och jag tror att hon skulle gilla det.)

In the cold May rain

Olikheter kan ibland leda till leda och bekymmer, men ibland också till många goda skratt. Att sitta i vardagsrummet med mina två sambos och se Joe leva sig in i de smöriga balladerna hon har satt på (där pojkar sjunger i falsett om hjärta och smärta) och samtidigt se Camilla vrida sig i fåtöljen av obehag, vissa gånger mindre diskret än andra, är bland det roligaste jag vet. Under kvällens fikastund målades naglarna, och ingen blev nöjd förutom Joe som blev nöjd trots att vi sade att vi tyckte att det blev ganska fult. Ja, det är väl ungefär vad som har hänt idag. Jo just ja, jag har varit i skolan också, och dessutom förfärdigat en skriftlig inlämningsuppgift samt börjat med tentan. Känner mig för en gångs skull som en exemplarisk student, bortsett från att jag lämnade seminariet innan det hade avslutats. Påpekas bör dock att det var tjugo minuter efter att det egentligen skulle ha slutat, och jag tycker att det var duktigt av mig att stanna så länge. Orsaken bakom utdragandet på tiden var tentatjäbbel. (Hur ska man skriva det då, men hur ska det gå till, men det här är ju jättelångt, men vadå får man inte skriva längre än så, blablabla). Kan man inte bara läsa instruktionerna och sedan tänka lite själv, kan jag känna ibland. Jag är övertygad om att tentatjäbbelmänniskor inte heller kan sätta ihop ett bord från Ikea. (Då krävs det ju nämligen också att man kan läsa en enkel instruktion och/eller tänka lite själv). Ja kära nån, hur klarar sig folk här i världen?

Mitt nya liv, jag menar jobb

Idag har begreppet rivstart fått en helt ny innebörd. Idag blev jag Stadshusetjobbare. Halv nio till halv nio var jag där, eftersom det var möte på kvällen, så nu är jag mör ända in i mina innersta inälvor. Intrycken är uteslutande positiva så jag är inte bara trött, jag är glad också. Skön stämning i hela huset, sköna människor, kul med butiksjobb igen, kul med turister, kul med olika språk hit och dit. Jag ska försöka göra mina språkkunskaper mindre ringrostiga. Italienskan får jag se till att fräscha upp när vi är där, och sedan får jag väl läsa lite böcker på engelska och tyska. Ehh... eller i alla fall på engelska. Det berättades dock för mig idag att det inte är så många av de andra som pratar tyska. Så jag känner att jag kanske borde axla ansvaret lite... pinsamt att avslöja att man har pluggat det i sex år och sedan inte ta sig an tyskarna.

Det finns mycket mer att säga, men jag tror att jag ska prioritera sömnen nu.

Moment 22

Nu var det ett tag sedan jag skrev nåt här. Anledningen till det är ett slags moment 22; de dagar då det inte hände just någonting hade jag tid att skriva men inte mycket att skriva om eftersom det inte hände just någonting. Och de dagar då det hände en massa saker hade jag inte tid att sätta mig och skriva, eftersom det hände så mycket saker (som jag hade kunnat skriva om).

I fredags var Camilla och jag i Barkarby för att inhandla grejer till balkongen. Bil- och spärrlösa som vi är tog vi bussen. (Ja, jag antar att människor som är utrustade med normala spärrar skulle ha lånat en bil om de hade för avsikt att köpa stolar, bord, blomlådor, blomjord, växter, glas och diverse plock). Vi knallade från Bauhaus till Rusta till Plantagen till Ikea. Vid sjutiden begav vi oss därifrån med stolar slängda över axlarna, släpandes på bord, blomlådor, jord och det andra ovan nämnda. Konstaterade återigen att det är bra att kunna bjuda på sig själv. Jag antar att alla de som inte kan bjuda på sig själva är bilägare.

Jaja... balkongen blir finfin. Lite som uteserveringen på Snaps fast mycket mindre och med röda filtar istället för lila och högre upp i luften. Imorgon börjar jag för övrigt på nya jobbet. Ska bli mycket lajbans. De tre veckor som följer kommer att bli hektiska då jag ska (1) jobba mina sista pass före sommaren på gamla jobbet (2) börja på nya jobbet och (3) skriva en hemtenta på vilken tio poäng hänger. Mina knep för att greja dessa veckor är att tänka på att (1) det är bara tre veckor och (2) sedan bär det av till Toscana.

------------------------------------------------
MEDDELANDE TILL SOLSARA:
Har inte hittat klänningen i din storlek, sorry!
Den verkar populär, så du kan ju se det som att
du har bra smak iaf... eller nåt.
SLUT PÅ MEDDELANDE.

Pass hit och dit (åh, jag är så FYNDIG!)

Idag har jag varit hos polisen och ansökt om nytt pass. Kom in, läste på lappen: "Mät dig gärna innan det är din tur." Sneglade bort mot mätmojängen, där en drös otyglade barn röjde loss som bäst. "AAAAAAA JAG ÄR EN OCH FYRTIO JAG ÄR LÄNGST NU ÄR DET DIN TUR FRIDA! FRIIIIIIIIIDAAAAAAAAAA KOM NURÅ!!!!" Upptäckte därtill att jag hade stövlarna med klack och hann tänka en stund på hur genant det skulle bli att stå där och trängas med barnen och kränga av mig stövlarna för att sedan försöka få fram min längd, tills jag kom på att jag redan vet hur lång jag är. Det står rentav i mitt förra pass, passet i vilket jag ser ut som en skata. I mitt nya pass kommer jag att se ut som någon som är misstänkt för väpnat rån och som ängsligt stirrar upp mot himlen i hopp om att Jesus ska komma tillbaka innan sheriffen får fatt en. (Sheriffen och inte polisen, bilden har en sån där "Wanted dead or alive"-känsla över sig).

Ikväll var det Champions League-final och pappa, mamma och Simon var här och kollade med oss. GRATTIS BARCELONA OCH OSS!

Annars kom vi fram till att Johanna är väldigt förtjust i Marquez, att mamma tycker att Maxi Lopez ser trevlig ut samt att jag inte vet om jag skulle hålla med om det sedan Simon beskrev honom på följande sätt: "Han hår långt gult hår och stor näsa".

Nej, jag tror att jag går och lägger mig istället. Hej och godnatt.

Kärlek

Idag har jag haft namnsdag (idag LÖRDAG, jag heter inte Halvard eller Halvar), (finns det NÅN som heter det?!) och serverat på bröllop. Av nån anledning får jag på varje bröllop jag är på en hel del idéer på hur jag INTE vill ha det på mitt eventuella bröllop. Det var ju fint idag, det var det. Men "det vackraste" måste vara den mest ogenomtänkta av låtar. "Det vackraste jag vet är att se dig när du sover". Yeah right, det vackraste jag vet är att se dig när du med kuddavtryck i hela ansiktet gapar som en fisk och dreglar som en bäbis. Jag skulle snarare säga att det vackraste jag vet är att se dig när du rockar loss och lajjar järnet.

Joe tycker om att bo med oss TROTS att vi är galna och dansar till töntig musik. Det känns bra. Det är kärlek.

Tala är silver, försumma sina skoluppgifter nej jag menar tiga är guld

Idag är dagen då mina klasskamrater höll sina hyllningstal.
Idag är dagen då även jag skulle ha hållit ett hyllningstal.
Idag är dessvärre även dagen då jag bangade eftersom jag har vissa problem med uppgiften. Nämligen det att jag verkligen känner att jag vill göra nåt seriöst nu, med tanke på att jag tidigare har pratat om:
- dalla-dallas i Afrika
- dejten med norrmannen som berättade om sin ex-fru och hur hennes pappa yxmördades, stoppades i en säck och kastades i en å
- min antagonistiska hållning gentemot grovhångel på allmän plats

MEN. Problemet blir då ett annat, nämligen det att jag är en grinolle och inte kommer att kunna hålla ett seriöst hyllningstal till någon som jag vill hylla (dvs någon som står mig nära) utan att börja spruta tårar på mina kursare. När jag ser ett sådant scenario spelas upp för min inre syn inser jag genast att jag måste undvika det så långt det går. Nu måste jag dock knåpa ihop ett tal till på tisdag.

Jaha, annars glider det på. Hade skoj med Camilla i stan igår, och ikväll satsar vi på att dansa mycket. Undrar om det finns nån mer som dansar i hemmiljö. Jag funderar även på huruvida Bibelns liknelse om festen och gästerna som bangade och de inbjudna från gatan får tolkas lite fritt och sättas in i nya (mina) sammanhang. Ja, ack och ve, det finns så mycket att tänka på.

Onsdag

Idag har jag:

- Pluggat (sic!)
- Fått fräknar
- Tänkt att korv är underskattad mat
- Längat till Toscana
- Hängt 2543056410 plagg
- Konstaterat att alla tre äger fängelserandiga plagg
- Inte skrivit färdigt talet till på fredag
- Vunnit på Betapet
- Hoppats att Simon spelade in lite av Eye of the Storm på Blindside-konserten
- Inte sytt i knapparna i jackan
- Upptäckt att Tjuvlyssnat är en rolig sida
- Njutit av Elins hemgjorda rabarbermarmelad
- Tänkt att det vore trevligare att få en dejtförfrågan från nån som inte heter Yrrol, har ful frisyr och föreslår bio som första dejt

Yrrol och persilja

Okej, ställen jag fortsättningsvis måste undvika:

- Vårt Vivo
- Området kring vår port och trappuppgången

Gick till Vivo för att handla lite saker och fick syn på Fruktmannen, som heter nåt i stil med Yrrol, vid grönsakerna precis när jag kom in. (Yrrol är den snubbe som Joe tidigare har skrivit lite om.) Jag är inte särskilt förtjust i hans uppenbarelse, det ser ut som att han har klämt ur en hel Milda Culinesse i håret och strykt det bakåt, men han verkar förtjust i oss tre av någon anledning. Jag gled snabbt förbi med blicken fäst långt i fjärran, eftersom jag inte var upplagd för kallprat. Stegade snabbt in på mejeriavdelningen, och vem stod där om inte... just det, Yrrol! Han måste ha kutat. Kallpratet avklarades och jag gled vidare. När jag stod vid frysdisken och plockade upp vitlöksbröd, såg jag i ögonvrån hur Yrrol närmade sig med ett ansiktsuttryck som jag tänker mig att jägare har i det ögonblick då de smyger sig fram mot sitt villebråd med bössan höjd.
- Får jag fråga en sak?
(Bara om det har med en ändring av din frisyr att göra.)
- Javisst.
- Skulle du vilja gå på bio med mig nångång...?
(Bio? BIO? Blandar du ihop mig med nån nu? Vill du ha numret till min syster?)
- Ne-ej.... (kvidande), det, ehh, passar inte så ehh bra, öhh... nej.
- Nähä (med tonfallet som jag tänker mig att jägare har i ögonblicket då villebrådet upptäcker vad som är i görningen och flyr sin kos fortast möjligt).
Sprang till kassan och betalade. Sprang ut. Sprang hem.

Och så var det städkvällen. Det blev förstås ingen kjol utan träninsbyxor som ser ut som långkalsonger. Camilla och jag gick ut och började rafsa i rabatterna. Jag som trodde att Camilla kunde det där med växter.
-Ska man ta bort de här?
-Ja, det är ju tistlar. Det är ju du som kan sånt här.
-Mhm... oj, är det här persilja?
-Persilja..? Njae... ogräs väl?
-Vet inte...

Jag rafsade bort det andra, sedan gick jag tillbaka till Camilla och väste tyst (vid det här laget var det ett helt gäng grannar ute och i full gång):
-Hur ska vi göra med persiljan nu då..?
Camilla: -NEJ MEN JAG TROR INTE ATT DET ÄR PERSILJA.
Grannarna: -MOAHAHAHHAHAHAHAHHAHHAHAHAHAHA! Persilja! Hahahaha!
Jag: -Ehh... men det var inte jag som trodde, det var hon...

Seriöst, bio?!

Avklarat personalmöte och stundande städdag

Personalmöte ikväll, till vilket jag bidrog med att föra protokoll och fälla ironiska kommentarer som ledde till högljudda skratt. Nöjd med min insats. (Ja, jag sade väl en del klokt om de pedagogiska planerna också får jag hoppas). För övrigt är jag glad och förväntansfull inför sommarjobbet, som ska utföras i Stockholms enligt vissa omröstningar vackraste byggnad = Stadshuset. I shopen. Oj, vad kul jag ska ha och vad trevlig jag ska vara.

Imorrn är det seminarium, och på kvällen är det städdag här i området. Det var på tiden, tycker jag. Jag ska göra mig i ordning innan och sedan komma ut med en liten kjol, ett glittrande linne, omsorgsfullt lagt smink, söta sandaletter, Sebastian Crude Clay i håret som ligger alldeles perfekt, och så en kratta eller nåt i handen. Mina grannar har nämligen hittills nästan bara sett mig osminkad, med fult fett (fett fult) hår, bärande mina enorma mysbyxor som det står "HARD RAUK VISBY GOTLAND" på (på nåt som är förvillande likt Hard Rock-loggan), och som är utformade på ett sätt som gör att man lätt kan tro att jag tillhör den där trosinriktningen där man går omkring och väntar sig att Muhammed eller Buddha eller vem det är ska ploppa ut när som helst (födas, alltså) och klär sig därefter. Jag brukar med andra ord mest träffa mina grannar när jag har en hemmadag och ska till tvättstugan eller affären eller gå och slänga soporna.

Nu när jag tänker på saken så ser jag städdagen mest som en social tillställning. Typ "ja, vi vill ju umgås och lära känna varandra, så vi kan väl sätta upp en lapp om att det är städdag så ses vi härute och snackar och har trevligt". Vad gör man annars? Krattar cigarettfimpar?

Sambosarna samlade igen

Ja, det var alltså väldigt skoj i K-holm, vi pratar redan om att Ella ska komma hit så att vi kan ha en ny fest för Ellor och Saror (och kanske även för Johannor och Camillor då). Snor Elins bild och lägger upp den här med, hoppas det är ok...

Och ikväll kom mina sambos hem. Måste tillstå att jag faktiskt har hunnit sakna dem lite. Vi hade en del folk här (som Camilla och jag hade bjudit hit, eftersom Johanna inte hade visat några tecken på att göra det). När folket hade gått uppvaktade Camilla och jag födelsedagsbarnet med skönsång och liten present, sedan röjde vi undan disk och därefter röjde vi (jag & C) till Elvis, Gyllene tider och Inner Circle. Nu är det väl läggdags snart. Det har varit en skithärligt fantastisk vecka, hoppas att nästa också blir bra.

Livet är en fest

Vid fyratiden anlände jag till the Hällnäs p(a)lace. Ingen elefantfamilj i sikte, men jag förlät Elin när hon och Micke sprang runt i köket och öppnade alla möjliga luckor: "Och här finns det ostbågar till er... där har du Polly. Och här finns det en del tårta kvar. Chokladbiskvier i burken här... där har du kaffet, powerking finns här... Det är bara att ta vad du vill ha." Jag kände att jag hade kommit alldeles rätt.

Och så Ella, förstås. Vi har röjt helhjärtat sedan Elin och Micke åkte, fram till alldeles nyss då hon somnade. Eftersom Elin hade förklarat för Ella att hon och Micke skulle åka på en fest för mammor och pappor, föreslog jag för Ella att vi skulle ha en fest för Ellor och Saror. Hon var på. Vi har målat våra tånaglar röda (jag föreslog sedan att vi skulle ha en klubb, röda-tånaglar-klubben, varpå Ella sprang och hämtade sin röda bandyklubba), dansat (jag har lärt henne head-banga och lite annat), sjungit med i Emilsånger, Madickensånger etc, ätit ostbågar, varit ute och cyklat och gungat och planterat blommor i vardagsrummet (rödsippor och orangesippor).

Nu ska jag sukta lite mer efter den där chokladbiskvin, sedan ska jag sluka den. Och kanske kolla på en film. Hej hej.

Helg i förskott

Helgen är i antågande, och jag övergavs under dagen av mina sambos som for till Lübeck. Hoppas att de åtminstone får med sig min specialbeställning hem (=grön ögonskugga). Eh, ja, sedan hoppas jag naturligtvis att de får det RIKTIGT ORDENTLIGT ROLIGT också. Precis som jag ska ha det. Ikväll ska jag fullfölja ihopskruvningen av köksbordet samt städa. Och imorrn åker jag till Katrineholm för att spendera kvällen med Ella. (Här ska lekas!)

Veckans dos av festligheter tog jag därför ut i förskott. I onsdags var jag ute med Camilla. Hela kvällen var som en stor present från ovan, direkt till oss. Kära nån. Och igår var jag ute en sväng med Joe och hennes jobbarkompisar. Det var jag och plitarna, med andra ord, och jag hade mitt fängelserandiga linne på mig.

Små tankar om stora saker

Den här dagen har varit som flera veckor. Så känns det. Det har hänt en massa saker. Inget spektakulärt direkt, men ändå med en eftersmak av att det är så här livet ska vara. Jag tror att det handlar om relationer och gemenskap. Livet alltså. Annars hade man ju kunnat stanna inne i sin mammas livmoder och legat där och pillat sig i naveln och läst böcker om personlig utveckling och försökt att hitta sig själv. Sedan när man hade hittat sig själv hade man kunnat skriva självbiografier och startat en enmansklubb för inbördes beundran. Och så hade man köpt upp alla böcker själv och signerat dem till sig.

Det var det här med själviskhet. Jag var ju lite irriterad över en kolumnist som höjde egoismen till skyarna och försökte föra in det på nåt slags livsåskådningarnas inne-lista, som det verkade.

Visst lider vi alla av en större eller mindre dos av själviskhet. Och visst är det bra att gilla och ta hand om och bejaka sig själv. För att inte tala om att hitta sig sjäv (ärligt talat, hur lång tid kan det ta?). Jag tror egentligen att hela hitta-sig-själv-grejen är en förskönande omskrivning av försöka-komma-fram-till-vem-man-ska-vara-eller-rättare-sagt-vem-andra-tycker-att-man-ska-vara-och-ändra-sig-då-och-då-eftersom-alla-inte-tycker-samma-sak-och-har-samma-förväntningar-på-en, men det kanske man inte får säga. Hur som helst, klart att man ska tänka på sig själv. Men samtidigt tror jag att själviskhet är ickemeningen med livet. Raka motsatsen. Och då pratar jag inte om de gånger då man unnar sig ett bad för sin egen skull eller säger nej till att hjälpa nån med nåt för att man inte orkar. (Det är mer sunt förnuft än själviskhet skulle jag vilja säga, men skillnaden däremellan kan vara ganska diffus och svår att upptäcka, inte minst när skuldkänslorna kommer inklampande i tankarna som om de hade rätt att bara klampa på utan att knacka och vänta på svar. Ganska ohyfsat och säkert ganska onödigt eftersom de flesta säkert skulle släppa in dem ändå).

"Älska din nästa som dig själv", som någon sade för längesen. (Inte att förväxla med "älska din nästa istället för dig själv", dock.)

Tankarna kommer, tankarna går

Alltså, jag skulle kunna skriva en hel del. (Som att jag inte kan läsa en mening som inleds med "alltså" utan att se en upprorisk, tuggummituggande och gulblonderad tonårstjej till skribent framför mig). Eller om relationer och meningen med livet och sambandet dem emellan. Eller om att dränka Gud i religiöst dravel. Eller om fördelarna med att varva pluggande med att dansa loss med sin sambo som är ungefär lika frustrerad över pluggandet. Eller om olika inställningar till alkohol och min inställning till de olika inställningarna. Men frågan är om min lärare skulle acceptera ett sådant ämne. I och för sig är han så snäll så att han förmodligen skulle vara accepterande om jag så valde att skriva om vad jag drömde inatt, men eftersom min text även ska läsas av vissa av mina kursare vill jag nog ändå skriva något lite mer seriöst.

Nu ska vi dansa, jag och Millan.

Åsikter till låns?

Jag ska skriva en essä. Jag är ute i god tid och jag skriver och skriver, raderar, skriver nytt, ändrar, raderar igen och skriver nytt bara för att konstatera att det är kasst som kratta EFTERSOM JAG INTE HAR NÅGON ÅSIKT OM DET JAG SKRIVER OM. Skulle verkligen behöva en åsikt nu. Tänkte skriva om mäns och kvinnors språk och förnuft och känsla hit och dit, men jag känner mig oengagerad inför ämnet och det blir ju ingen bra essä av det direkt. Jag vill ha en brinnande och vass åsikt, vara på krigsstigen, tycka något om det jag skriver om. Men då är frågan vad jag ska skriva om. Visst tycker jag saker om politik och blablabla, men åh... SKRIVKRAMP. Dålig hårdag också, extremt jättedålig hårdag. Det gör nog sitt till.

Har nån en åsikt som jag kan få låna?

Valborg... fylleri fallera

Hej och hå.

Idag har jag köpt stolar till köket! Åkte kors och tvärs över stan, utan lokalsinne men vid gott mod, och nu har vi sex stycken mycket fina stolar i köket. Jag vill tacka Gud för att jag hittade fram och tillbaka och för att alla stolarna gick in i bilen på en gång så att jag slapp köra två vändor. Och jag vill tacka pappa och mamma för lånet av bilen. Och så vill jag tacka mig själv för att jag är så driftig. (Åtminstone emellanåt). (Vi har ju ändå bott i den här lägenheten i sju månader utan köksmöbler. Men idag var jag driftig och det ska jag ha tack för).

Valborgsmässoafton. Inget som ligger mig vidare varmt om hjärtat, då varken fulla fjortisar eller brinnande brasor är något som jag uppskattar. Har mycket svårt för bådadera. Jag har aldrig fattat vad det är som är så kul med att stå vid en brasa och huttra och lyssna på sånger och ha allmänt jättelångtråkigt. Dessutom för min eldskräck med sig att jag mest brukar (brukar och brukar, dvs de gånger då jag av någon outgrundlig anledning har befunnit mig vid en brasa) stå och vara rädd för att en gnista ska landa i mitt hår och sätta eld på det. Ikväll blev jag på grund av stolsköpet sen till brasan som vännerna skulle till, så jag slapp den tack och lov. Kom lagom till "efterfesten" och fick lite tid att prata med Danne som nyligen kom hem från Etiopien.