På jobbet

Är på jobbet, glada nyheter för oss idag! Var på seminarium på universitetet på förmiddagen, och lämnade in två rätt skruttiga performansanalyser. Den här gången var sista minuten bara en halv minut, eller vad man ska säga. Och nu rullar det på, på fredag är det tenta, på måndag ska jag ha ett läsförståelseprov färdigt, 29 talanalyser ska rättas, betyg ska sättas, julklappar ska inhandlas. Igår var syster Joe och jag på jakt, men jag hittade bara en julklapp. Trevligt hade vi, dock, mycket trevligt, och faster Astrid träffade vi, så inte var vi ute för intet.

Jag kan erkänna att jag till och med har börjat lyssna på julsånger. Efter det där med lussekatten så kände jag att det är lika bra att köra på. Och det är ju före jul man njuter av allt sånt, inte efter. Nu ska jag ha lektion, om jag kommer att hitta rätt sal (salsbyten är alltid lite vanskliga för mig som har lokalsinne minus mycket, skolor som bara består av trappor, korridorer och dörrar i ett enda virrvarr) återstår att se.

Trerätters i dagarna tre

Vilken lyxhelg!

I fredags blev jag bjuden på trerätters hos Joe och M. Vi umgicks, åt och drack gott, slängde ett öga åt teven till då och då (Idol i bakgrunden) och hade det jättetrevligt. Sov över hos pappa och mamma sedan, eftersom jag inte hade koll på busstidtabellen för bussarna hem till mig. På lördagsförmiddagen åt jag frukost som pappa dukade fram, lite förvånad över att se en nyvaken mig där.

Lördag kväll var jag på tjugofemårsmiddag hos före detta jobbarkompisen A, även där lyxig trerätters. Vi hade det mysigt, och åkte sedan in till Blue Moon Bar. Jag stannade inte jättelänge, men tillräckligt för att jag skulle hinna bli stureplansfotad för andra gången i mitt liv. Klicka HÄR om ni vill se Klara - i mitten till vänster.

Och idag blev jag bjuden på finmiddag hemma hos pappa och mamma. Man skulle kunna räkna det som trerätters också, tycker jag (varmrätt, efterätt, fika). En riktigt mysig avslutning på veckan. Tack!

Bullbedrägeri

Jag var inne i stan idag, tänkte att jag kanske skulle kunna hitta en och annan julklapp. Men icke. Det känns som att det kommer att gå lättare om snön kommer tillbaka med julkänslan.

På tal om julkänsla, de har ju börjat med lussekatter på Pressbyrån nu. De senaste morgnarna när jag har kommit till universitetet och hoppat in på Pressbyrån för att köpa mitt morgonkaffe, har jag njutit av lusselukten. Men jag satte en gräns - innan advent skulle inte köpa nån. Jag vill ju inte tröttna på dem före jul. I måndags när jag köpte mitt morgonkaffe, unnade jag mig hur som helst en vanlig kanelbulle till - TRODDE JAG. När jag tog en tugga upptäckte jag att innehållet var lussesaffransgult! Hur kunde utsidan vara helt normal? What you see isn´t always what you get.

Helg

Jag älskar den här tiden på året, när advent och lucia och jul närmar sig och det börjar bli dags för julklappshandling och paketinslagning och glöggdrickande och adventspyntande och stämningsinfinnande.

Pluto, Klumpen och jag är väldigt goda vänner vid det här laget. Pluto låter sig villigt bäras (som en bebis), och till och med Klumpen har jag fått ta upp och hålla i en liten stund. Idag är planen att läsa grammatik (nominalfraser, främst) och göra en performansanalys. Sedan blir det Svensson, Svensson och Babben & co med kissarna.

Igår var Simon och jag ute och åt på Abyssinia (tror jag att det stavas..?) på Vanadisvägen. Etiopisk mat (och etiopiskt öl för min del, väldigt mörkt, den enda flaskan de hade kvar). Kanongott, en riktig smakupplevelse! Man äter med händerna och har massor av röror och kluttar att välja bland. Dit går jag absolut gära igen, men nästa gång Simon och jag ska ut och käka tänkte vi testa tjeckiska Soldaten Svejk.

Efter Abyssinia knallade vi till Bishop´s Arms, som Joe har pratat så gott om, och det var verkligen jättetrevligt!

Någon mr Holiday i Rotebro har ännu inte visat sig.

Miljöombyte

TACK, farmor och Eva, för grattishälsningar!!

Jag är nu i Rotebro hos Klumpen och Pluto. Vi kommer mycket bra överens, bortsett från att Pluto vid ett par tillfällen har använt mitt ben som klätterställning. Klor har han, den lille rackaren.

Annars är det bara frid och fröjd här, Joe hade lämnat mig en skål med godis ("från en gottegris till en annan"), vilket förstås uppskattas, jag har ikväll haft myskväll med godiset och katterna och the Holiday, filmen. Nu ska jag bara spåna lite på morgondagens lektion, sedan ska jag krypa till kojs. Känns jättemysigt, som att ha tagit in på ett trevligt vandrarhem. Typ.

Jag har en kollega som just har gett sig ut i sajberdejtingvärlden, på en av de där kontaktsidorna. På typ två dagar hade hon fått ÅTTIO mejl, och nu dejtar hon lite hit och lite dit. Det är uppenbarligen på nätet alla hänger. Själv tycker jag att det vore kul att träffa någon i verkligheten, och hur svårt kan det vara egentligen, barn blev ju uppenbarligen till redan innan internet fanns. Jag kanske ska låta mig inspireras av filmen jag just såg och byta miljö ett par veckor. Det har jag i och för sig precis gjort. Vi får väl se om jag hinner träffa någon trevlig snubbe i Rotebro de här dagarna - jag ska hålla er uppdaterade.

Gymnasttant med mera

Klicka HÄR om ni vill se nåt roligt, sedan klickar ni på det första klippet, mycket kul.

En annan rolig sak är att jag som kattmoster kommer att få ansvara för Plutos och Klumpens väl och ve de dagar som Joe och M är i Madrid. Jag känner att jag kommer att komma mycket bra överens med den reserverade Klumpen, och få en betydelsefull plats i hans kissehjärta (borde egentligen sättas samman till kisshjärta, va? Pojke - pojkhjärta, kisse - kisshjärta).

Igår träffade jag en underbar liten tant på tunnelbanan. Vi satte oss mittemot varandra, log välvilligt åt varandra, och jag märkte att hon satt och kikade lite på mig.

Tanten: Jag sitter och beundrar din kappa, vilken fantastiskt fin kappa!
Jag: Å, tack så mycket!
T: Ja, du gode tid, fantastiskt fin!
Jag: Tack, vad snällt! Vad elegant du är själv, med hatt och allt.
T: Äsch, de här gamla trasorna... vet du, jag har flera pälsar där hemma som jag inte kan ha längre - du vet, man sjunker ju ihop lite när man blir såhär gammal som jag. Du kan aldrig gissa hur gammal jag är!
Jag (drog av några år från min egentliga gissning): Nej, jag vet inte... 78 kanske?
T: Jag är 90 år!
Jag: Så pass!
T: Ja, du vet, det blev ett himla galej när jag fyllde år, du gode tid, vilka uppvaktningar jag fick.
Jag: Ja, det är väl som det ska vara!
T: Men jag är vital jag, jag har varit elitgymnast, förstår du. Jag sitter och beundrar dina ögon, vilka vackra ögon, vilka vackra ögonfransar, du gode tid, det är något med dina ögon.
Jag: Ojojoj, tack så mycket!
T: Ja, du gode tid.
Jag: Hur länge höll du på med gymnastiken?
T: Ja, jag slutade när jag var 87.
Jag: Oj! Du har precis slutat med det, alltså.
T: Ja... men på slutet blev det ju lite andra övningar än innan.
Jag: Ja, det kan jag ju förstå.

Detta samtal pågick från Alvik till Fridhemsplan, det vill säga tre tunnelbanestationer, sedan gick vi av och tog adjö. Jag kände mig mycket upplyft och inspirerad av detta möte.