Denna dagen ett liv

Hemtentor och jag, alltså jag vet inte. Innan jag får den tänker jag alltid hur jag nitiskt ska skriva varje ledig stund (som följaktligen inte blir ledig) tills det har växt fram en enastående tenta. Och visst, i slutändan brukar de bli rätt bra. Men jag har ju inte mycket till självdisciplin i sådana här fall. Jag städar, bakar, pratar, dansar, ringer, promenerar, diskar, fejar, plockar, bloggar, betapetar, äter och fixar, jag gör allt och lite till minus tentaskrivande, hela tiden med tentan hängande över mig. Men nu, inne på tredje dagens tentaskrivande som jag är, börjar jag bättra mig. Jag har snart besvarat fem av de tio tråkfrågorna, därefter kan jag sätta tänderna i de resterande uppgifterna som mera består av uppsatsskrivande.

Igår kväll hade vi grannarna här på fika. Vi hade bjudit in alla i vår uppgång, alla kunde inte komma dock. Men vi hade det mycket trevligt med dem som kom. Nu ska jag gå och skala potatis.

Måndag kväll

Idag jobbade jag mitt sista pass i Stadshuset och oj, ni skulle ha sett reaktionerna. Folk skrek och grät och slet i mina kläder och försökte hålla mig kvar med våld. Jag förklarade milt och pedagogiskt att jag måste ägna mig åt mina studier nu, inte minst för mina blivande elevers skull, men det hjälpte ju föga. Jag kommer säkert att säga ja nångång när de ringer och vill att jag ska komma in och jobba extra, som tröst.

Kan meddela att tentan visade sig vara tidskrävande, utmanande men med några små frågeställningar som satte sig lite som taggar i mina kreativa idéer. Men det ska väl inte innebära just några problem att ta sig runt de där konstigheterna. På det stora hela blir det nog en tenta som jag blir nöjd med.

Jag avrundar med lite mer flummerier såhär på kvällskvisten.

Till mitt hjärta
hjärta som bultar
utan anmärkning
hjärta som brister
stjärna i kanten
hjärtan som aldrig brister
har ingen stjärna i kanten
hjärta som bultar igen
ej utan beröm mycket väl godkänd
bulta och brist bulta igen och bli starkare

Fjodor

Kära Bullen.

Jag är snart tjugotre år. Ibland när jag är ute och cyklar förflyttas jag ungefär femton år tillbaka i tiden och låtsas lite lätt att min cykel är en häst. Fjodor heter han. Kära Bullen, är jag väldigt illa däran?

Jorå, så att...

Idag på tunnelbanan satt jag mittemot en man som reagerade på följande sätt när det kom en kille och tiggde pengar:

- Men duuu... här i Sverige tigger man inte. Hmm... få se här... *rafsar runt i plånboken och fiskar upp några mynt som räcks över till tiggaren* ...men man tigger inte i Sverige!

- Nä, inte om man inte får några pengar, var jag på vippen att säga. Men det gjorde jag inte, och jag nappade inte heller på den underlige mannens fiskande efter konversation när han sedan började konstatera att vi väl sitter i samma båt allihop ändå. Jag fortsatte att läsa istället.

Jag läser och läser och läser, och nu har jag även skickat efter en hemtenta för att så småningom sätta punkt för den här kursen. Jag är laddad upp till öronen och känner att jag har många briljanta saker att skriva ner, bara det blir en hemtenta som passar för mina briljanta idéer.

Blindside var för övrigt och som väntat förskräckligt bra. Vi stod nära scenen och kunde till och med glutta på Simons spelningslista, vilken väl föll oss i smaken. Jag saknade i stort sett bara Eye of the storm. Dessutom skulle jag gärna höra After you're gone live nångång, men det lär jag väl få vänta mig grå på.

...sen var det bara två tänder kvar

Idag cyklade jag iväg till tandläkaren. Skulle hälsa till pappa och mamma från både honom och tandsköterskan, som tyckte att jag var lik pappa. :o)

Jag hade lyckligtvis inga hål, och det såg allmänt fint ut, tyckte han. Förutom mina nedre visdomständer. Dom ska bort! Det blir tand nummer fyra och fem i ordningen som ryker, och jag börjar undra om min tandläkare är lite väl förtjust i just att dra ut tänder. Den första tanden var det i och för sig inte han som drog ut, den togs bort av en annan tandläkare när jag var ganska liten. Men de övre visdomständerna drogs ut av samme man som nu vill göra mig helt visdomstandlös. Den här gången kallas det dessutom operation, han ska göra snitt i tandköttet och sy stygn och det hela känns allmänt obehagligt. Fast det värsta är nästan att kalaset kommer att kosta nästan precis lika mycket som Astrid Lindgren-dvd-boxen som jag häromdagen tänkte att man inte kunde lägga så mycket pengar på. Nu ska jag i stället lägga de pengarna på jämmer och elände.

Jaja. Roligt är i alla fall att jag idag har köpt filmmusiken till Nicke Nyfiken. Och att vi ska åka till Kreta snart. Och att jag läser en ofantligt rolig kurs. Och att jag och Simon ska på Blindside imorrn.

Morgonlagen

Camilla läser juridik nu och delade idag med sig av några nyinförskaffade kunskaper. Bland annat att det finns några slags föreskrifter om vilken tid på dygnet som man ska sova (eller "vara ledig", som det visst hette). Mellan midnatt och klockan fem på morgonen ska man "vara ledig", och vad som gällde kring det där vet jag inte riktigt, det hänger väl ihop med nån anställning och att man förväntas sköta sitt jobb på ett oklanderligt sätt, får man anta. Så jag tänkte att nu när vi är på gång att få en ny regering så kunde de kanske se över de där reglerna och putsa dem lite. Typ lagstifta om hur tidigt man får gå upp på morgonen och inte. Förbjudet att gå upp tidigare än åtta, det vore väl nåt för framtiden det. Kanske ska plita ihop några rader till Reinfeldt nu på en gång.

Älskade Julita

I helgen gick alltså årets släkthajk av stapeln, och det blev som väntat tämligen galet. Jag har själv inte några bildbevis på galenskaperna direkt, men Simon har väl en del, till exempel? Mycket kul var det att träffa alla, och härligt härligt att vara i Julita-miljö.





Och så valet sedan.
Tack och lov!

Till mina syskon

Till Elin (och Micke!):

Till Johanna:

Till Simon:

Kram på er! :o)

Då, nu, snart

Tillbakablick:

Jag jobbade på gamla jobbet igår kväll och kom återigen fram till att det är bra att jag slutar. Idag jobbade jag i Stadshuset och kom fram till att det är väldigt roligt men att det är bra att jag inte har så många pass kvar där, eftersom jag ska hinna med studierna nu. Är der tänkt.

Ögonblick:

Efter att ha kollat klart på Morden i Midsomer och kommit överens med Simon om att gå på Blindside den tjugoförsta är det nu hög tid att läsa ut en av Lindgren-biografierna.

Framåtblick:

I helgen ska vi till Julita och träffa släkten, vilket jag ser hemskt mycket fram emot. Känner på mig att det kommer att bli helt galet. (När det gäller vår släkt behöver man inte ha någon extraordinär intuition för att känna på sig något sådant inför en släktträff). Jag har bjudit in Johannas pojkvän, kära nån, det är tur att det är nån som håller lite ordning. Funderar så smått på att ragga upp en man att á la amerikansk rom-kom ta med och visa upp som pojkvän, men jag vet inte riktigt vem det skulle vara. Hur som helst skulle det bli lite stressigt, det får i så fall bli nåt att tänka på till julen.

Söndagsstrapatser

Idag var Simon och jag i Citykyrkan, det var både det ena och det andra, vi hade båda lite blandade utlåtanden när vi gick därifrån. Mest irriterad var jag över att farbrorn som satt bakom mig på nåt vänster lyckades dra mig i håret och sedan inte ens bad om ursäkt, inte ens med ett ansiktsuttryck. Men det var en liten detalj i sammanhanget, i stort var det en positiv upplevelse. Sedan åkte vi till 113 50 och åt deras enormt goda pasta. Med den i magen gick vi sedan på bio, eftersom Simon hade fått två biljetter som gick ut idag. Det enda som gick på en för oss passande tid var Bilar. Den var ju rätt kul, undantaget det faktum att det var med svenskt tal och allt vad det innebär (biopublik med en medelålder på typ tre år). Men det var en bra förberedelse, i veckan tänkte Camilla och jag gå och se Nicke Nyfiken.

Bye bye biljard (hello happiness)

Inledningsvis kan jag tacka er som var med ikväll för gemenskapen, kul att träffa er.

Och med det sagt kan jag avhandla ämnet för detta inlägg. Biljard. Jag avskyr att spela biljard. Jag har inte gjort det många gånger och man får gärna tro att det är därför jag avskyr det och säga att jag måste ge det en chans till och man kan tycka att det är väl inte så farligt och jag kan väl ställa upp för lagandans skull. Men priset för den lagandan blir att jag vantrivs, och det är väl ändå en laganda i dyraste laget. Jag tycker helt enkelt inte om det, känner mig dum som ett spån och önskar att jag hade en egen måne att försvinna till och göra något som jag tycker om att göra. Nej, då är det väl bättre att de som vill spela spelar och jag inte spelar. Vi lever ju ändå i ett hyfsat fritt land. Så låt mig vara bara, så ska jag försöka låta bli att övertala folk att göra sådant som jag tycker om men inte folken i fråga.

September

Framför allt som ska bevaras, bevara ditt hjärta
din smärta
din svärta
som formar, lär och visar dig
Framför allt som ska besvaras, besvara min längtan
min smärta
min svärta
som hugger, smärtar och ärrar mig

De kallar det självförverkligande
inget annat än självförvekligande
och själförvekligande
Verklig och vek,
likväl längtande
och du hör mig
Jag vet att du hör mig,
har alltid hört,
Du hör