I morse skuttade jag upp ur sängen och började genast feja. Jag väntade nämligen besök - Lasse, Silverfiskarnas Bekämpare, skulle komma och spruta gift i vårt kök. Vi har nämligen haft oönskade kryp på senaste tiden, och igår fick jag nog och ringde ett nummer som jag hittade i vår eminenta bopärm. Tanten i luren lovade att skicka hit Lasse och bad mig rensa i skåpet under hon. Jag rensade alltså därunder, och gjorde köket så rent jag förmådde i övrigt också, eftersom Tant Pedant inte hade klarat av en kommentar som "Ja... för att undvika silverfiskar bör man ju se till att hålla rent..."
Så kom Lasse, och han var inte den gubbe som jag med tanke på hans namn hade antagit att han var. Han var nånstans mellan 27 och 31, skulle jag gissa, och dessutom charmig och pratglad. Det passade mig mycket bra, socialt utsvulten som jag börjar bli av att sitta hemma i min ensamhet och läsa. Idag har jag läst Hamlet. Att gilla eller inte gilla, det är frågan. Jo, men visst gillar jag Hamlet. Men det finns få karaktärer i Hamlet som jag gillar. Det är typ ingen förutom Hamlet själv. På det sättet tyckte jag nog mer om att läsa Köpmannen i Venedig, som var gårdagens läsning.
2 kommentarer:
Det var ju roligt att Lasse var trevlig och charmig - men hur gick det med silverfisken..?
Ja, senare på kvällen såg jag en rackare i skåpet därunder. "Men VAD gör du här?!" röt jag, varpå Johanna trodde att jag röt åt henne. :) Hur som helst, det där giftet verkar i några veckor, så det borde ju hinna ta död på eventuella överlevare bland firrarna, hoppas jag.
Skicka en kommentar