Saras äventyr och missöden

Jag drömde att jag var på julklappsuppdrag impossible. Jag skulle snabbt hitta en julklapp till Ella, och sprang mellan leksakshyllorna som en besatt. Elin var också där, så varje gång jag fick en ny idé frågade jag henne:

- Har hon en plånbok?
- Ja. Det är bra att du frågar innan, jag vet ju vad hon redan har.

- Har hon en miniräknare? Eller är det dumt att ge, medan hon håller på att lära sig huvudräkning?

- Har hon den här filmen?

- Har hon ett sånt här köks-set?

Och så vidare tills jag vaknade, lite lätt stressad. Jag borde dock ha varit mer stressad över det faktum att tidpunkten för mitt uppvaknande var två timmar senare än tidpunkten för seminariets på universitetet början. Hoppsan. Nu ska jag i alla fall snart åka iväg och handla de sista klapparna (till Elin, Johanna och Mattias - Ella är vi klara med!).

För att fortsätta på temat Saras missöden, kan jag berätta om när jag igår morse hade tvättstugan. Att tvätta i det där skämtet till tvättstuga är som ett lotteri, eftersom det oftast är nån maskin som inte funkar. Jag fyllde tre maskiner, av vilka en blev väldigt full med 40-tvätt. När jag kom tillbaka en dryg timme senare var den fortfarande inte klar - den hade hakat upp sig på nåt sätt, så jag fick öppna luckan och dra ut alla dyngblöta, osköljda kläder. Tyvärr var tiderna efter mig redan bokade av några andra, så efter att ha sparkat på och skrikit åt maskinen ett tag, tog jag min tvättpåse (som var APTUNG eftersom allt var så blött) och åkte till Jonas. På busshållsplatsen försökte Ali eller nån ragga upp mig, där jag stod med mjukisbrallor, håret på ända och med min överfulla, blå tvättpåse. Jag hade ingen lust att prata, så jag ringde Elin och pratade med henne istället. Väl framme hos Jonas stoppade jag in allt i hans tvättmaskin. Så kan det gå.

Nej, nu måste jag iväg och hitta de där julklapparna. + ingredienser till en paj jag ska göra imorgon. + hämta kläderna hos Jonas.