Money money money... must be funny... eller så spyr jag

Bakgrundsfakta
Mitten av december: Millan och jag är på middag i Citykyrkan. Träffar bland andra en norrman runt... ett par och trettio? Jag pratar knappt med honom, Millan pratar lite mer men på ett inte så engagerat sätt. Norrmannen (som vi kan kalla för N) hör av sig en del, pratar om att träffas, och Millan (som får flest antal sms) skriver i ett svagt ögonblick, att "visst kan vi träffas". N bestämmer sig således för att bjuda Millan OCH mig på lunch.

Idag: Kommer till Elite Hotel. Snobbigt, fula möbler. Restaurangen stängd, N upprörd, pinsam situation. Går till ett italienskt ställe istället. Känner att situationen nu vänder till det allra bästa - N kan nu få knyta en kontakt med Millan medan jag, som förkläde, helt enkelt kan njuta av italiensk (gratis) mat.

N visar sig vara totalt fixerad av pengar. Allt han säger har en anknytning till pengar. Det enda han frågar som har med min utbildning att göra, är "hur mycket tjänar man som lärare". Jamen jag bryr mig inte, men däremot kan jag berätta lite om vad jag har för ambitioner med mitt blivande yrke, om du vill höra... nähä, det vill du inte nej... okej, vi kan prata om pengar istället... N poängterar i varannan mening att pengar absolut inte är så viktigt, samt att han verkligen inte är materialistisk på något sätt. Jag försöker njuta av maten.
Dessutom fäller N Kommentaren Som Jag Starkt Ogillar Att Få: "Hur kommer det sig att ni inte har hittat några killar då? Det borde väl inte vara något problem för er?" Millan hanterar situationen ganska bra här, hon stirrar upp i taket och säger fundersamt: "Högt i tak här..."

Och vad inträffar nu, när vi är hemma igen? Jo, nu får JAG ett sms! Perche?! Han skrev nu att han ska hitta ett par rika (!!) män till oss, eftersom man inte kan låta två så söta tjejer gå lediga. Vet inte vad jag är mest: förbryllad eller irriterad.